Knutte igen

I torsdags gick jag hem från jobbet med feber, och på fredagen var jag riktigt krasslig. Men eftersom jag och Roberto ”måste” köra 100 mil innan hundramilaservicen på onsdag så var det bara bita ihop och köra även fast slemmet yrde i hjälmen.

Farsan skulle ”bara höra av sig” när han ringde på förmiddagen, men eftersom jag var hemma så kom han över och vi småmeckade lite med Hondan, bland annat satte vi på nytt styre, och sen tog vi en liten tur. Det blev väl åtminstone 10 mil den dagen. När vi kom hem så kändes det som att komma in i stugan efter en dag i skidbacken. Varm i ansiktet och så där skönt trött i kroppen, men nu med mer feber, slem och hosta.

Jag kurerade mig med lite whiskey vilket är brukligt på fredagar, oavsett om man är sjuk eller inte.

Så kom lördagen. Jag och farsan, som av en händelse kom över på en kaffe igen, åkte till Åkers styckebruk. Vi tog vägen över Vårsta, Södertälje, gamla Strängnäsvägen och via Mariefred. En skön väg med lite trafik. På tillbakavägen åkte vi via Gnesta på minst sagt undersköna motorcykelvägar. Stort tack till folket som jobbade på vägverket på femti- och sextiotalet för att de byggde motorcykelvägar till oss!

Smirre hörde av sig och vi skulle mötas upp. Vi söderifrån och Smirre norrifrån och vi skulle mötas vid Skanssundet. Men redan vid Pålsundet såg jag Smirre (men han såg inte mig) och jag väntade vid vägkanten en stund. Ingen Smirre kom… Vi åkte vidare till färjan och den skulle gå om ca 10 minuter. Jag ringde Smirre och när han svarade så var han redan i Järna. Jag sa att han hade tio minuter på sig att komma tillbaka till Skanssundet, och redan efter sju minuter var han där. Det är magiskt vad snabba motorcyklar är (även fast man bara får köra 70)!

Sedan tog vi en tur via Rosenhill, dock utan att fika, vidare mot Pålamalm, Tullinge och sedan hem. Mats hade förberett grillen och kvällen avslutades med god mat och hojsnack. 18 mil kändes i kroppen och ett sånt där skönt lugn infann sig. Kurerade med whiskey igen men denna gång med tolvårig. Funkade lika bra som whiskeyn dagen innan.

Söndagen började med hosta och frossa och sedan kaffe. Sen gick jag ut för att smörja upp gasrullen och vajrarna på farsans Honda. Vi provade också att få ur resterna av den avbrutna armen till höger spegel utan framgång. Återstår bara att prova med grispitt eller att svetsa på en mutter som Peter på jobbet föreslog. När kaffet precis var klart kom farsan som av en händelse förbi även denna dag och vi fikade med ”hela familjen” i solen.

En rutt planerades och vi gav oss iväg mot Tystberga. Ingen verkade riktigt veta var Tystberga låg, men först skulle vi åtminstone försöka hinna till färjan i Skanssundet. Vi hade 20 minuter på oss och det var gott om tid även fast vi körde lugnt och försiktigt. Man vet ju inte alltid hur det står till med rullgruset och de stora hålen i asfalten som vintern lämnar efter sig.

Efter Mörkö tog vi gamla e-fyran söderut och sedan vidare förbi Vagnhärad och vidare på väg 219 mot Nynäs slott. Där stod det på stora skyltar att det serverades mat mellan 11 och 17:30. Vi svängde av och parkerade hojarna vid slottet. Inte en köttbulle i sikte, det skulle tydligen öppna på Valborg -men fint var det. Hojarna tog oss dock ner till Nynäs brygga och vi luktade lite på havet även fast min näsa inte riktigt var helt 100%.

På vägen tillbaka åkte vi ner till Tofsö och sedan till Trosa, ”världens ände” ,och åt kebab. Efter lunchen parkerade vi hojarna bland stekare och båtägare nere vid småbåtshamnen, tog en kaffe och en glass och så kom Smirre och Marie på sina nya CB1000R.

16 grader och insektssmet på visiret måste väl ändå kvala som sommar? Jag dödade dessutom en mygga på lördagkvällen så sommaren är definitivt här (tar ut segern i förskott som vanligt).

Vägen tillbaka gick via Farstanäs och Pålhagen och sedan till A&A´s stuga i Södertälje. Där tittade vi på deras hus som numera mer liknade ett militärtält eftersom det helt saknade golv. Anna hade precis vevat igång Ducatin efter vintervilan. Lugnt och fint ringlade vi oss fram på de grusbefriade vägarna tillbaka mot civilisationen och Tumba. Först tappade vi bort Smirre som skulle återansluta med Marie som hade åkt till Hölö, och sedan Roberto som skulle på utflykt. Anna drog hemåt norrut och jag och farsan åkte hem och parkerade våra underbara springare och tog en avslutande kaffe -och så var den helgen till sin ända. Och för den delen också inkörningen, eller åtminstone de första hundra milen. Nästan i alla fall för min hoj har nu gått 80 mil. Det blev tydligen 18 mil idag med.

Nu hade jag ju hoppats på att byta däck eftersom vi har en uppsättning Michelin Anakee 2 som vi är sugna på att prova. Men BMW har bestämt att man måste ha specialverktyg för att ta av framhjulet så vi får köpa verktyg imorrn. Hundramilan är på onsdag så nog ska vi hinna få på de nya däcken och köra de sista 20 milen till dess! Nu blir det sen middag och relax i soffan.

Hurra för motorcyklar!

Jonas

Författare: Jonas

Jag tillägnar denna resa min kära far, som på 70-talet körde runt på sin Honda CB750K i Europa. Jag tror farsan skulle hänga med på vår resa om han hade en hoj ;) Som rubriken antyder så heter jag Jonas. Jag föddes 1981 på Södertälje sjukhus och har sedan dess irrat omkring mestadels i Tumba. Bodde ett tag i Flemingsberg men har nu efter ett par vändor i Storvreten och Segersjö bott i Storvreten totalt ca sex år. Jag har jobbat med lite av varje och var inne på mitt elfte jobb innan jag sa upp mig i våras för att resa. Bland det roligaste jag har gjort, förutom att resa, har varit att köra skolklasser i turistbuss på äventyrsresor. Förutom alla jobb jag haft så har jag också hunnit med att pugga lite på KTH, dock så blev jag aldrig färdig men hoppas att få tid och lust till det. Precis som Roberto så värdesätter jag min fritid högt och det jag gillar att göra då är bland annat frilufsliv och modellflyg. Modellflygandet är än så länge ett substitut för att vara pilot vilket jag har velat i hela mitt liv. Jag är också intresserad av teknik och foto/video och hoppas kunna bli bättre på att både fota och redigera film. Det kommer bli mycket fotande och filmande framöver ;) Jag har också hunnit med att ha egen båt, eftersom jag gillar att fiska. Den är tyvärr såld numera och likaså är min första motorcykel.

Inspiration

Jag tittar väldigt mycket på film. Favoritgenre är sagofilmer som Harry Potter och Stardust, men framförallt storfilmer som Gladiator, The Rock och The Green Mile faller in i smaken. Ibland har det även hänt att jag läst en analog bok och då är det Munken som sålde sin ferrari som inspirerat mest. De filmer som inspirerat mig mest inför den här resan är:
  • Into the Wild
  • Babel
  • The Bucket List
  • Motorcycle diaries
  • Long way round med Ewan McGregor och Charlie Boorman
  • Long way down (se ovan)
Jonas Fors Lellkys Facebook-profil Se oxå Robertos sida. Just det. Maila mig på jonas@flyvardagen.nu om du vill berätta något roligt.

2 reaktioner till “Knutte igen”

  1. Ja det här med motorcyklar alltså.

    Det är helt klart den största passionen jag har hittat i mitt liv hittils. De ger så mycket glädje på så många sätt och man träffar så mycket spännande människor som man aldrig träffat ananrs.

    En hobby, en livsstil.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *