Roberto – Sida 17 – Fly vardagen

Förväntan, nervositet, otålighet och glädje!

Alla känslor i en härlig mix. Dagen för avresa närmar sig snabbt. Känns overkligt att tänka sig att i detta nu så guppar våra motorcyklar sakta med säkert (hoppas vi) mot Valparaiso i Chile.

Har precis tittat på första avsnittet av ”Long way down” där Ewan McGregor och Charley Boorman ska åka motorcykel genom Afrika. Det är deras andra stora resa, den första tog dem jorden runt. Riktigt kul att se, speciellt med tanke på att vårt äventyr startar om ungefär två veckor. Så fort man får se när de åker riktigt kliar det i kroppen, vi vill sitta på våra motorcyklar nu!

Fram tills nu har fokus legat på att få iväg motorcyklarna och att kolla så att vi har de papper som behövs. Det vi har varit lite osäkra på är hur det kommer att gå att fixa trafikförsäkring i Chile. Men efter att ha läst en massa forum-trådar på Horizon Unlimited så känner vi oss relativt säkra på att vi kan fixa detta på plats. Det gäller bara att ha med sig fina dokument 🙂

Nu kan vi äntligen skifta fokus till själva resan. Känns som om den hamnat lite i skymundan i allt pappersarbete. Har börjat läsa på om Chile, Argentina och Patagonien. Som alltid när jag läser guideböcker blir jag galet sugen på att resa. Det är som om orden tar tag i mig rent fysiskt. Jag kan knappt sitta still när jag läser om Patagoniens vidsträckta slätter, underbart fiske, snustorra öknar och turkosblåa sjöar. När jag sen kommer till ett avsnitt som handlar om en grusväg på 1240 km kan jag knappt fortsätta läsa…låter för bra för att vara sant 🙂

Är otroligt glad och förväntansfull.

Underbart!

Rastlöshet och ensamhet

Jag fyller mina dagar med jobb. Jag fyller mina fritid med aktiviteter. Jag fyller och fyller. Men ändå så kliar det överallt nästan alltid. Hjärnan går på högvarv. Jag vill göra allt på en gång. Allt ska ske nu och det är svårt att ge sig till tåls. Det slutar ofta med att det inte blir mycket gjort vilket leder till mer rastlöshet. Kan ibland längta till en lugn hemmakväll framför tv:n fast jag vet att bara tanken på att inte ha något att göra får det att börja klia. Ofta behöver det inte vara något stort som krävs för att det ska sluta klia. Att umgås med vänner t.ex. Efter träning kan jag också slappna av. Det viktigaste är att det händer något, eller att jag är fysiskt utmattad 🙂

Ensamhet är något jag eftersträvar samtidigt som jag avskyr det. Jag vill ha kakan och äta den för att använda en klyscha. Jag vill vara självständig och kunna göra precis som jag vill, när jag vill. Och det vore ju så smidigt om alla andra bara stod på stand-by och vi kunde ses när jag kände för det. Så funkar det ju givetvis inte. Jag trivs bäst med människor omkring mig, men jag är väldigt bra på att gömma mig för dem. Liten ond cirkel det där.

När jag reser så är rastlösheten och ensamheten där ibland, fast inte alls lika påträngande. På resande fot händer det nästan alltid något och man träffar och umgås med folk precis när man vill. Jag klarar av ensamheten och uppskattar den enormt då. Att bara promenera omkring en hel dag och bara fotografera är underbart. Men jag har märkt att även på resande fot så kan rastlösheten slå till. Så fort något blir för alldagligt. Att ligga på stranden hela dagarna låter underbart…och det är det…i ungefär två dagar. Sen måste det hända något.

Kanske dags att någon ger mig en diagnos…jag vill ha minst 11 bokstäver…F-L-Y-V-A-R-D-A-G-E-N… 😉

Motorcyklarna på väg!

Så är de äntligen på väg. Första anhalten blir Göteborg och därifrån till Valparaiso, Chile! Känns väldigt roligt, nervöst, tomt och konstigt på samma gång. Tänk att om en månad så får vi packa upp dem på andra sidan jordklotet.

Vi är framme i Chile den 1:a december och motorcyklarna ska enligt fraktsedeln vara framme den 13:e december. Hur vi ska klara oss alla de dagarna utan motorcyklarna vet vi inte…vi kanske får panik och hyr ett par 250cc dirtbikes för att hålla oss sysselsatta 🙂 Å andra sidan så är det i princip högsommar i Chile just nu och vi har inte några större problem med att lägga oss på en fin sandstrand och bara vänta.

Nu när hojarna är på väg kan vi skifta fokus till att planera själva resan lite mer. Vi har precis sett klart dokumentären ”Long Way Round” med Ewan McGregor och Charlie Boorman och det minsta man kan säga är att vi är sjukt sugna på att sätta oss på våra hojar och bara köra 🙂

Bildspel

Nerpackning av motocyklarna

Så var det äntligen dags att packa ner motorcyklarna i en låda!

Själva lådan har vi fått kämpa med en hel del för att få rätt. Det är inte bara att bygga en låda och sen köra utan det är speciella regler som måste följas. Läs tidigare inlägg om vårt lådbygge (Del 1, Del 2, Del 3). Inom kort kommer en sida om emballering med det vi lärt oss.

Vi började med att tömma motorcyklarna på olja och bensin. Varken jag eller Jonas har tidigare meckat med motorcyklar så allt tar minst dubbelt så lång tid. Vi upptäckte dock ganska snabbt att ingenting är speciellt svårt. Vi har reparationsmanualen som hjälp och där står allt väldigt utförligt och med bilder.

Vi ställde upp motorcyklarna bredvid bottenplattan och fick en liten olustig känsla i magen…”shit, vad liten den ser ut”. Hur ska detta gå? Bara att köra på, vi hade ju trots allt måttat upp lådan tidigare på ett ungefär, så vi ”visste” att de fick plats.

Vi plockade bort sidospeglar, blinkers och vindruta för att motocykeln skulle bli så låg som möjligt. Rullade upp den första, plockade bort framhjulet och spände fast den med remmar på bottenplattan. Låter enkelt va? Tog bara 6 timmar ungefär 🙂 Dags för nästa hoj, upp på bottenplattan, bort med framhjulet och spänna fast. Mycket enklare denna gång…tog bara 3 timmar!

Nu ska vi börja packa ner all packning i väskorna och sen ska de också in i lådan…det borde få plats 🙂

Bildspel

Läget när det är en månad kvar till avresa

Det rullar på. Sakta men säkert fixas allt som måste fixas. Ett litet steg i taget. Motorcyklarna är nyservade och känns som nya (Tack AVAmc för bra service!) Vi har även bytt drivpaket och däck vilket gick betydligt smidigare än vi trott.

Nu i helgen ska motorcyklarna packas ner i lådan, ska bli spännande att se hur det går! Planen är att skicka iväg dem till Göteborg den 4:e november för att de sen ska skeppas iväg den 10:e november.

Vi brottas lite med om vi behöver Carnet de passages eller inte. Det är som ett pass för motorcykeln och fungerar också som en slags försäkran för att man inte säljer sin motorcykel utomlands. Läser man lite på nätet så står det generellt att man inte behöver det i Sydamerika. Men frågar man här hemma så säger de att man definitivt behöver det. Suck. Det vore riktigt skönt att slippa skaffa det. Dels kostar det 2500 kr att skaffa och dels så måste man deponera en massa pengar. För oss 20.000 kr per motorcykel. De pengarna har vi inte. Det kan gå att lösa med banken via ett lånelöfte men helst slipper vi helt.

Vi får se hur vi gör. Troligtvis blir det en mellanvariant. Vi fixar alla papper här innan vi åker. Sen på plats så kollar vi om vi kommer att behöva det eller inte. Visar det sig att vi behöver det så skickar vi efter det. Vi kommer ändå att vara i Chile i c:a 2 veckor innan motorcyklarna kommer…hur vi nu ska överleva utan dem så länge…

Bildspel

Författare: Roberto

Förväntan, nervositet, otålighet och glädje!

Rastlöshet och ensamhet

Motorcyklarna på väg!

Nerpackning av motocyklarna

Läget när det är en månad kvar till avresa