Vi var på Wasa vaccination (cityakuten) i veckan för att kolla att vi har rätt vaccinering. Roberto har ju vaccinerat sig förut, men jag fick börja från början.
Eller inte helt från början, jag var faktiskt och tog första twinrix-sprutan i somras. Om man tar den första sprutan minst ett halvår innan man åker så hinner man ta alla tre sprutorna (istället för två, som de flesta tar). Tar man tre sprutor så räcker det i tio år. Tar man två så räcker de bara i ett år.
Kvinnan på Wasa var jättetrevlig, och besöket uppskattades nog lika mycket av oss som av henne. Vi pratade om att resa, och vi fick höra att vi minsann var ”riktiga resenärer” och inte turister. Precis vad vi vill höra 🙂
När jag tagit alla sprutor kommer det säkert ha kostat 2-3000kr. Men vad ska man göra? Det är bara till att betala och se glad ut.
Så här glad såg jag ut när jag skulle få gula febern-sprutan som kostar 340kr:
Idag var vi på fotomässan. Jag blev visserligen attack-sjuk igår eftermidag. Så sjuk att jag åkte hem från jobbet och sov fem timmar på dagen och vaknade på kvällen mer groggy än innan jag somnat. Men det gick bra att gå runt på mässan snuvig och varm ändå.
Vi hade nog inte insett riktigt hur mycket prylar vi egentligen måste ha med oss. Eller vill kanske man ska säga. Fotomässan, kommer det nog visa sig, var ganska dålig för vår ekonomi…
Förutom tuffa prylar som det här objektivet så var det ett par saker som vi vill ha:
Roberto provskjuter 800mm zoom-objektiv
Vi vill ha ett lätt stativ med oss som inte tar för mycket plats, kanske ett sånt här:
Roberto kollar ett stativ
Vi kollade också på en Steadicam Merlin för videokamera (vill-ha-faktorn var maxad):
Steadicam Merlin
Med en sån kan man göra så här bra videoinspelningar:
Och självklart så måste man ju då ha en videokamera 😉 Vi har kollat på ett par, men vi har inte fastställt våra behov än. Vi väntar nog med det ett tag (valet står mellan Sony CX11 och Canon nånting med SD-kort, full HD och en mycket bättre autofokus-funktion).
Mässan höjdpunkt var en kille från Canon som, visade det sig, själv hade rest. Vi pratade kameror, spons, resa och mer kameror. Melker hette han. Grymt trevlig. Melker, fixa spons åt oss nu!
Att det ska vara så svårt att göra just detta. Att fullständigt fokusera på en sak. Det är en så otroligt frustrerande känsla att vilja göra en massa saker men att inte kunna fokusera.
Det är så mycket runtomkring som pockar och drar. Så irriterande att något så orelevant som att man ska passa en tid sex timmar fram i tiden kan göra att man inte kan koncentrera sig på nuet! Man ska hela tiden någonstans, man ska hela tiden göra något.
Jag har blivit bättre på att kunna fokusera, men jag är långt ifrån där jag vill vara (se bilden ovan…hehe). Jag tror att förmågan att fullständigt kunna fokusera på något (eller någon för den delen) är otroligt värdefull.
Resandet ger mig denna förmåga att kunna fokusera. På ett ganska brutalt sätt så frikopplar man sig från allt. Då är det inga problem att sitta och läsa en bok en hel dag. Och dagen efter det. Och dagen efter det. Tiden försvinner samtidigt som man är fullständigt närvarande.
Då är jag där jag vill vara och exakt vad jag gör där är av mindre betydelse. Fast konsekvensen av känslan med obegränsat med tid är att kreativiteten vaknar till liv, och på ett ganska “ofrivilligt” sätt blir det jag gör…betydelsefullt.
Förmåga att kunna fokusera tillsammans med förmågan att ta initiativ och chanser gör att man kommer väldigt långt. Varje år träffas 1000 av världens främsta talare på en konferans i Californien som kallas TED (Technology, Entertainment, Design). Jag tittade på ett tal på topp 10 listan och sen var jag fast! Titta, lyssna och bli inspirerad. Det blir jag.
