Fly vardagen

The world's a playground

Författare: Roberto

  • Att fullständigt och helhjärtat fokusera på något

    Shaolinmunk

    Att det ska vara så svårt att göra just detta. Att fullständigt fokusera på en sak. Det är en så otroligt frustrerande känsla att vilja göra en massa saker men att inte kunna fokusera.

    Det är så mycket runtomkring som pockar och drar. Så irriterande att något så orelevant som att man ska passa en tid sex timmar fram i tiden kan göra att man inte kan koncentrera sig på nuet! Man ska hela tiden någonstans, man ska hela tiden göra något.

    Jag har blivit bättre på att kunna fokusera, men jag är långt ifrån där jag vill vara (se bilden ovan…hehe). Jag tror att förmågan att fullständigt kunna fokusera på något (eller någon för den delen) är otroligt värdefull.

    Resandet ger mig denna förmåga att kunna fokusera. På ett ganska brutalt sätt så frikopplar man sig från allt. Då är det inga problem att sitta och läsa en bok en hel dag. Och dagen efter det. Och dagen efter det. Tiden försvinner samtidigt som man är fullständigt närvarande.

    Då är jag där jag vill vara och exakt vad jag gör där är av mindre betydelse. Fast konsekvensen av känslan med obegränsat med tid är att kreativiteten vaknar till liv, och på ett ganska “ofrivilligt” sätt blir det jag gör…betydelsefullt.

    Förmåga att kunna fokusera tillsammans med förmågan att ta initiativ och chanser gör att man kommer väldigt långt. Varje år träffas 1000 av världens främsta talare på en konferans i Californien som kallas TED (Technology, Entertainment, Design). Jag tittade på ett tal på topp 10 listan och sen var jag fast! Titta, lyssna och bli inspirerad. Det blir jag.

  • Har ni köpt biljetter? –Nej, men vi har sagt upp lägenheten!

    Flyvardagen
    Flyvardagen

    En av de första frågorna jag får när jag berättar att jag ska resa (det är likadant för Lellky) är “Har du köpt biljetter?”. Nej, svarar jag då och jag nästan ser hur de avfärdar mig och tänker ”jaha…säkert att du ska åka…”.. Vad är det som är så speciellt med att ha köpt biljetter egentligen? Är det inte på riktigt förrän man har gjort det? Skitsamma, nu har vi ett bra svar så jag längtar efter nästa gång någon frågar för då kan jag svara: “Nej, vi har inte köpt biljetter…men vi har sagt upp lägenheten!” Om inte det får dom att inse allvaret…ja…då vet jag inte vad som krävs.

    Ju oftare jag skriver det, och säger det, desto mer sjunker det in. Vi har sagt upp lägenheten. Vi har sagt upp vår boplats. Finns det något materiellt som känns så stabilt som ens boende? Att frivilligt säga upp det är ett stort steg. Större än jag tänkt mig. Jag har bara tänkt på det och ryckt lite på axlarna, “det löser sig”. Men nu när steget är taget, nu känns det väldigt på riktigt helt plötsligt. Det är svårt att greppa. Det är stort. Det får gå som det går, skiter det sig så gör det. Då händer det någonting iallafall!

  • Prylar – Bara det bästa duger!

    Kom att tänka på ett par grejer när jag stod och torkade av diskbänken. Det är inte så att jag inte gillar leksaker. Alltså mobiler, mp3-spelare, hemmabiosystem och dylikt. En snygg mobil eller dator får mig praktiskt taget att skrika “VILL HA!”. Det är lite löjligt när en pryl kan framkalla en sån intensiv känsla. En känsla av att man vill köpa bara för att den är såå snygg och kan ALLT. Även om jag vet att jag troligtvis inte kommer utnyttja ens en bråkdel av alla funktioner som den senaste av någonting har.

    Vill-ha-begäret kan uppstå för saker som jag inte ens skulle ha någon användning av, som en snygg allt-i-ett-skrivare för det lilla kontoret. MEN den är ju SÅ snygg. Konstigt uppfattning det där om vad som är snyggt. Hur kan en mobil vara snygg egentligen? Det är en metallbit. Här ser man tydligt hur påverkad man är av allt man ser på TV och i tidningar. Hur löjligt det än är med denna pryl-fixering så kan jag inte undgå att påverkas av den. Vad kan annars förklara att jag med nästan kärleksfull längtan ser på en MacBook Air och bara känner “aaaahhhhh…..MacBook Air….”  som Homer Simpsons skulle uttryckt sig (fast på engelska då förstås “…aaaaahhhh….MacBook Air….”). Bara det bästa duger! Go go konsumtion!

    Tanken som slog mig var att jag hela tiden tänkt: Sen, när jag “klar”så ska jag köpa allt det där som jag vill ha. Sen ska jag ha en stor tv, schysst hemmabiosystem, finaste mobilen, största-minsta-mp3-spelaren, snabbaste datorn, fin lägenhet med tavlor på väggen…osv osv… Saker som jag hittills valt bort (eller inte brytt mig om) då jag alltid har haft andra mål att sikta mot. Nästan alltid olika resor. Sånt kostar pengar och ett minimalistikt levnadssätt, iallafall när det gäller prylar, har blivit en självklarhet. Att väga ett fint hemmabiosystem mot en åtta månaders resa i Asien ger ett för mig självklart resultat.

    Men, och nu kommer huvudpoängen, nu har jag insett att detta “sen” troligtvis aldrig kommer. Prylar har tappat sin tjusningskraft. “Vill-ha-begäret” smyger sig fortfarande upp till ytan och lockar med sin bedrägligt  mjuka, designformade, stilrena röst och viskar “köp….köp…köp…”, men nu har jag en annan röst som säger “res…res…res…” med en röst som påminner om vattenfall, solnedgångar, stränder och äventyr….gissa vilken röst som vinner?

  • Steg efter steg efter steg…

    …och snart, oroväckande snart, otroligt snart så är vi framme vid slutet. Slutet på väntan. Slutet på alla stora och små uppoffringar som vi har gjort de senaste två åren.

    Det var en ljummen, underbart fin sommarkväll som beslutet togs (det är iallafall så vi väljer att minnas tillfället, troligtvis var den en mörk, kall och tråkig vardag). Vi bestämde att vi skulle göra allt för att hålla nere våra kostnader och sen åka på en lång resa. En resa med många mål. Men framför allt är det vår flykt från vardagen.

    Vi jobbar för fullt just nu med att gå online på alla möjliga sätt så att alla våra nära och kära, och givetvis alla andra som är intresserade av att fly vardagen, kan följa vår resa!

  • Vi har en blogg!

    Sitter på Café Rosenhill och jobbar med vår hemsida. Fint väder och gott fika. Nu har vi en blogg som vi hoppas många kommer att läsa!

    Roberto skriver i bloggen
    Roberto skriver i bloggen