Kategori: Resedagbok

Our travel diary from the South America trip, winter 09/10.

  • Röda skogsvägar

    Från och med nu blev det bara grönare och grönare.

    Denna dag bjöd på vädligt rolig körning i skog. Efter lite asfalt i början på dagen kom vi fram till en backe som lyste rött. Början på skogsvägarna som skulle visa sig bjuda på allt från barr- till sandunderlag. Mest var det dock röd ”sand-jord” som dammade något otroligt. Vägarna kantades därför av träd som fått en ofrivillig heltäckande röd make-up. Vi irrade omkring i skogen ett par timmar då många av vägarna helt plötsligt bara slutade. Ingen kunde vara gladare än vi då det var galet roligt att köra på dessa vägar. Vissa av vägarna var så branta att man nästan blev lite orolig när det inte gick att röra bakbromsen utan att hjulet låste sig. Bara att motorbromsa med ettan i och försiktigt dutta på bromsen.

    Kom slutligen fram till en flod som vi fick korsa. Alltid lika spännande även om floden inte var så bred. Underlaget var sand och man vet inte i förhand hur det kommer att vara att köra i det. Det gick hur bra som helst och hojarna blev lite lite renare.

    Lunchade i Putu och hittade sedan en liten camping precis bredvid en väg. De hade pool och även om vattnet var iskallt så var det väldigt skönt att bada efter allt damm. Träffade lite trevliga människor och svarade på de vanliga frågorna; Vart kommer ni ifrån? Vilken väg har ni kört? Vart ska ni? Frågan om vilken väg vi kört är alltid lika svår att besvara då vi oftast inte vet riktigt då det går vansinnigt fort att glömma bort vad alla ställen heter som man kör igenom.

    Ännu en god natts sömn i ett allt grönare Chile.

    Ha det bäst!

  • En helt vanlig dag

    Är nu i Valdivia och vi ska om någon timme ge oss iväg österut för att ta oss in i Argentina en sväng då vårt turistvisum går ut om åtta dagar. Det här inlägget tar vid där inlägget, Från Viña söderut, slutade.

    Dagen efter lyx-campingen bjöd som vanligt på strålande sol och ingav en känsla av att även denna dag skulle bli underbar. Och tänka sig, det blev den. Det hela började med underbara småvägar genom ett landskap som påminde om Kanada. Eller rättare sagt; det påminde om en föreställning av hur ett kanadensiskt landskap ser ut baserat på ett otal antal filmer. När jag självt rest genom Kanada får jag återkomma om hurvida landskapet vi körde genom verkligen påminde om Kanada eller inte (ja det är sent och jag är full på te).

    Det var precis lagom med trafik på vägarna, dvs nästintill ingen alls. Vi stannade till i staden/byn Perilillo där vi åt grillad kyckling med potatismos på ”Happy Pub Restaurant”. Som vanligt blir man proppmätt då man som vanligt äter en massa bröd och pebre medans man väntar på huvudrätten. Och sen kommer såklart efterrätten. Vad kostade lunchen? 2500 pesos, dvs. strax under 40 kr.

    Körde vidare och kom in i en nationalpark. Fina grusvägar och rolig körning, men det var svårt att hitta campingplats då det var fullt med stugor och de campingar som fanns var dyra eller inte så inbjudande. Jonas hittade en mycket fin glänta i skogen, det krävdes bara att vi smög över ett taggtrådsstängsel och körde genom lite buskar för att komma dit. Sov gott i sällskap med kottar. På morgonen väcktes jag av något oidentifierbart stort djur. Det klampade mot tältet med försvann sedan lite mystiskt. En väldigt stor fågel? En björn som först klampade fram och sen försiktigt smög iväg? Inte så noga.

    Ha det underbart bra!

    FRÅGA: Vad tycks om nya utseendet på sidan? Lämna gärna en liten kommentar 🙂

  • Underbara saker med Chile

    Vad är underbart med Chile? En mängd saker. Inte minst små, runda, krispiga, mångfärgade, söta och fantasi-smaksatta Chis Pop. Det är svårt att säga exakt vad de är. En kombination av popcorn och lösgodis kanske. Ta det bästa från bägge, smäll ihop dem och vips får du Chis Pop. Och de kommer bara i storpack. Ett packet på kanske halvkilot fylld med färglada goda bollar till en kostnad på 15 kr. Kan det bli bättre?

    Bilz & Pap är Chis Popens motsvarighet i flytande form. Det är två typer av läsk där det på själva flaskan står ”Sabor de fantasia”, dvs fantasi-smak. Fantasi smakar väldigt gott om ni inte redan visste det.

    Vi är galna i avocado och äter det så ofta vi kan. Häromdagen såg vi avocados som var lika stora som honungsmeloner.

    På tal om meloner så är de meloner man hittar i Sverige ingenting mot de meloner man hittar här. Det är som att jämföra vatten och coca-cola gällande sötma och smak. Detta gäller all frukt överlag. När vi var i Valle Elqui provade vi vindruvor som till koncistensen påminnde om äpple och med en sötma och smak som var helt galen.

    Vad sägs om friterad deg med manjar?

    Eller en tallrik, eller rättare sagt fat, med pommes frites i botten, ett täcke av ost, tre eller fyra sorters kött, tre sorters korv, avocado, ägg, oliver, tomat och lite mer ost?

    Eller varför inte korv med bröd på Chilenskt vis? En Completo; Ett korvbröd lika stor som en halv baguette. En lika lång korv. På det vitkålssallad. Sen finhackad tomat. Sen avocadoröra. Sen lite chili och sist, men definitivt inte minst, en riklig mängd majonäs. Kostnad? Mellan 9-15 kronor, sen vill man inte äta mer den veckan.

    Listan kan göras hur lång som helst och undan för undan upptäcker vi nya smaksensationer och kombinationer av olika ingredienser som är minst sakt fantasifulla. Man kan dock vara säker på en sak; Det mesta du provar kommer med största sannolikhet vara sött, gott och onyttigt 🙂

    Ha det bäst!

  • Från Viña söderut

    Vi kunde lätt ha stannat i Viña i en vecka men vi ville söderut så det blev två nätter. Vi ville dessutom vidare till Santiago för att titta på Avatar i 3D. Vi lyckades efter lite motgångar se den och den var klart värd besväret (Mer om detta här: Biofreaks). Storyn i filmen är kass men det uppvägs av hur vacker filmen är. Ögongodis 🙂

    Det blev 3 nätter i Santiago och sen var det dags att ge sig iväg mot allt det gröna. Så fort vi nämner för folk att vi ska söderut brister de ut i lovord om hur otroligt vackert det är. Detta gjorde oss såklart inte mindre sugna och vi satte av relativt tidigt från Santiago. Vår gps är, liksom vi, lite mer friluftsorienterad vilket leder till att den blir lite förvirrad i stadstrafik. Tog oss minst en timme att hitta ut ur Santiago. Till gps:ens försvar kan vi dock säga att vi hade ställt in den på att undvika motorvägar, inte en så lätt sak att göra i en storstad.

    Som alltid infinner sig en känsla av välbehag och frihet så fort man sätter sig på hojen. Vi undvek som vanligt motorvägen (ruta 5) och letade oss sakta men säkert söderut.

    Vi insåg tidigt att det skulle bli svårt att hitta en campingplats så nära Santiago då all mark är privat och det var ont om skog att gömma sig i. Vi lyckades hitta en camping bredvid en sjö. För första gången campade vi på gräs. Väldigt skönt att kunna lägga saker på marken utan att de blev sandiga. Lite lyxcamping var det då man fick ett eget litet ”bås” med bord, tak och eluttag 🙂

    Att campa är ganska vanligt i Chile. Skillnaden mellan Sverige och Chile är att här åker hela familjen iväg och campar. Och hela familjen betyder minst 3-4 tält och runt 20 personer 🙂 Stora familjetält med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Vi såg en familj som glatt satt bänkade framfär en storbildstv.

    Vi tillhör inte de vanligaste campinggästerna så vi drar till oss lite uppmärksamhet när vi kommer. Så fort vi stannat kommer det alltd fram någon och hälsar. Denna gång en man, Carlos, som bjöd Jonas på en traditionell chilensk drink, vin med konserverad frukt i. Och senare en drink bestående av vin och coca-cola. Båda lika goda enligt Jonas.

    På kvällen satt vi i sällskap av Carlos och hans familj och vänner på en pir och fiskade. Blev inte så många fiskar men väldigt trevligt. Carlos var för övrigt 26 år och hade två barn, varav en var 10 år. Lite skillnad.

    Som vanligt väntade en god natts sömn även om vi nu tar på oss underställ när vi ska sova då det är betydligt kyligare på kvällarna nu.

    Ha det bäst!

  • VIP behandling i en halvfärdig restaurang

    Fortsättning på förra inlägget

    Upp på hojen igen för att fortsätta köra på grusvägar som sakta men säkert tog oss nedför berget vi dagen innan jobbat oss upp för. En nedförsbacke som varade flera kilometer. Det kom fler tunnlar, en minnesvärd var en som svängde ganska kraftigt och som kort och gott hette, ”Tunel Curvo”. Ingen av dem hade järnvägsspåret kvar så den mest minnesvärda var ändå den första från dagen innan.

    Att köra på grusvägar tar på krafterna och när det var dags att äta lunch befann vi oss i en liten by (se Lunch 5 i närheten av Salamanca på vår karta på förstasidan) där vi gick in i en almacen (liten jourbutik typ) och frågade om de hade piroger eller något annat ätbart. Damen bakom disken säger först nej men tänker sedan efter och ropar till ett av barnen som sitter och spelar datorspel i butiken ”Spring och fråga din mamma om hon har lite mat att erbjuda dessa ungdomar som är hungriga”. Lillkillen springer iväg och återkommer snart med ett ”Ja fast det är inte riktigt klart än”. En minut senare dyker mamman upp och frågar om vi kan tänka oss att vänta medans hon gör klart maten. Visst, inga problem alls, säger vi, vi har inte bråttom någonstans. Hon ler och ber oss vänta så ska hon fixa iordning.

    Det visar sig efter ett tag att de ska öppna en restaurang inom kort men att det inte är färdigbyggt än. Vi får VIP-behandling och blir nyfiket utfrågade av först sonen och sedan en bekant. Efter en 20 minuter kommer mamman och hämtar oss och vi får sätta oss i en ej färdigbyggd, men likväl fin, liten lokal. Sedan kommer mamman in med nybakat bröd, två skålar med getost och en stor flaska coca-cola. Förätten. Allt producerat i byn (förutom colan då). Sen kommer varmrätten som visar sig vara ”Pastel de Choclo” som är en ungsbakad majsgratäng och är himmelsk god. Hon förklarar att alla ingredienser kommer från byn, allt från majsen till oliverna. Varje portion skulle räckt för att mätta en mindre familj. Vi kämpade tappert i oss så mycket vi orkade och lyckades faktiskt få i oss minst 2/3. Vad kostade då hela kalaset? 75 kr. För båda.

    Vi får en guidad tur runt huset och trädgården där allt odlas. Hur fint som helst och mamman var tydligt stolt och blev väldigt glad över vår uppskattning. Vi förvånas än en gång över den otroliga gästvänligheten vi hela tiden stöter på i Chile.

    Sen upp på hojarna igen för att rulla vidare. En väldans tur att vi har motorer på hojarna då det var med nöd och näppe som vi ens orkade gasa 😉

    Dagen var inte slut än och bjöd på ännu en upplevelse, nämligen kustvägen mellan La Ligua och Viña del Mar som var, kort och gott, magisk.

    Och räckte det med detta? Nej, i Viña väntade världens snällaste moster med familj som bjöd på en riktig,riktigt god middag. Sen väntade två sköna sängar och en god natt sömn efter en minst sagt händelserik dag.

    Ha det bäst!