Fly vardagen

The world's a playground

Blogg

  • Himalaya -here we come!

    Jag såg TV-programmet Packat och klart häromdagen. Vilket bra program! Jag har inte sett packat och klart på länge, de brukar mest visa tråkiga charter-orter (enligt vad jag kommer ihåg).

    Men den här gången var det äventyr på rikgtigt. De var ett inslag från Himalaya. Det var bra filmat, fint foto, bra tips, de hade tur med vädret och jag satt och njöt under hela inslaget.

    Jag har faktiskt aldrig tänkt mig in i hur det skulle vara att själv bestiga ett berg som de gjorde i inslaget. Berget var ca 6000 meter. Nån gång har jag väl gått upp på en kulle som varit ca 1000 meter hög. Men fatta vad jobbigt att vara uppe över 2-3000 meter. Dåligt med syre och kallt.

    Nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag ska dit nån gång. Jag jag vet att det kanske låter löjligt, men jag menar det. Det gäller väl att passa på när man är i närheten.

    Kolla på programmet om du inte sett det!

  • Idag gjorde jag någonting riktigt dumt…

    Idag gjorde jag någonting riktigt riktigt dumt. Och korkat. Och oortodox. Det känns konstigt i hela kroppen. Det känns nästan som om jag bryter mot någon moralisk kod eller rentav mot lagen.

    Mår nästan illa när jag tänker på det.

    Visserligen bestämde jag mig för jättelänge sedan att jag skulle göra det. Men ändå känns det som om jag redan ångrat mig. Men jag kan inte få det ogjort heller…

    Att säga upp sig från det bästa jobb jag hittils haft (och troligtvis ett av de bättre jobben jag någonsin kommer att ha haft) känns som att sparka någon annan, någon med ett sämre jobb, i ansiktet. Hårt.

    Den konstigaste känslan hittils dock, på den här resan (för den har ju redan börjat), är ensamheten. Det finns ingen att prata med. Ingen förstår. Eller vill förstå. Den enda jag kan prata med är min resekamrat Roberto. Vi sitter ju i samma båt så att säga.

    Jag får nog ta och smälta det här några dagar.

  • Joomla och WordPress eller Joomla eller WordPress?

    Jaha.

    Då har man satt sig in i hur Joomla fungerar och så kommer det fram att många kör endast WordPress som CMS. Hur svårt ska det vara? Fram till för ett litet tag sedan hade vi bestämt att vi bara skulle köra Joomla, men eftersom WordPress är bättre SEO och pingar andra bloggportaler så att man får mer trafik så installerade vi det också.

    Så nu har vi två system som vi måste få att fungera optimalt.

    Och som sagt; nu kommer det fram att många väljer att bara köra WordPress eftersom det i princip går att använda som CMS och är väldigt sökordsoptimerat.

    Det är lätt att glömma bort hur svårt det är att göra en hemsida/sajt/blogg/webbplats eller vad vi ska kalla det nu när det finns så många verktyg. Allt man vill är ju att slänga upp sina grejer så som bilder, artklar och videor. Då måste väl egentligen WordPress vara tillräckligt?

    Just nu lutar det åt att vi muxar om alltihop till att endast bli en installation av WordPress. Någon som har något emot det?

  • Har ni köpt biljetter? –Nej, men vi har sagt upp lägenheten!

    Flyvardagen
    Flyvardagen

    En av de första frågorna jag får när jag berättar att jag ska resa (det är likadant för Lellky) är “Har du köpt biljetter?”. Nej, svarar jag då och jag nästan ser hur de avfärdar mig och tänker ”jaha…säkert att du ska åka…”.. Vad är det som är så speciellt med att ha köpt biljetter egentligen? Är det inte på riktigt förrän man har gjort det? Skitsamma, nu har vi ett bra svar så jag längtar efter nästa gång någon frågar för då kan jag svara: “Nej, vi har inte köpt biljetter…men vi har sagt upp lägenheten!” Om inte det får dom att inse allvaret…ja…då vet jag inte vad som krävs.

    Ju oftare jag skriver det, och säger det, desto mer sjunker det in. Vi har sagt upp lägenheten. Vi har sagt upp vår boplats. Finns det något materiellt som känns så stabilt som ens boende? Att frivilligt säga upp det är ett stort steg. Större än jag tänkt mig. Jag har bara tänkt på det och ryckt lite på axlarna, “det löser sig”. Men nu när steget är taget, nu känns det väldigt på riktigt helt plötsligt. Det är svårt att greppa. Det är stort. Det får gå som det går, skiter det sig så gör det. Då händer det någonting iallafall!

  • Prylar – Bara det bästa duger!

    Kom att tänka på ett par grejer när jag stod och torkade av diskbänken. Det är inte så att jag inte gillar leksaker. Alltså mobiler, mp3-spelare, hemmabiosystem och dylikt. En snygg mobil eller dator får mig praktiskt taget att skrika “VILL HA!”. Det är lite löjligt när en pryl kan framkalla en sån intensiv känsla. En känsla av att man vill köpa bara för att den är såå snygg och kan ALLT. Även om jag vet att jag troligtvis inte kommer utnyttja ens en bråkdel av alla funktioner som den senaste av någonting har.

    Vill-ha-begäret kan uppstå för saker som jag inte ens skulle ha någon användning av, som en snygg allt-i-ett-skrivare för det lilla kontoret. MEN den är ju SÅ snygg. Konstigt uppfattning det där om vad som är snyggt. Hur kan en mobil vara snygg egentligen? Det är en metallbit. Här ser man tydligt hur påverkad man är av allt man ser på TV och i tidningar. Hur löjligt det än är med denna pryl-fixering så kan jag inte undgå att påverkas av den. Vad kan annars förklara att jag med nästan kärleksfull längtan ser på en MacBook Air och bara känner “aaaahhhhh…..MacBook Air….”  som Homer Simpsons skulle uttryckt sig (fast på engelska då förstås “…aaaaahhhh….MacBook Air….”). Bara det bästa duger! Go go konsumtion!

    Tanken som slog mig var att jag hela tiden tänkt: Sen, när jag “klar”så ska jag köpa allt det där som jag vill ha. Sen ska jag ha en stor tv, schysst hemmabiosystem, finaste mobilen, största-minsta-mp3-spelaren, snabbaste datorn, fin lägenhet med tavlor på väggen…osv osv… Saker som jag hittills valt bort (eller inte brytt mig om) då jag alltid har haft andra mål att sikta mot. Nästan alltid olika resor. Sånt kostar pengar och ett minimalistikt levnadssätt, iallafall när det gäller prylar, har blivit en självklarhet. Att väga ett fint hemmabiosystem mot en åtta månaders resa i Asien ger ett för mig självklart resultat.

    Men, och nu kommer huvudpoängen, nu har jag insett att detta “sen” troligtvis aldrig kommer. Prylar har tappat sin tjusningskraft. “Vill-ha-begäret” smyger sig fortfarande upp till ytan och lockar med sin bedrägligt  mjuka, designformade, stilrena röst och viskar “köp….köp…köp…”, men nu har jag en annan röst som säger “res…res…res…” med en röst som påminner om vattenfall, solnedgångar, stränder och äventyr….gissa vilken röst som vinner?