Nu är det (verkligen ) på tiden att skriva resans första blogg-inlägg! Har haft lite problem med att posta inlägg vilket gör att detta blir lite extra långt.

Vi landade här i Santiago de Chile för snart två (!) veckor sen. Resan hit gick bra, först till London, vidare till Madrid och sedan över det stora blå. En smidig resa utan förseningar med Iberia samt LAN.

Personligen älskar jag att flyga och faktiskt även flygplatser. Flygplatser skapar förväntan (oavsett om det är på väg hem eller på väg bort). Själva flygningen ger en speciell slags ro. Du färdas mot ditt mål i runt 1000 km/h samtidigt som du bokstavligen kan luta dig tillbaka och läsa en bok, titta på en film eller ta en tupplur. Du gör väldigt mycket samtidigt som du har lyxen att göra absolut ingenting.

Det bästa just nu är faktiskt inte den oerhört sköna värmen. Temperaturen ligger på mellan 25-30 grader. Utan det är snarare mängden ljus som är det bästa. Solen går upp runt halv sju på morgonen och går inte ner förrän runt halv tio. Vintern hemma skulle vara så väldigt mycket enklare att ta sig igenom om dagarna var normallånga!

I tisdags (för två dagar sedan men känns som en vecka) hämtade vi hojarna på flygplatsen. Tiden fram till dess spenderades med att turista i staden, äta god Chilensk mat, gå på bio och såklart träna 🙂 Vi gillar båda att gå så mycket har skett till fots. Att gå i flip-flops är underbart, men jag rekommenderar att man gör det i stigande grad och inte ett par kilometer den första dagen…

Själva uthämtningen av hojarna blev en ganska utdragen historia, även om det faktiskt inte var allt pappersarbete som tog längst tid. Vi blev väldigt väl bemötta överallt med många frågor om vår kommande resa. Företaget som tog emot hojarna i Santiago (Depo Cargo) gjorde sig inga problem när vi bad om att få montera hojarna inne på deras område innan vi tog ut dem genom tullen. Företaget som fixade själva skeppningen från Sverige var Centurion Cargo där Torbjörn var till stor hjälp under hela processen vilket vi tackar för!

På resande fot hamnar man ofta i situationer där man behöver hjälp av andra. Redan nu två veckor in på vår resa har vi behövt, och fått hjälp, ett flertal gånger. Morbröder som skjutsar och fixar hotellrum. Personal som tar sig tid att förklara saker när de märker att man inte har någon aning om vad man håller på med. Men även mer handfast som när vi står och monterar ihop hojarna och märker att bromsklossarna lossnat på bägge hojarna. Värmen och stressen över att behöva få klart allt snabbt gör att det snabbt blir snurrigt i huvudet. Ett par äldre herrar som kör lastbil erbjuder sig att hjälpa till och med deras hjälp får vi ordning på allt. Vi tackar och bugar (och ger en liten peng), slänger på all packning, sätter oss på hojarna och kör iväg….nästan. Christians hoj vägrar starta. Från att ha stått i shorts och t-shirts står vi nu med fullt mc-ställ och en hoj som inte startar. Vi beslutar att rulla ut hojen så att vi kommer ut ur tullområdet i alla fall. Sagt och gjort, Christian promenerar bort och vi kommer snabbt ut. Eller in i Chile kanske man ska säga.

Väl ute ställer vi oss och funderar på hur vi ska lösa problemet. En bil stannar till och frågar om vi har problem. Han tipsar direkt om en man som står och svetsar och föreslår att vi ska be honom om hjälp. Vi felsöker och kommer fram till att batteriet måste vara urladdat. Eller vi hoppas på att detta är problemet då det är ganska lätt att fixa. Mannen hjälper oss med kablar (som han gör på plats) och vi lyckas få igång Christians hoj. Ett par liter svett senare är vi äntligen på rull mot hotellet i Santiago! Känslan av att sitta på sin egen hoj på andra sidan jorden är svår att förklara. Kort sagt känner du en oerhört stark glädje 🙂

Ett par lärdomar att ta med sig när man ska hämta ut motorcyklar från tullen:
• Ta med vatten
• Ta med något att äta
• Om du blir kissnödig: Ignorera det och fortsätt jobba. När du svettats tillräckligt mycket går kissnödigheten över.

Igår packade vi toppboxen och gav oss ut på en dagstur till Cajon del Maipu. En 70 km lång dal som går rakt österut in i Anderna. Klarblå himmel och underbara vägar med lite trafik. Bergen är helt underbara, inte bara de snötäckta topparna utan även själva berggrunden som skiftar i alla möjliga färger. Även igår lyckades vi svettas bort ett antal liter vatten då vi på vägen tillbaka hamnade i rusningstrafik. Aldrig skoj att sitta i rusning, extra mindre skoj att sitta i rusning med mc-ställ i ett annat land 🙂 De sista 7 kilometrarna gick långsammare än de övriga 200 kändes det som. Dagen avslutades med middag tillsammans med familjen. Maten var fantastiskt god vilket blev en suverän avslutning på dagen.

Idag har vi köpt lite allt möjligt (extra slang, däckjärn, locktight, punkasprej, blinkerslampa) samt bytt olja. VI har även hunnit med att titta på filmen ”The East” som var överraskande bra. Fascinerande hur snabbt tiden går. Planen är att lämna Santiago nu på lördag och styra söderut mot Patagonien. Det är dryga 3000 kilometer dit så det lär ta en stund att komma fram!