Hur kommer det sig att vi valt att åka motorcykel genom Sydamerika? Det finns ett långt och ett kort svar på denna fråga. Det korta är: Varför inte? Och bara det borde räcka. Men vi vill iallafall berätta om det långa svaret då det är ganska intressant, lite roligt och samtidigt förklarar en del av vår ”filosofi” bakom flyvardagen och hur vi väljer att leva och tänka.
2007, efter att Roberto rest runt i Asien i åtta månader, la vi upp planen att vi tillsammans skulle ge oss ut på en lång resa. Vi satte datumet till början av 2009, detta så att Roberto skulle hinna bli klar med sin lärarutbildning och för att vi skulle hinna få ihop tillräckligt med pengar.
Tiden gick och dagen för resan närmade sig. Vi bodde billigt i ett kollektiv på fyra personer (väldigt kul!) och sparade pengar på alla sätt vi kunde. Vi var bland annat försökspersoner hos Astra Zeneca vilket gav välkomna tillskott till reskassan.
Roberto: Trots att jag pluggade lyckades jag lägga undan en ganska stor summa pengar. Jag hade ett bra sommarjobb, men den största bidragande faktorn till att spara pengar är storleken på ens utgifter. Ser man till att ha låga utgifter kan man med vilket jobb som helst snabbt spara ihop mycket pengar.
Givetvis får man göra uppoffringar. Prylar och andra roliga leksaker får stå tillbaka. Däremot var vi noga med att inte dra tillbaka på biobesök, ute-middagar och andra sociala aktiviteter. Sparandet av pengar får inte gå till överdrift och göra den kommande resan till något betungande och ge negativa känslor. Vi har levt på detta sätt sen dess och det vi båda märkt är hur lite prylar vi har och hur skönt det är!
I februari 2009 var det så dags att resa iväg. Själva resplanen (som växte fram efter att vi åkt) var att börja med att spendera cirka två månader i Thailand och sedan resa genom Kambodja, Vietnam, Kina, Mongoliet och Nepal. Därefter var planen att ta oss till Thailand igen och sedan fortsätta resan söderut mot Indonesien, Nya Zeeland, Australien…och vidare. Vi hade ingen exakt tidsplan och tanken var att var borta i ett år eller två. Nu blir det aldrig som planerat…och denna gång var inget undantag utan snarare ett extremt bevis på att det verkligen aldrig blir exakt som planerat.
Det började bra med en massa sol, bad och dykning i Thailand. Så långt, allt väl. Två veckor på Koh Phangan med var sin halvautomatisk moped på 125 kubik hade gett oss en försmak på hur skönt det var att själva ta oss fram utan att behöva använda bussar, tåg och andra färdmedel där man måste passa tider. Sedan åkte vi till Kambodja…och det var där vår nuvarande resa började. Läs om kambodjaresan!
Var skulle vi då åka? Vilka motorcyklar skulle vi ha? Vad behövde vi kunna och vilka hinder fanns? Ju mer vi tänkte på saken desto fler frågor uppstod. Som tur är finns internet överallt. Dagarna spenderades med att resa omkring och se underbara Kina och all annan tid till att utforska motorcykelresandets värld.
Efter otaliga (eller nåja ett par) timmar hade vi bestämt oss för vilka motorcyklar vi skulle ha, vart vi skulle åka och hur vi skulle gå till väga…i stora drag. Sen var det bara att göra…visst låter det enkelt? Sanningen ligger som alltid någonstans mittimellan
Bland det första som bestämdes var att vi skulle åka hem till Sverige, Roberto hade ju faktiskt inget motorcykelkörkort så detta behövde åtgärdas. Vi kom även fram till att det var bättre att köpa motorcyklar hemma och sen skeppa dem till Sydamerika än att t.ex köpa på plats eller hyra.
Varje dag spenderades på motorcyklarna och Roberto lyckades ta körkort på mindre än en månad. Till råga på allt under juli månad Allt går med hjälp av vilja och goda vänner.
Sen dess har vi jobbat hårt med att komma iväg och det har gått väldigt bra hittills.
Kolla in resten av sidan för mer information om resan och vad vi gör just nu. Välkommen att fly vardagen med oss!