Vi kom igång igen klockan 8:40 efter att vi fixat i ordning allt samt efter att ha fotat lite. Frukost, en sandwich med avocado och kyckling, åt vi vid en liten hamnstad som heter Chanaral.
Kroppen var mör, axlarna och nacken gjorde oss påminda om att vi inte kört på ett tag och vi hade en lång dag framför oss. Nu körde vi verkligen i öknen. Motorvägen gick oftast spikrakt och man såg flera kilometer framåt. Atacama är enligt wikipedia den torraste platsen på jorden och det märks verkligen. Vi hade visserligen vatten med oss men man känner verkligen hur torrt det är bara av att andas. Landskapet växlar mellan av vara kullar av grus och sand, och slätter med grus, sand eller sten. Det växer ingenting här. Det enda levande man ser är fåglar och andra människor.
Vi hade hört innan att det skulle vara tråkigt att köra i öknen, tydligen skulle det inte finnas någonting att se och ingenstans att stanna. Men det var helt fantastiskt. Vi brukar ju iofs tycka det mesta är fint och bra och självklart blir det mer spännande om man aldrig sett en öken förut. Efter ett långt pass på eftermiddagen kom då äntligen Antofagasta och vi var framme hos släkt och vänner -igen.
Jag blev magsjuk på kvällen så mitt firande av nyår blev begränsat till en väldigt god middag och en öl, men de andra hade kul hela natten med fyrverkerier mm. Se Robertos bilder på facebook om du inte redan sett dem.
Flera gånger både på onsdagen och torsdagen fick vi frågor om vi skulle vara med i Dakar-rallyt som startade i Argentina den 1:a jan och kommer till Antofagasta den 6:e. Hojarna heter ju Dakar så frågan är väl relevant, förutom att vi har ganska mycket packning. Hur som helst så ska vi givetvis åka och titta på när de kommer hit till Antofagasta den 6:e januari. Annie Seel är med i år igen så henne ska vi heja på!
Kolla gärna in dakar-rallyts video-uppdateringar!
[gmap file=”__UPLOAD__/maps/vina_till_antofagasta.kmz” zoom=”5″]
Lämna ett svar