Fly vardagen

The world's a playground

Blogg

  • Efter allt tjat så har vi tröttnat: Nu HAR vi köpt biljetter 🙂

    Ja! Så var det gjort. Den till synes viktigaste och ofta första frågan vi har fått när vi berättat om att vi ska åka iväg är nu besvarad. Denna historiska händelse skedde nu  i helgen. Det är nu bestämt (och betalat) att det plan som kommer att flyga oss mot våra drömmar avgår söndagen den 22 februari kl.15.05. Flygbolag: LTU. Bokat via: Travelpartner. Destination: Bangkok, Thailand. Enkel biljett. Restid: C:a 14 timmar med mellanlandning i Berlin. Kostnad:4400 kr, som hittat! Inte riktigt…men billigt och bra ändå.

    Känns väldigt bra att ha biljetter i handen (eller i mailen). Även om steg som att säga upp lägenheten och att säga upp sig från ett fast jobb är gigantiska kliv i jämförelse så är dock köpet av biljetter ett väldigt viktigt litet steg. Inte minst psykiskt.

    Nu börjar slutspurten. Nu börjar “to-do”-listan bli brännande aktuell. Saker som kunnat vänta “tills senare” kan inte längre vänta. Saker måste göras nu. Skrämmande och otroligt skönt samtidigt. I lördags sålde vi våra prylar på loppmarknaden. Det är galet hur mycket saker man samlar på sig! Så otroligt skönt att bli av med dem, man känner sig lite renare på något sätt. Läs gärna mitt tidigare inlägg i detta ämne: Prylar – Bara det bästa duger!

    Nu gäller det att fortsätta bocka av saker på listan. Bara dagar kvar!

  • Vinnaren av vår tävling korad!

    Nu är tävlingen om vem som först skulle kommentera detta inlägg avslutad.

    Det var Emmy som kammade hem det fina priset Ace of Base album Happy Nation på CD-skiva.

    Juryns motivering:

    Eftersom Emmy var den enda att kommentera inlägget var det ju inte så svårt att bestämma vinnaren. Efter en lång överläggning hade vi ett majoritetsbeslut med två röster för och noll röster emot.

    Glad Emmy med det fina priset
    Glad Emmy med det fina priset

    Emmy:

    Jag trodde aldrig att just jag skulle vinna av så många potentiella tävlande! Tack för det fina priset!

    Läs Emmys kommentar här.

  • Loppis, vi säljer allt vi äger idag på loppmarknaden i vårberg (2008-12-13)

    Kom och fynda! GPS, Datorer, CD-skivor, böcker, fiskegrejer, datortillbehör och annat smått och gott som vi inte kommer behöva slumpas nu bort.

    Hjälp oss inför vår resa och besök våra bord på Loppmarknaden i Vårberg.

    Hej hopp.

  • Dags att återigen sälja min kropp

    Ja så var det dags igen. Det var ett par månader nu sen sist. Mars tror jag. Då gick det väldigt bra och trots att jag var instängd ganska länge så var det en trevlig upplevelse. Det är lite som att vara på kollo.

    Att vara försöksperson (kanin) för Astra Zeneca är ett bra “jobb”. De senaste åren har jag varit med på en hel del studier och har inte fått några biverkningar av det…inte hittills…vad jag vet iallafall 😉 Givetvis finns risken där, men det är en risk jag är villig att ta.

    Det var inför förra resan som jag kom på idén. Jag satt framför datorn och letade efter sätt att tjäna pengar på, gärna på ett så enkelt sätt som möjligt. På något forum nämndes försöksperson…lite google…och vips var min karriär igång! Nu, c:a fyra år senare, har jag Astra Zeneca att tacka för många fina resor!

    Att vara inneliggande för en studie är, som jag nämnde, lite som att vara på kollo. Förutom alla sprutor då. Man får mat, blir uppassad och får umgås med andra trevliga, fullt friska personer. Dagarna flyter förbi snabbt och förutom att lämna lite blod med jämna mellanrum, göra lite datatester samt prata med en psykolog så använder man resten av tiden till att spela tv-spel, pingis, titta på film, läsa, gå på gemensamma promenader och läsa böcker. Jag ser det som betald semester.

    Kraven för att få vara med skiljer sig från studie till studie, men oftast söker de killar som är fullt friska i åldern 20-45. Det finns en hel del studier för äldre, 50+ typ. Kolla här för mer information: Astra Zeneca – Försökspersoner.

    Pengarna för den här studien kommer att gå till flygbiljetten till Thailand och till två nya fina glasögon och ett par solglasögon…very nice 🙂

  • Det känns verkligen som om jag ska dö

    Jag kan inte komma på någon bättre liknelse till vår resa än att hoppa fallskärm. Många tycker att det dummaste man kan göra är att just hoppa fallskärm. Varför hoppa ut ur ett fullt fungerande flygplan? Den frågan fick jag just när jag hoppade fallskärm. Ingen kunde förstå varför jag gjorde det. Ingen som inte själv hade hoppat i alla fall.

    Nu är det ju så att vi ska ut och resa. Vi ska inte bara resa, utan även fylla vår tid (för tid kommer vi ha mer utav än någonsin tidigare) med det vi egentligen vill göra. Vi kommer dyka och klättra, läsa böcker och filosofera. Kanske kommer vi jobba någonstans. Vi kan göra precis vad vi vill, det finns nästan inga gränser.

    Men eftersom vi också kommer sluta att leva vår vardag i Sverige så känns det också väldigt sorgligt. Jag har ju redan sagt upp mig från jobbet och vi kommer flytta ut från lägenheten om mindre än två månader. Även fast vi kanske inte tänker på det så håller vi faktiskt på att göra ett avslut. Det är nog det bästa sättet jag kan beskriva det på. Därför känns det sorgligt, för att just nu ser jag bara slutet. Början, alltså början på vår resa och resten av vår tillvaro, ligger liksom skymundan bakom detta slut. Slutet på vardagen. Slutet på det enkla livet.

    Slutet på början på våra liv.

    Jag har aldrig tidigare varit med om att mentalt ställa in sig på ett så stort slut som nu. Visst har jag flyttat förut, men då har jag jobbat kvar på samma jobb. Visst har jag bytt jobb förut, men då har jag bott kvar i samma lägenhet. Och i Sverige.

    Nu lämnar vi Sverige, jobb, lägenhet och vardag bakom oss.

    Aldrig tidigare har det varit ett så bra tillfälle att resa och leva som nu. Det här har jag alltid velat, men nu känns det som om jag inte vill. Det skulle ju vara så enkelt att bara stanna.

    Det skulle jag nog ångra… Resten av mitt liv.