Roberto – Sida 5 – Fly vardagen

Äventyr?

Att köra hoj genom Europa är för mer äventyrsinriktade motorcyklister (ja, jag menar oss) lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Man kan få tag på allt utan problem. Även om allt inte är bokat och klart med boende och mat är det sällan några som helst problem att bara glida in på en camping eller hitta någonstans att fri-campa. Vill man bo lite lyxigare, typ vandrarhem, hostel eller hotell är den än mindre problem då dessa finns precis överallt. Men visst blir det ett äventyr ändå, bara på ett lite annat sätt. Äventyret ligger i att köra alla småvägar. Vår Garmin gps (zumo 660) är helt underbar på hitta dessa vägar och på att lista olika boendealternativ. Tar man bara ”undvik motorväg och avgiftsvägar” så hamnar man direkt på mc-vägar. Borde finnas en mc-inställning där man även kunde ställa in ”undvik större städer och bilister”.

Fri-camping i en uttorkad flodådra någonstans i södra Italien.

Under dessa två veckor som vi varit ute har vi sovit i tält varje natt. Förutom en natt som spenderades på golvet i färjan mellan Brindisi i Italien och Patras i Grekland (dock på liggunderlag och sovsäckar så vi räknar med den som en tältnatt).

Vi har varit väldigt duktiga på att laga egen mat under resan. Fantasi och variation är två ord som faktiskt inte alls passar in i sammanhanget. Tonfisk är gott. Tonfisk med tomatsås och pasta är också gott. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Det fungerade under Sydamerikaresan fler gånger än vi kanske vill minnas och det fungerar under denna resa. Vi varierar kryddningen och typen pasta, men det är i princip same-same. Tack vare Jenny har det dock blivit ett par rejäla lyft på matfronten ändå. Allt från goda sallader och köttfärssås till en mängd olika frukter.

Bästa campingen hittills. Ägaren, Gean Luca, fixade en trerätters äka italiensk middag för 15 euro/p. Mycket prisvärt då det var så mycket mat att det räckte till lunchen dagen efter också.

Mycket snack om mat. Men det är något man gör minst tre gånger per dag och således en ganska stor del av en resa. Det blir mycket sötsaker, speciellt coca-cola som vi är något beroende av vid detta laget. Frukosten består oftast av två delar. En first-breakfast med havregrynsgröt. Sen en second-breakfast efter mellan 1-2 timmars körning då det oftast blir lite mackor. Men nog om mat!

Resan söderut genom Italien toppades av med att köra längs med Amalfi-kusten. Området är klassat som ett världsarv och vägen slingrar sig längs med lodräta klippor i ungefär 50 kilometer. Det blev många fotostopp och mycket svettande då temperaturen låg på ungefär 35 grader under dagen. Blev dock en hel del fina kort. Vill man bli bra på att ta kurvor är Italien helt rätt ställe att köra i. Roligaste hojåkningen på asfalt vi stött på hittills.

Allt för denna gång, nästa inlägg handlar lite om hur våra ställ från Lindstrand klarar 38-gradig värme samt hur vår fortsatta resa ser ut. Tills dess, ha det bäst!

Bildspel

Till havs!

På färjan mellan Brindisi, Italien och Patras, Grekland. Så går det om man inte bokar i tid. Fast billigt blev det :)

Detta inlägg skrivs på färjan mellan Brindisi, Italien och Patras, Grekland. Jag sitter på en liten stol med datorn på ett litet bord i en gång omgiven av människor som sover eller snart ska sova. Med vår goda framförhållning så hade vi givetvis inte bokat någon plats på färjan utan räknade kallt med att det så klart skulle finnas åtminstone en hytt ledig. Icke. Men det var helt ok att åka med ändå och lösa sovandet bäst man kunde. Vi är alltså inte de enda som valt detta alternativ. Tänk Finlandsfärja med tillhörande bar, kasino, taxfree och restauranger. Tänk dig sedan att det ligger människor precis överallt i alla gångar och på alla soffor och öppna ytor över hela båten. I någon av dessa gångar ligger alltså vi. Hojarna tryggt (hoppas vi) fastsurrade på bildäck under oss. Vi har njutit av första tallriken grekisk mat för denna resa, grillad souvlaki med tzatsiki. Grillat på däck. Mycket gott!
Så hur kom vi hit? Efter de Schweiziska alpvägarna med ett myller av hårnålskurvor tog vi oss över till Italien via Stelvio Pass. Ett välkänt pass som av Top Gear kallats ”The best road – in the world”. Och även om vi inte helt håller med om detta så är det helt klart en mycket rolig väg att köra. Roligast är dock vägen till passet och vägen efter passet. Hårnålskurvor är roliga, men de är inte så värst spännande eller sköna att köra genom. Mycket roligare när man kan ha lite fart och gasa genom kurvorna.

Vi la in en kurs rakt söderut efter passet för att ta oss ner längs med Italiens västkust. Nästa delmål var nationalparken och tillika världsnaturarvet ”Cinque Terre”. Temperaturen steg stadigt uppåt ju längre söderut vi kom. Vi alternerade mellan att köra längs med den stekheta kusten och i de mer svala bergen. Cinque Terre bjöd på imponerande kustvägar fyllda med pittoreska byar och italienare på vespor iförda flip-flops och hjälmar som mer fungerar som solskydd än stötskydd. Trafiken har vi inte haft några större problem med. Det gäller som vanligt att köra som alla andra gör. Får se hur det går att vänja sig av med det när man kommer hem bara…

Det får räcka för denna gång. Nästa inlägg kommer att handla om allt från hur gott det är med tonfisk (varje dag) samt Amalfi-kusten.

Bildspel

Hon har eltandborste med sig (!)

Alla har väl dragit en vit lögn någon gång? En sådan där som inte betyder så mycket egentligen (intalar man sig själv).

Enligt Jenny är det en vit lögn att säga till sin mamma att hon är ute på road-trip i Europa…och utelämna att hon åker motorcykel. Mamman tror så klart att det är bil hon åker. Är detta verkligen en vit lögn? Vi är mer inne på att det är en väldigt mörkgrå lögn. På gränsen till svart? Eller vad tycker ni? Vi passar härmed på att hälsa till Jennys mamma om hon råkar läsa detta.

När det bestämdes att Jenny skulle med på den här resan fick hon väldigt klara instruktioner på vad och hur hon skulle packa sina grejer. Ingenstans i dessa instruktioner stod det någonting om eldrivna tandborstar. Vi har dubbelkollat. Hon valde bort att ta med en kåsa och valde alltså istället en eltandborste. Tjejer.

Men skämt åsido, det går hur bra som helst att resa med Jenny och det verkar som om hon på riktigt gillar att resa med oss. Vi har inte fått några indikationer på något annat iallafall. Kul att ha bilder där det är fler personer än Jonas med också 🙂

Idag har vi lekt ”billekar” hela dagen för hålla Jenny vaken på de stundtals tråkiga vägarna. Så fort det blir lite raka vägar börjar det nämligen nickas till i baksätet. Det är dock inte så ofta tråkiga vägar i Italien då hela landet är som gjort för hojåkare.

Vi har nu rest i två veckor och är mitt i Italien. Hittills har vi sovit i tält varje natt och det lär vi fortsätta med när vi snart tar oss över till Grekland och sen vidare norrut genom bland annat Albanien. Efter att ha träffat två cyklister från Rumänien är vi väldigt sugna på att åka dit också, får se hur vi gör…vore lite kul att träffa Dracula.

Bildspel

Vägen till Schweiz

Det är tydligen lättare att få tag på en internetuppkoppling i Patagonien än i Europa 🙂 Men nu är vi iallafall i Schweiz (efter att vi råkat hamna i både Österrike och Lichtenstein först) på en camping 1600 m.ö.h omgiven av berg. Det är soligt, jag har en burk coca-cola och mycket härlig hojåkning att se fram emot. Kan inte bli mycket bättre.

Vägen hit bjöd på temperaturer mellan +8 grader till mer behagliga +32 grader. Det har regnat en del (kan man åka genom Tyskland utan att det gör det?), men vi har mest haft bra väder även om det varit lite kallare på kvällarna än vi räknat med.

Vi har som vanligt tagit det ganska lugnt med dagar på runt 20-30 mil. Vi hade tänkt köra ner mycket snabbare men kunde inte motstå att köra på mindre vägar vilket bjöd på mycket rolig hojåkning i alla länder (utom möjligtvis Danmark…). Och det är väl precis som det ska vara, vi är ju trots allt ute och kör hoj!

I Tyskland fick vi se så många pittoreska små byar och gamla kyrkor att vi nästan längtar efter lite ful betong och rediga stålkonstruktioner. I övrigt blev vi positivt överraskade av Tyskland som bjöd på mycket roligare hojåkning än vi räknat med.

Som ni kanske märker på våra bilder så har vi med oss vår vän Jenny på resan. Hon trivs bra (säger hon) och har klarat av oss och att sitta på hojen hela dagarna galant.

Det får räcka för denna gång. Finns mycket mer att berätta men nu ska vi vidare till Davos för att därifrån åka till Italien genom Stelvio Pass, något vi har sett fram emot länge!

Ha det bäst!

Bildspel

Svenska fjällen när de är som bäst

Precis när sommarvärmen börjar komma på riktigt är det så klart ett utmärkt tillfälle att dra norrut – där våren knappt börjat, där myggen är mygg och där björnar strosar omkring på vägarna. Sagt och gjort! Jag och två vänner (Kristian och Patrik) utnyttjade långhelgen över Kristi himmelsfärd samt nationaldagen till att ge oss ut på en 5 dagars hojtur. En kort tripp kan tyckas, men oj vad man hinner med mycket! Inte minst att köra hoj, tripmätaren visade 230 mil när vi kom hem. Så nu har min hoj redan hunnit med över 600 mil sen april 🙂

Resan startade tidigt (runt sju på morgonen) på torsdagen. För att komma upp en bit startade vi med att köra på hemsk motorväg i någon timme. Blåsigt och en massa jobbiga bilar. Men trots detta så njöt man av att bara sitta på en fullpackad hoj igen. Det känns rätt och man riktigt känner hur det pirrar i kroppen av glädje. Vi hamnade i trakterna kring Funäsdalen där vi hittade en liten rastplats bredvid en bäck där vi slog upp läger och tände en brasa. Lika självklart som att ha på sig hjälm när man kör är det att sätta igång en brasa när man campar.

Toppmatade aluminiumväskor är helt underbara. Tänk att vi under 6 månader i Sydamerika stod ut med sidoväskor som öppnades åt sidan. Guld värt att att kunna öppna och packa väskorna när de sitter på hojen.

Redan här såg man att våren inte nått lika långt och det var ganska uppfriskande att se hur bladen precis slagit ut på björkarna. Tanken var att vi skulle starta tidigt varje dag, men det gick sådär då vi alla tre uppenbarligen var väldigt trötta. Vi kom iväg runt halv tio – tio varje dag på resan.

Varje dag bjöd på något nytt och underbara mc-vägar utan trafik. Många gånger fick man påminna sig själv om att det faktiskt var Sverige man körde omkring i och inte något främmande land på andra sidan jordklotet. En av många höjdpunkter på resan var Hällingsåfallet – ett vattenfall med fallhöjd på hela 42 m. Vi hade tur med vädret och fick se hur vattnet forsade ner i ravinen och bildade två regnbågar som gav det hela en fantasy-känsla.

Resans mål var kalfjället vid Stekenjokk och vildmarksvägen. Varje kilometer norrut vi körde backade sommaren ytterligare. I Stekenjokk hade björkarna knappt börjat knoppa. Här hade vi minst sagt ostabilt väder med allt från strålande sol till regn och snö. Kändes overkligt att hamna i ett snöoväder på hojen och att se snövallar längs med vägen.

Vi hade vädret med oss i princip hela resan och vi lyckades hitta riktigt bra tältplatser. I och med att det fortfarande var ganska kallt så var inte heller myggen något större problem. Våra fina brasor hjälpte till att hålla dem på avstånd också. Vägen söderut efter Stekenjokk bjöd på många helt underbara grusvägar. Längs en av dessa vägar fick vi se något som stod på vägen. Första tanken är ju så klart att det är en ren, älg eller rådjur. När vi kom närmare och den började springa insåg man ganska snabbt att den inte sprang utan lufsade iväg…det var en björn! Det är något speciellt med att se en vild björn, glad blir man 🙂

Mot resans slut gjorde vi vårt bästa för att undvika motorvägar och tack vara Kristians gps lyckades vi alldeles utmärk. Små, små slingrande och bilfria vägar tog oss sakta söderut den sista biten mot Stockholm. Temperaturen var behagliga +25 grader och det luktade sommar överallt. Resan tog oss från sommar till tidig vår tillbaka till högsommar. Och detta på bara 5 dagar. I Sverige. Underbart!

Ha en fortsätt trevlig sommar! Europa-resan närmar sig snabbt. Ska bli så kul!