De första människorna som kom till Sverige måste rimligtvis ha kommit i juni eller juli.
Om jag kom till Sverige för första gången och det var november skulle jag nog vända i dörren och ta första flyg någon annanstans. Jag har inte tänkt på det så mycket förut, men usch vilket deprimerande klimat vi har när sommaren verkligen är slut! Jag kommer i-och-för-sig ihåg ett flertal höstar när jag tappat lusten och varit trött, men nu när det inte är så lång tid kvar tills vi ska åka till solen igen känner jag verkligen att jag inte kan stanna.
Okej nu är det kanske lite extremt eftersom jag inte har något jobb för tillfället. Jag kanske borde vara tacksam för att jag inte måste någonting utan istället har väldigt mycket att se fram emot, men ändå känner jag mig rastlös och orklös. Idag sov jag till kl 14. Nu, ett par timmar senare är det kolsvart ute.
Vad är det egentligen jag vill säga med det här inlägget? Jo, att jag tror jag kommit fram till att jag skulle må mycket bättre om jag fick mer sol på mig. Lillebror Nicklas har levt så de senaste åren. Han tillbringar sommaren i Sverige och vintern i Thailand.
Jag ska inte dissa den Svenska vintern helt -den är fantastisk den med, när det är snö och kallt. Det tråkiga är väl att vi aldrig kan veta när det inträffar. Det gäller väl i-och-för-sig även den svenska sommaren (observera att jag skriver den svenska sommaren och inte bara sommaren), det svenska folket blir som tokiga när det är fint väder på sommaren. I andra länder är det bara sommar.
Tänk att leva i ett land där man vet att det är bra väder på sommaren.