Dakar 2010

Vi tog en sväng ut i öknen igår och tittade på slutet av etapp 5 av Dakar. Det var torr, varmt och riktigt dammigt. Tycker synd om kamerautrustningen som nu behöver en rejäl rengörning. Det var riktigt kul att se alla fordon så nära inpå, mäktigt! Vi såg bland annat när Kapten Thomas Berglund (Nr.23) och Annie Seel (Nr.76) kom i mål.

Dakar rallyt har påverkat vår resa en hel del då många tror att vi deltar. Hela vägen upp från Valparaiso till Antofagasta var det folk som frågade om vi skulle vara med och som önskade oss lycka till.

Igår blev det dock lite väl extremt och vi fick känna på hur det måste vara att vara känd. Efter att vi tittat på slutet av etapp 5 åkte vi tillbaka mot Antofagasta. Det finns bara en väg så vi åkte samma väg som alla deltagare till viloplatsen vid Antofagastas landsmärke ”La Portada”.

Vägen dit kantades av människor och alla hälsade, skrek, vinkade och tog kort. Det var mycket trafik och köer då många ville till La Portada och titta. Dock inga problem för oss då vi åkte bredvid vägen och vid korsningar blev vi framvinkade av polisen som stoppade trafiken åt oss (!). Det var bara att vinka, le och köra vidare.

Väl framme åkte vi inte in i inhägnaden för alla deltagare då vi faktiskt inte är deltagare. Detta ledde till att vi parkerade utanför inhägnaden…big mistake. Folk flockades runt oss och ALLA skulle ha ett kort. Vi lämnade motorcyklarna och tänkte att det skulle lugna ner sig om vi gick en sväng. Det hjälpte inte. En promenad på kanske 50 meter tog 10 minuter då vi blev fotograferade minst 100 gånger med alla möjliga olika personer. Ingen idé att säga att vi inte deltog då ingen trodde vi pratade spanska och de brydde sig ändå inte. Måste ändå erkänna att våra ställ och motorcyklar är väldigt fina :)

Vägen hem var lika full av människor och bilar. Många som tutade, vinkade och hälsade. Vi åkte bredvid vägen och blev framsläpta av polisen. Just detta var väldigt bekvämt :)

På fredag ska vi se om vi kan hälsa på någon av de svenska deltagarna. Gärna Annie Seel då hon omnämnt våra motorcyklar som ”plast-dakarer” vilket vi tycker är väldigt roligt (och sant).

På söndag eller måndag åker vi vidare norrut. Vi är riktigt sugna på att komma iväg nu men inväntar helgen så att vi kan säga hej då till familjen här. Vi har haft det hur bra som helst och har även hunnit med att leka en del med motorcyklarna i öknen. HUR kul som helst.

Ha det bäst!

Viña del mar till Antofagasta dag 2

Vi kom igång igen klockan 8:40 efter att vi fixat i ordning allt samt efter att ha fotat lite. Frukost, en sandwich med avocado och kyckling, åt vi vid en liten hamnstad som heter Chanaral.

Kroppen var mör, axlarna och nacken gjorde oss påminda om att vi inte kört på ett tag och vi hade en lång dag framför oss. Nu körde vi verkligen i öknen. Motorvägen gick oftast spikrakt och man såg flera kilometer framåt. Atacama är enligt wikipedia den torraste platsen på jorden och det märks verkligen. Vi hade visserligen vatten med oss men man känner verkligen hur torrt det är bara av att andas. Landskapet växlar mellan av vara kullar av grus och sand, och slätter med grus, sand eller sten. Det växer ingenting här. Det enda levande man ser är fåglar och andra människor.

Vi hade hört innan att det skulle vara tråkigt att köra i öknen, tydligen skulle det inte finnas någonting att se och ingenstans att stanna. Men det var helt fantastiskt. Vi brukar ju iofs tycka det mesta är fint och bra och självklart blir det mer spännande om man aldrig sett en öken förut. Efter ett långt pass på eftermiddagen kom då äntligen Antofagasta och vi var framme hos släkt och vänner -igen.

Jag blev magsjuk på kvällen så mitt firande av nyår blev begränsat till en väldigt god middag och en öl, men de andra hade kul hela natten med fyrverkerier mm. Se Robertos bilder på facebook om du inte redan sett dem.

Flera gånger både på onsdagen och torsdagen fick vi frågor om vi skulle vara med i Dakar-rallyt som startade i Argentina den 1:a jan och kommer till Antofagasta den 6:e. Hojarna heter ju Dakar så frågan är väl relevant, förutom att vi har ganska mycket packning. Hur som helst så ska vi givetvis åka och titta på när de kommer hit till Antofagasta den 6:e januari. Annie Seel är med i år igen så henne ska vi heja på!

Kolla gärna in dakar-rallyts video-uppdateringar!

Viña del mar till Antofagasta dag 1

På måndagen fick vi äntligen våra motorcyklar. Vi hade dock bara ett fungerande batteri, så på tisdagen införskaffades batterisyra till det dåliga batteriet. Båda batterierna laddades och sedan gjorde vi i ordning det sista på hojarna; alla kåpor sattes fast ordentligt, några dekaler klistrades fast samt lite annat småpill.

Sedan började det monstruösa arbetet med att packa ner alla våra prylar i väskorna. Verktygen delades upp. Tält, kök och annan gemensam utrustning fördelades. Vi monterade vår nyinköpta intercom på hjälmarna.

När hojarna var körklara tog vi på oss hjälmarna och ställen och åkte och tankade hojarna och fyllde på med luft. 2.1 bar fram och 2.3 bar bak fick det bli (enligt manual, fungerar bra). Sedan tog vi en liten tur för att känna på hojarna och allt fungerade suveränt.

Vi fortsatte packa, och var nog inte klara med allt förräns vid elva på kvällen, och sedan däckade vi båda och sov till sju på morgonen på onsdagen.

Starten gick från Vina del Mar klockan 09:00 och vi hade ca 1300km till Antofagasta där vi skulle vara framme på nyårsafton på eftermiddagen. Våra erfarenheter ifrån körningen i somras är att man mår bäst av att köra ca 1-2 timmar i taget och sedan vila en stund. Att ta rast är jätteviktigt när man kör hoj, det är inte som att köra bil direkt.

Planen var att vi skulle köra 800km på onsdagen och resten, ca 500km, på torsdagen. Det tog någon timme från Vina innan vi kom ut på motorvägen, Ruta 5 som den heter lokalt, eller Pan-American Hghway. Motorvägen är jättefin; tvåfilig för det mesta, svart asfalt med fina landskap runtomkring. På onsdagen åkte vi genom tre vägtullar och fick betala den lägsta avgiften på prislistan, eftersom vi hade motorcykel, på 700 pesos (ca 10kr 091230) vilket inte är så farligt.

Dagen gick och vi snittade ca 100km/h. Hastighetsbegränsningen ligger mellan 100 och 120km/h. Vi stannade bara för lunch och toa-paus, och för att tanka. Vi tog det säkra före det osäkra och tankade ofta. Hojarna drog 0.42 liter/mil fullpackade (mätt på en delsträcka på ca 800km) vilket vi tycker är mycket bra.

Mot slutet på dagen hade vi bara kört runt 500km och målet var ju 800km. Vi beslutade att det var bättre att lägga några extra timmar första dagen för att slippa köra så länge dagen efter, så vi körde på. Solnedgången över landskapet som nu började bli mer och mer öken var fantastiskt vackert och temperaturen föll några grader. Det är svårt att tro att en plats som Atacama-öknen faktiskt är kall på natten. Några mil till och hungern började infinna sig, vi hade inte handlat och klockan var efter åtta. Vi hittade en liten restaurang och en liten mack där vi åt lite emapadas (Chilensk pirog), drack en kopp te och sedan tankade vi hojarna.

Ett par mil till sedan svängde vi helt enkelt av asfaltsvägen och följde en mindre sand-väg någon kilometer. En perfekt tältplats helt för oss själva och hojarna fick sin välförtjänta vila. Vi hade kört 700km och det fick räcka för dagen. Vi satte upp tältet och borstade tänderna. Tror vi gick och la oss runt klockan elva och vi somnade direkt. Jag vaknade tidigt på morgonen, före klockan som skulle ringa vid sju, av att det lät som om någon var utanför tältet. Det var bara sand på tältduken som lät, jag var nog bara oroad i onödan -vem skulle hitta oss mitt i ingenstans mitt i natten? Ingen.

De som väntar på något gott

Planen var att hämta hojarna i Valparaiso på tisdag och köra tillbaka med dem till Santiago där vi bor fint och praktiskt. Allt med försäkring är avklarat och det har verkat som om allt fortsättningsvis skulle gå smidigt. Vi har till och med köpt ny olja till motorcyklarna.

Men… Och ett ganka tråkigt ”men”, hojarna är försenade.

Båten, som skulle vara i hamn den 12:e, kommer nu istället den 19:e. Det är lite väl tajt innan julafton med tanke på att vi ska fira jul i Antofagasta som ligger ca 1000km från Santiago, och däremellan är det öken i flera timmar. En tur som vi beräknar borde ta (minst) två dagar.

Nu funderar vi på om vi ska åka ifrån Santiago till La Ligua, där det finns mer släktingar till Roberto, och vara där några dagar innan båten kommer.

Förseningen gör inte så mycket egentligen, vi kommer ju ha gott om tid att köra motorcykel ändå. Nu har vi dessutom lite sällskap av Robertos bror med flickvän.