Författare: Roberto

  • Concepción

    Det regnade på morgonen men det slutade ganska tidigt och solen tittade fram. Vi bestämde oss för att åka till staden Concepción för att få tag på våra regnställ som vi dumt nog lämnat i Viña del Mar. Vi tänkte att det skulle räcka med gore-tex-fodret till våra ställ nämligen. Och det gör det, det håller en torr men själva stället blir ändå blött och det vill vi helst undvika.

    När vi packat klart och sagt hej då så var det strålande sol och spåren efter regnet försvann fort. Det var inte långt till Concepción där vi irrade omkring ett tag innan vi tog in på ett hostel. Själva staden var i princip helt öde och tankarna vandrade till upplyftande filmer som ”I am Legend” och ”Resident Evil”. Jag frågade och svaret var kort och gott; ”Es domingo”, dvs ”Det är söndag”.

    Hostalet var dyrt, litet och tog massa betalt för parkering av hojarna. Dagen efter flyttade vi till ett annat mindre ställe som tog 6000 pesos per person och där vi fick parkera hojarna i lobbyn. Mycket bättre 🙂

    Jag ringde till världens bästa moster, nämligen Tia Myriam i Viña, och frågade om hon kunde skicka ställen med buss till oss. Inga problem alls och två dagar efter att vi kommit till staden hade vi ställen. Kostnaden för att skicka ett paket med express-buss 650 km? 50 kr.

    Vi gillar ju städer och är bra på att göra det bekvämt för oss i dem. Så det blev lite (ganska mycket) skräpmat och självklart bio. Vi såg Invictus, en film om Nelson Mandela och hans första tid som president. Mycket bra film av Clint Eastwood med skådespelarna Morgan Freeman och Matt Damon.

    Tills nästa gång, ha det bäst!

  • Varför det blir grönare och grönare

    Det är ju väldigt fint med allt grönt. Men givetvis kommer detta till ett pris.

    Dagen började med att vi kom iväg lite senare än vanligt då vi smörjde våra kedjor och sköljde av hojarna lite. En rolig grej som alltid händer är att det kommer fram folk och vill prata precis när vi ska till och åka. Så där står man med stället på, hjälmen i handen och svarar på en massa frågor. Trevligt, men man undrar varför de inte frågat lite tidigare 🙂

    Kom iväg klockan ett så ganska snart blev det lunch-stopp. Vi letade efter empanadas (piroger), vilket är påfallande svårt att hitta någon annan dag än söndagar. Vi kom fram till en almacen (liten butik) som inte hade empanadas men som kunde fixa mackor. Det lät som en bra idé och vi gick in i affären. Vi blev väldigt väl omhändertagna av en man som hette Rodrigo som även bjöd på te. Det visade sig att affären i vanliga fall inte alls sålde mackor utan det var bara han som var snäll och som ville veta mer om oss. Han frågade om vi ville skölja av hojarna och helt plötsligt var vi i full gång med att tvätta hojarna med god hjälp av Rodrigo. När det sedan var dags att betala för kalaset ville han inte ha betalt utan bjöd på allt. Hur schysst som helst.

    Det var lite mulet på morgonen och det blev bara gråare och gråare. Efter lunchen körde vi genom mer skog och kom sedan fram till kusten. Det var där det hände.

    Det började falla något från himmelen. Först lite och sen väldigt mycket. Vi drog på gore-tex-innerfodret i en busskur och körde vidare. Efter lång tid med bara blå himmel och sol kändes det extra tungt med regn. Vi behövde lite värme och hittade ett hostal i Quirhue som tog 5000 pesos per person (c:a 75 kr). För detta fick vi eget rum, var sin stor säng, varm dusch och givetvis kabel-tv 🙂 Köpte godsaker för 6000 pesos och spenderade resten av dagen i rummet och tittade på film. Allt som allt en mycket bra dag.

    Ha det bäst!

  • Röda skogsvägar

    Från och med nu blev det bara grönare och grönare.

    Denna dag bjöd på vädligt rolig körning i skog. Efter lite asfalt i början på dagen kom vi fram till en backe som lyste rött. Början på skogsvägarna som skulle visa sig bjuda på allt från barr- till sandunderlag. Mest var det dock röd ”sand-jord” som dammade något otroligt. Vägarna kantades därför av träd som fått en ofrivillig heltäckande röd make-up. Vi irrade omkring i skogen ett par timmar då många av vägarna helt plötsligt bara slutade. Ingen kunde vara gladare än vi då det var galet roligt att köra på dessa vägar. Vissa av vägarna var så branta att man nästan blev lite orolig när det inte gick att röra bakbromsen utan att hjulet låste sig. Bara att motorbromsa med ettan i och försiktigt dutta på bromsen.

    Kom slutligen fram till en flod som vi fick korsa. Alltid lika spännande även om floden inte var så bred. Underlaget var sand och man vet inte i förhand hur det kommer att vara att köra i det. Det gick hur bra som helst och hojarna blev lite lite renare.

    Lunchade i Putu och hittade sedan en liten camping precis bredvid en väg. De hade pool och även om vattnet var iskallt så var det väldigt skönt att bada efter allt damm. Träffade lite trevliga människor och svarade på de vanliga frågorna; Vart kommer ni ifrån? Vilken väg har ni kört? Vart ska ni? Frågan om vilken väg vi kört är alltid lika svår att besvara då vi oftast inte vet riktigt då det går vansinnigt fort att glömma bort vad alla ställen heter som man kör igenom.

    Ännu en god natts sömn i ett allt grönare Chile.

    Ha det bäst!

  • En helt vanlig dag

    Är nu i Valdivia och vi ska om någon timme ge oss iväg österut för att ta oss in i Argentina en sväng då vårt turistvisum går ut om åtta dagar. Det här inlägget tar vid där inlägget, Från Viña söderut, slutade.

    Dagen efter lyx-campingen bjöd som vanligt på strålande sol och ingav en känsla av att även denna dag skulle bli underbar. Och tänka sig, det blev den. Det hela började med underbara småvägar genom ett landskap som påminde om Kanada. Eller rättare sagt; det påminde om en föreställning av hur ett kanadensiskt landskap ser ut baserat på ett otal antal filmer. När jag självt rest genom Kanada får jag återkomma om hurvida landskapet vi körde genom verkligen påminde om Kanada eller inte (ja det är sent och jag är full på te).

    Det var precis lagom med trafik på vägarna, dvs nästintill ingen alls. Vi stannade till i staden/byn Perilillo där vi åt grillad kyckling med potatismos på ”Happy Pub Restaurant”. Som vanligt blir man proppmätt då man som vanligt äter en massa bröd och pebre medans man väntar på huvudrätten. Och sen kommer såklart efterrätten. Vad kostade lunchen? 2500 pesos, dvs. strax under 40 kr.

    Körde vidare och kom in i en nationalpark. Fina grusvägar och rolig körning, men det var svårt att hitta campingplats då det var fullt med stugor och de campingar som fanns var dyra eller inte så inbjudande. Jonas hittade en mycket fin glänta i skogen, det krävdes bara att vi smög över ett taggtrådsstängsel och körde genom lite buskar för att komma dit. Sov gott i sällskap med kottar. På morgonen väcktes jag av något oidentifierbart stort djur. Det klampade mot tältet med försvann sedan lite mystiskt. En väldigt stor fågel? En björn som först klampade fram och sen försiktigt smög iväg? Inte så noga.

    Ha det underbart bra!

    FRÅGA: Vad tycks om nya utseendet på sidan? Lämna gärna en liten kommentar 🙂

  • Underbara saker med Chile

    Vad är underbart med Chile? En mängd saker. Inte minst små, runda, krispiga, mångfärgade, söta och fantasi-smaksatta Chis Pop. Det är svårt att säga exakt vad de är. En kombination av popcorn och lösgodis kanske. Ta det bästa från bägge, smäll ihop dem och vips får du Chis Pop. Och de kommer bara i storpack. Ett packet på kanske halvkilot fylld med färglada goda bollar till en kostnad på 15 kr. Kan det bli bättre?

    Bilz & Pap är Chis Popens motsvarighet i flytande form. Det är två typer av läsk där det på själva flaskan står ”Sabor de fantasia”, dvs fantasi-smak. Fantasi smakar väldigt gott om ni inte redan visste det.

    Vi är galna i avocado och äter det så ofta vi kan. Häromdagen såg vi avocados som var lika stora som honungsmeloner.

    På tal om meloner så är de meloner man hittar i Sverige ingenting mot de meloner man hittar här. Det är som att jämföra vatten och coca-cola gällande sötma och smak. Detta gäller all frukt överlag. När vi var i Valle Elqui provade vi vindruvor som till koncistensen påminnde om äpple och med en sötma och smak som var helt galen.

    Vad sägs om friterad deg med manjar?

    Eller en tallrik, eller rättare sagt fat, med pommes frites i botten, ett täcke av ost, tre eller fyra sorters kött, tre sorters korv, avocado, ägg, oliver, tomat och lite mer ost?

    Eller varför inte korv med bröd på Chilenskt vis? En Completo; Ett korvbröd lika stor som en halv baguette. En lika lång korv. På det vitkålssallad. Sen finhackad tomat. Sen avocadoröra. Sen lite chili och sist, men definitivt inte minst, en riklig mängd majonäs. Kostnad? Mellan 9-15 kronor, sen vill man inte äta mer den veckan.

    Listan kan göras hur lång som helst och undan för undan upptäcker vi nya smaksensationer och kombinationer av olika ingredienser som är minst sakt fantasifulla. Man kan dock vara säker på en sak; Det mesta du provar kommer med största sannolikhet vara sött, gott och onyttigt 🙂

    Ha det bäst!