Kategori: Resedagbok

Our travel diary from the South America trip, winter 09/10.

  • Laguna del Laja och tankar om mc-åkning i Chile

    Vi åkte österut från agro-campingen för att komma till nationalparken ”Laguna del Laja” där vi eventuellt skulle stanna över natten. Resan dit bjöd på underbara grus- och asfaltsvägar. Som om inte detta i sig räckte hade vi det stora nöjet att hela dagen se vulkanen Antuco avteckna sig mot klarblå himmel och komma närmare och närmare.

    Vi kom till nationalparken ganska sent på eftermiddagen vilket gjorde att inträdet var gratis (hade kostat runt 40 kr annars). Vi insåg när vi kört in i parken att det var en skidanläggning och att pisterna faktiskt låg på själva vulkanen. En aktiv vulkan. Körde runt i parken i c:a två timmar, hittade en camping men den var för dyr så vi valde att åka ut ur parken och köra till en camping som vi sett tidigare under dagen.

    Ett mycket bra beslut då vi på campingen blev ”muy famosos” (mycket berömda) igen och tillbringade en väldigt trevlig timme med en stor familj som ville veta allt om oss och givetvis ta en massa bilder. En god middag bestående av en särdeles god tonfiskröra med pasta och en underbar natthimmel blev en perfekt avslutning på denna dag.

    Att resa med motorcykel genom Chile är bjuder på väldigt omväxlande terräng. Min erfarenhet av att köra motorcykel var innan resan, minst sagt, begränsad. Första gången jag överhuvudtaget satte mig på en motorcykel var i Kambodja ett par månader innan denna resa. Sen blev det ett par intensiva månader i Sverige med övningskörning för att ta körkort för tung mc. Erfarenhet av att köra med en fullastad hoj på alla möjliga typer av terräng? I princip noll. Vi tog en tur på fyra dagar upp till Östersund men det var mest asfalt (även om vi hittade ett par mil med väldigt bra grusväg också).

    Jonas hörde innan avresan av sig till en av chefsredaktörerna på DN Motor för att se om de var intresserade av vår historia och möjligen skriva en artikel om oss. Han fick då berättat för sig att jag var alldeles för kort för att köra en Dakar och att vi skulle vara tvungna att sänka den för att jag överhuvudtaget skulle ha en chans att nå ner till marken. Ja, han verkde ju ha full koll så det var bara att hålla med. Tyvärr blev det ingen artikel men vi fick iallafall klart för oss att jag inte skulle kunna köra min hoj (som jag redan då hade kört ett par hundratal mil). Nu, cirka 8500 kilometer senare, känns det som om jag på ganska goda grunder kan säga att han hade tokfel.

    Min poäng med allt detta? Lyssna på dig själv, tro på dig själv, sikta dit du vill och kör på bara!

    Ha det bäst 🙂

  • Resan fortsätter

    Sista reseberättelse-inlägget som skrevs var från Concepción. En stad som nu ligger i ruiner efter ett jordskalv med styrkan 8.5 på richterskalan. Ett skalv 500 gånger (eller nått sånt) starkare än det som nyligen drabbade Haiti. Trots att Chile är van vid skalv och allt är byggt för att klara av dem så går det endast att förbereda sig till en viss gräns. 8.5 är en bra bit över den gränsen.

    Det är svårt att föreställa sig att en stad som vi var vid för bara två veckor sedan nu är en katastrofzon.

    Jag ser framför mig den fina gröna plazan (parken) där vi en hel eftermiddag satt i ett café och jobbade med bloggen. Där skrevs och schemalades det inlägg som med extremt dålig tajming publicerades precis innan skalvet. Allt detta är nu borta och en mängd människors liv har förstörts. Hur snabbt allt kan gå och hur maktlösa vi är mot naturens krafter. Jag är extremt glad över att vi inte var kvar i området och att alla i familjen klarat sig. Tack återigen för all omtanke och vi ska försöka vara lite mer precisa med var vi är för tillfället.

    Vår resa fortsätter som sagt och efter Concepción åkte vi vidare söderut. Vi hade fått tips på ett fint vattenfall (Salto del Laja) och ett bra fiskeställe i närheten så vi åkte ditåt. Vattenfallet var rena cirkusen så vi nöjde oss med att titta på det från avstånd. Åkte på en grusväg längs med en floden ”Rio Laja” och hittade en väldigt mysig agro-camping.

    Med agro-camping menas en camping utan varmdush, el eller andra bekvämligheter, dvs en helt vanligt camping. Vi fick åka genom en åker, mota bort lite kor och öppna ett stängsel för att ta oss dit. Det var hur fint som helst och Lellky hade flugfiskespöt framme innan hojen slutat rulla då vi slog läger precis vid floden. Det verkade väldigt lovande men det fanns lika mycket fisk i vattnet som folk i campingen, dvs nästan ingen alls. Spelade ingen större roll då det var galet fint och skönt i vattnet. Middagen bestod av, som så många andra gånger – tonfiskröra med pasta. Att det kan vara så gott dag efter dag 🙂

    Dagen efter började med att jag la ner hojen precis innan vi skulle åka iväg. Anledning? Glömde skivbromslåset på. Att jag ens satte dit det var helt onödigt, mer en vanesak. Mosade ena sidoväskan och en blinkers knäcktes lite. Bara att ta av stället och börja mecka. Väskan delade på sig men det var lättfixat, bara ytterligare lite bulor på aluminiumet. Som tur var hade blinkersen bara knäckts lite och åkt ut. Bara att skruva av och pilla tillbaka. På med stället igen och rulla vidare mot en ny spännande dag.

    Vid det här laget hade vi åkt c:a 6500 kilometer sen starten i Valparaiso den 29 december. Inte en enda gång har det känts betungande att sätta sig på hojen och köra. Varje gång är som första gången och en känsla av välbehag infinner sig så fort man rullat iväg. Är det inte lite fantastiskt att det kan vara så roligt att köra hoj?

  • Vi mår bra!

    Hej alla! Vi mår som sagt bra och kände inte av den stora jordbävningen i Concepción. Vi har de senaste dagarna varit i Argentina och haft det bra i en nationalpark. Fick reda på vad som hänt på eftermiddagen av en passerande fiskare. En kvinna berättade att hon varit uppe på natten och känt av jordbävningen, att träden ruskats om lite och att hon blivit lite yr. Vi vaknade dock inte av det.

    Just nu är vi i en liten stad som heter Travelin (c.a 70 mil från Concepcíon) och surfar på en bensinmack. Först nu börjar vi inse omfattningen av vad som hänt i Chile. Har fått uppgifter om att alla i familjen mår bra iallafall.

    Det senaste inlägget som publicerades på vår hemsida heter just ”Concepción”. Det var ett schemalagt inlägg som skrevs för ett tag sedan. Snacka om taskig tajming då det råkade bli så att det publicerades c:a en timme innan jordbävningen. Ledsen för all oro detta orsakat.

    Planen var att återvända till Chile idag vid en stad som heter Futaleufú (ganska långt ner i söder), men jag tror vi väntar lite med det tills det lugnat ner sig och vi vet lite mer om läget i Chile.

    Tack för all omtanke.

    Kramar från ett soligt Argentina och som vanligt; Ha det bäst!

  • Concepción

    Det regnade på morgonen men det slutade ganska tidigt och solen tittade fram. Vi bestämde oss för att åka till staden Concepción för att få tag på våra regnställ som vi dumt nog lämnat i Viña del Mar. Vi tänkte att det skulle räcka med gore-tex-fodret till våra ställ nämligen. Och det gör det, det håller en torr men själva stället blir ändå blött och det vill vi helst undvika.

    När vi packat klart och sagt hej då så var det strålande sol och spåren efter regnet försvann fort. Det var inte långt till Concepción där vi irrade omkring ett tag innan vi tog in på ett hostel. Själva staden var i princip helt öde och tankarna vandrade till upplyftande filmer som ”I am Legend” och ”Resident Evil”. Jag frågade och svaret var kort och gott; ”Es domingo”, dvs ”Det är söndag”.

    Hostalet var dyrt, litet och tog massa betalt för parkering av hojarna. Dagen efter flyttade vi till ett annat mindre ställe som tog 6000 pesos per person och där vi fick parkera hojarna i lobbyn. Mycket bättre 🙂

    Jag ringde till världens bästa moster, nämligen Tia Myriam i Viña, och frågade om hon kunde skicka ställen med buss till oss. Inga problem alls och två dagar efter att vi kommit till staden hade vi ställen. Kostnaden för att skicka ett paket med express-buss 650 km? 50 kr.

    Vi gillar ju städer och är bra på att göra det bekvämt för oss i dem. Så det blev lite (ganska mycket) skräpmat och självklart bio. Vi såg Invictus, en film om Nelson Mandela och hans första tid som president. Mycket bra film av Clint Eastwood med skådespelarna Morgan Freeman och Matt Damon.

    Tills nästa gång, ha det bäst!

  • Varför det blir grönare och grönare

    Det är ju väldigt fint med allt grönt. Men givetvis kommer detta till ett pris.

    Dagen började med att vi kom iväg lite senare än vanligt då vi smörjde våra kedjor och sköljde av hojarna lite. En rolig grej som alltid händer är att det kommer fram folk och vill prata precis när vi ska till och åka. Så där står man med stället på, hjälmen i handen och svarar på en massa frågor. Trevligt, men man undrar varför de inte frågat lite tidigare 🙂

    Kom iväg klockan ett så ganska snart blev det lunch-stopp. Vi letade efter empanadas (piroger), vilket är påfallande svårt att hitta någon annan dag än söndagar. Vi kom fram till en almacen (liten butik) som inte hade empanadas men som kunde fixa mackor. Det lät som en bra idé och vi gick in i affären. Vi blev väldigt väl omhändertagna av en man som hette Rodrigo som även bjöd på te. Det visade sig att affären i vanliga fall inte alls sålde mackor utan det var bara han som var snäll och som ville veta mer om oss. Han frågade om vi ville skölja av hojarna och helt plötsligt var vi i full gång med att tvätta hojarna med god hjälp av Rodrigo. När det sedan var dags att betala för kalaset ville han inte ha betalt utan bjöd på allt. Hur schysst som helst.

    Det var lite mulet på morgonen och det blev bara gråare och gråare. Efter lunchen körde vi genom mer skog och kom sedan fram till kusten. Det var där det hände.

    Det började falla något från himmelen. Först lite och sen väldigt mycket. Vi drog på gore-tex-innerfodret i en busskur och körde vidare. Efter lång tid med bara blå himmel och sol kändes det extra tungt med regn. Vi behövde lite värme och hittade ett hostal i Quirhue som tog 5000 pesos per person (c:a 75 kr). För detta fick vi eget rum, var sin stor säng, varm dusch och givetvis kabel-tv 🙂 Köpte godsaker för 6000 pesos och spenderade resten av dagen i rummet och tittade på film. Allt som allt en mycket bra dag.

    Ha det bäst!