Bildspel

Igår tog vi ett tårdrypande avsked från varandra innan vi styrde kosan åt olika håll.

Vi åkte norrut och har tagit oss till kusten. Både igår och idag körde vi en del på Ruta 5, den stora motorvägen som går igenom stora delar av landet. Det var ingen rolig körning, det var till och med så att vi nästan saknade den skakiga grusvägen vi hade när vi tog oss upp genom Pampas. Ruta 5 hade mycket trafik och många lastbilar, där den ena hade sämre säkrad last än den andra. Det var många timmerbilar där vissa var kraftigt överlastade, en lastbil kom med en annan lastbil på sitt flak, en lastbil kom utan bakdörr och vi körde om en bil som bogserade en minibuss i över 80 km/h. Det var skönt när vi lämnade denna väg. Igår stannade vi vid ett vattenfall och tog efter det in på en camping där vi badade i en liten stilla flod. Till kvällen åt vi enkel middag och spelade lite pingis innan det var läggdags.

Idag fortsatte vi färden norrut och det var underbart när vi körde av Ruta 5 och kom in på mindre trafikerade vägar. Här var det bördigt med sädesfält och plantager. Vi åt både igår och idag på små söta restauranger med hemgjord mat. Framåt eftermiddagen kom vi fram till samhället Pichilemu vid Stilla havet. Här har vi lyxat till det och bor på ett hotell på stranden med egen uteplats med eget spabad. Elias och Lea ville omedelbart ut på stranden och vilken strand det är! Lång och minst 50 meter bred och med lite folk. Havet är så mäktigt och med mycket vågor. Barnen var så glada! De byggde sandslott för glatta livet och badade försiktigt, under uppsikt, i strandkanten. Längre fick de inte gå med tanke på hur strömt det var. Roberto gav sig direkt ut och sprang längst stranden. Efter ca 1h var vi alla i extas över hur fin både strand och hotell var och vi bokade in oss på 2 nätter till, våra sista innan avresa till Santiago och sedan hemfärd. Det blir en fin avslutning på resan.

Vi har saknat vår vapendragare Vita Vargen mycket! Sällskapet, morgonkaffet och deras ständiga påminnelse till oss att sätta på lyset på bilen. Men vi har hört att de har det bra! De har bl.a fiskat och åkt upp på en vulkan.

Bildspel

Nu har vi åkt tre dagar på Carretera Austral, landsvägen som går genom den chilenska delen av Patagonien, fram till samhället Futaleufú vid gränsen till Argentina.

Vi startade med 80 km grusväg. Det har väl sin charm, men det var skönt när det blev asfalt efter det. Mindre skak, mindre skump och högre hastighet. Vägarna har slingrar sig fram både mellan bergen samt upp och ned i dem. Det har varit väldigt grönt och frodigt, väldigt vackert! Vi är fortsatt nästan ensamma på vägen och det är långt mellan byarna.

I fredags, Annandag jul, hamnade vi i Coyhaique till kvällen. Det är Carretera Austral-sträckans största stad. Här handlade vi mat, vilket är en pärs. Effektiviteten i betalkassorna får en att fundera på att satsa på en chilensk karriär i mataffärs-logistik… Till sist var vi ute på andra sidan med mat för ett antal dagar. Sen tog vi in på en camping mitt i staden. Det var en mediokert ställe där bilarna stod på rad. Men det fanns bra plats att äta och umgås på.

I lördags lämnade vi campingen ca 9.30 och fortsatte norrut igenom det vackra landskapet. Vi trodde att vi lämnat grusvägarna bakom oss, men vi fick en ny strecka över ett berg där det var kraftiga serpentinsvängar. Efter totalt ca 25 mil stannade vi på ett termiskt bad vid en fjord till Stilla havet och badade i ca 2 h. Varma pooler blandades med bad i fjorden. Vi uppskattade temperaturen till 13 grader i havet. Det var en uppskattat aktivitet för alla. Efter badet tog vi in på första bästa camping. Den visade sig vara mycket spartansk och enkel. Jonas och Kelvin gick och fiskade en stund, men utan napp. Dock hittade de några små, små krabbor. Kvällen avslutades nere vid fjorden där vi träffade ett gäng personer från Santiago som tänt en brasa. Härligt att elda och prata med andra som är ute och reser. Vi njöt också av att det var helt vindstilla.

Idag körde vi den, för oss, sista sträckan på Carretera Austral. Mot slutet av dagens resa vek vi av på en ny grusväg till samhället Futaleufú. Det var en ny vacker och skakig väg som omslöts av berg och många forsar. Vi kom fram kl 17 och här är det SOMMAR! 26 grader och sol! Det blir kanske första natten utan underställ.

Bildspel

Från Puerto Natales åkte vi till nationalparken Torres del Paine. Regniga grusvägar med många potthål gjorde att resan tog dubbelt så lång tid än tänkt. Väl framme var kl 21 och vi slog vi läger och Elias och Lea spelade lite fotboll medan vi lagade middag. Agnes och Kelvin hade somnat vid ankomst. Efter middagen blev det snabbt i säng. Eller nåja, så snabbt går det inte när fem personer ska samsas på typ 5 m2. I natt sov vi fem i bilen och efter lite pussel låg alla på plats i sina sovsäckar.

Bildspel

Idag gick vi återigen upp tidigt och flyttade på oss till en bättre plats, där vi stannade och åt frukost. Kor gick runt bilen och vi hade utsikt mot nationalparken.

Därefter åkte vi in i parken. Det visade sig vid entrén sig att personalen strejkade för bättre villkor. Tack och lov för oss fick vi åka in ändå. Det hade varit trist att missa det när vi kört hit. För WOW, vad fint det var här! Alltså sjöarna! SÅ blå! Och bergen, så fina! Det blev en toppendag med mycket natur och promenader. Jösses vad det blåste på sina ställen.

Pga strejken ville personalen inte svara på frågor, så det tog en stund för oss att hitta en camping där vi kunde stå i natt. Att det inte finns internet underlättade inte heller. Efter att ha kört lite fram och tillbaka hittade vi till sist en plats där vi fick stå. Här fanns varma duschar och wifi, lyx! Roberto sprang en tur och alla duschade sedan blev det middag kl 22. Semestertider… Nu ska vi pussla in oss i bilen igen och imorgon ska vi närma oss gränsen till Argentina.

att.YfB_Y8dx0C9wUO8W8ZCJYYe6snVlIXMgaf8Lk7GQ81A

Bild 1 av 6

Räven

IMG_0618

Bild 1 av 16

Punta Arenas, en lite stad vid kusten med många låga och ganska slitna hus.

I lördags hämtade vi ut bilarna, vilket tog sin tid,  och sen blev det en god lunch inne i stan. Därefter blev det en del shopping av gas och annan utrustning. Det vi inte visste var att affärerna stängde tidigare pga Chile hade val igår söndag . Vi som tyckte vi var smarta och skulle handla mat som sista grej, för att slippa släpa på kassar, stod där snopna vid stängda dörrar. Eftersom vi inte hade något alls att äta blev det jagande efter någon liten minimarket som var öppet. Det hittade vi till sist och sen blev det en enkel middag på stället vi bodde på för natten. Där kunde vi packa upp och organisera bilarna.

Igår fortsatte jagandet efter mat. Valdag som sagt och det mesta var stängt. Hittade till sist en större öppen mataffär och det verkade som att det var fler än oss som var utan mat. Otroligt mycket folk och kassaköer som ringlade sig igenom butiken. Värre köer än en svensk midsommar där alla ska ha jordgubbar. När vi väl var framme i kassan visade sig att vi stått i FEL kö, där man fick bara köpa max 30 varor. Det var bara att ställa sig sist i nästa (rätt) kö. Väl framme hade vi inte vägt in frukt och grönsaker som man skulle. Suck. Det vara bara att gå in och väga och ställa sig sist i kön igen.  Efter typ 2 h i har vi lärt oss mer om hur det funkar i en chilensk mataffär och vi kunde plocka in allt i bilen.

Efter vår första lunch inne i bilen lämnade vi stan och åkte ut på landet längs kusten. Vädret här växlar fort mellan sol och regn och periodvis är det kraftig blåst.  Väl framme vid vägens slut öppnade sig himlen. Vi tog en fika i bilen och tittade på havet och en nyfiken räv. Därefter körde vi tillbaka och hittade en vindskyddad plats i skogen bredvid en flod, där vi slog resans första läger. Efter en god middag var det läggdags. Fam Wu-Lellky i en bil, fam Söhr i en bil och Roberto sov i tält. Alla sov bra!