Blogg

  • En glädjens tid

    Idag satt jag återigen på en hoj! Dock inte min egen. Vilket jag kan leva med då jag trots allt befinner mig på en paradisö på Thailands östkust. Koh Tao må vara en ganska liten ö men den har det mesta.

    Att åka hit är lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Det kräver lite jobb att ta sig hit men väl här finns dock allt man skulle kunna önska sig + lite till (som t.ex minigolf).

    Idag gick jag och Per klart en fridykningskurs hos Apnea Total. Det var kul att testa gränserna lite under kursen och på bara två dagar kan jag nu fridyka ner till 20 meter…och känner att jag definitivt kan gå djupare.

    När kroppen börjar ropa efter luft och man fortfarande är på väg neråt så krävs det lite viljestyrka att fortsätta. När man sedan når 20 metersmarkeringen gäller det att behålla lugnet och fortsätta vara avslappnad när man börjar simma uppåt igen. Man märker dock ganska snabbt att man har mer luft i sig än man tror och att det mest är huvudet som sätter sig i vägen. Kursledaren Luca var mycket trevlig och kursen rekommenderas för den som gillar att testa sig själv lite.

    Efter kursen hyrde jag en liten kawasaki 140cc och gav mig tillsammans med Per och hans flickvän ut och utforskade ön lite. Med hojen fick man även en underbar off-road hjälm vars tryck jag funderar på att överföra till min egen hjälm hemma.

    Middagen idag bestod av ångkokt fisk, kycklingspett, vitlöksbröd, en lime-shake samt lite annat smått och gott. Imorgon blir det lite mer hoj, lite snorkling och säkert massa god mat.

    Kort sagt flyr jag vardagen ganska rejält just nu.

    Fler bilder och kanske någon videosnutt kommer!

    Och just det. God jul!

  • En sorgens tid

    Idag gick jag till jobbet. Ja, du läste rätt. Gick. Alltså satte en fot framför den andra, gång efter gång, hela vägen till jobbet. Visst tog detta antika, och ärligt talat något förlegade, färdsätt mig dit jag ville. Men allvarligt…hur kul är det?

    Lördagen var en mycket tung dag. De annars så vackra höstfärgerna och den underbara lukten av löv kändes mest som ett slag i ansiktet. Den annalkande vintern känns evig.

    Trots att denna tid på året återkommer varje år så är det inget man vänjer sig vid. Och trots att man vet, vet, vet att dagen åter kommer då solen värmer, då snön smälter, då fåglarna börjar kvittra, då grönskan återvänder och då ljuset vinner kampen över mörkret, så kan man inte hjälpa att känna en nästan paralyserande känsla av hopplöshet och dysterhet. Dagen för vinterförvaring av hojen har kommit.

    Sörj med oss.

    despair

  • Inspirationskväll med Primus och Brunton

    Får några veckor sedan damp det ner ett mail i min inkorg. Det var från Eva på företaget Brunton. Brunton, som jag tyvärr måste erkänna att jag inte hört så mycket om tidigare, tillverkar bland annat kompasser, kikare och -kanske det häftigaste- mobila solcells-paneler för att ladda elektronisk utrustning i fält.

    Brunton tillsammans med Primus bjöd alltså in mig och Roberto på en liten testkväll där vi fick klämma och känna på lite produktnyheter samt imundiga lite godsaker och dryck.

    Renata
    Renata

    På den här kvällen var även Renata Chlumska, ”den hemliga svenska kvinnan som ska till rymden” som någon sa (inte så hemlig längre med andra ord), inbjuden att hålla föredrag om sin bestigning av Mount Everest och sitt Around America Adventure. Mount Everest i all ära, jag är själv inte så lockad av att klättra upp för ett blåsigt berg och riskera både det ena och det andra, men att paddla och cykla runt de 48 norra starerna i USA är verkligen något jag tycker var häftigt. Snacka om att man måste samla tankarna om man ska kunna planera och genomföra en sån grej -själv dessutom!

    Bland nyheterna var som sagt Bruntons mobila solpaneler och Primus nya OmniFuel gjort i titan och därmed lättare än tidigare. Primus har även sett till att den där lilla mojen över brännaren inte kan lossna, vilket de fixade redan på förra versionen av köket. Men som sagt, nu finns det en ännu lättare variant vilket killarna på bloggen fjäderlätt borde uppskatta 😉

    Förutom arrangörerna var det et 20-tal mat-, multisport och friluftsbloggare närvarande. Kolleger med andra ord som jag gärna velat veta mer om.

    Brunton
    Brunton

    Allt i allt en väldigt lyckad och uppskattad kväll!

  • Vandring längs sörmlandsleden – Hemfosa till Paradiset och Lida

    Att vandra är en underskattad aktivitet. När man väl tar sig ut kommer man ihåg just hur avkopplande och roligt det är. Jag och fyra vänner gav oss iväg på en vandring med fokus på ”lyx och mat”. Tanken var inte att gå långt utan att njuta av naturen och äta god mat. Något vi lyckades mycket bra med vilket ni snart ska få se. Tack vare en något överoptimistisk uppskattning av hastighet och sträcka blev det det dock en ganska lång vandring, detta gjorde å andra sidan att maten smakade extra gott.

    Och mat var något vi hade väldigt gott om…det är den första vandring jag gjort där ett sex-pack coca-cola var en del av provianten 🙂

    Fredag kväll tog vi oss med buss till Hemfosa och ett vindskydd som ligger precis vid Transjön. Där går etapp 5:3 till Paradiset. Här började något som kan liknas vid en orgie i matkonsumtion. Vi öppnade starkt med hamburgare grillade i tackjärn (ni som vandrat tidigare vet att detta vanligtvis inte räknas i vandringsutrustning då den väger en hel del). Till detta serverades rödvin samt coca-cola och en lagomt hälsosam mängd grillad halloumi.

    Lördagen inleddes med att Per stekte pannkakor, givetvis på den medtagna gjutjärnspannan. Till detta kunde man välja på allt från fruktsoppa till vetekakor med mjukost eller sylt. Och givetvis kaffe som bryggdes i den medtagna kaffepressen.

    (Sen gick vi en bit, c:a 7 km)

    Trots att lunchen enligt matsedeln ”bara” skulle bestå av färskpasta med pesto lyckades den överträffa sig själv med råge då Mette hittade kantareller. Tillsammans med lite grillad chorizo blev det helt plötsligt ännu en lyxmåltid som sköljdes ner av iskall coca-cola.

    (Sen gick vi ännu en bit…en ganska lång bit, säkert runt 1.3 mil)

    Till middagen drog vi på stort. De 2 kg älgstek som Mette hade med sig var givetvis den kulinariska höjdpunkten. Dock tätt följt av handpressad (eller gaffelpressad) potatismos med grädde och diverse kryddor, två (!) sortes svampsås gjord på dagsfärska kantareller samt resterande burkar coca-cola. Älgköttet var så perfekt grillat av Mette att man knappt kunde hålla sig från att liksom utsvultna vargar bara gapa och svälja.Vi höll det hela civiliserat men åt så stora mängder kött att de tänkta efterrätterna fick avblåsas (chokladkaka samt hajkbananer). Den medtagna litern mjölk fick istället användas i kaffet…

    Login för natten blev en nybyggd stuga med kamin vilket vi tyckte följde lyx-temat för resan alldeles förträffligt. Efter en varm och skön natt var det så äntligen dags för frukost! Det gick dock inte ner så mycket då magen fortfarande kämpade febrilt med gårdagens intag av kött.

    (Sen gick vi till Lida, kallt var det)

    Luchen intogs på Lida friluftsgård och bestod av den utomordentliga gulash-soppan som serveras på Lida friluftsgård. De sista kilometrarna hem gick fort och där planerades kvällens middag som bestod av grillade kebabbspett, lite halloumi, ris och chilensk pebré. Helgen rundades fint av med filmtittning på storbildskärm.  Det är inte svårt när det är lätt 😉

    Ha det bäst!

    Bilder från vandringen hittar du här!

  • Strejken äntligen över!

    Vägen tillbaka har varit lång. Många och långa möten mellan facket och övriga medarbetare. Arbetsmiljö och arbetsförhållanden har utretts. Avtal har skrivits, reviderats, slitits i stycken och skrivits om. Tills sist har vi dock kommit fram till en hållbar lösning som innebär att det till största del blir jag (Roberto) som tar hand om skrivandet och fotograferandet under, och efter, våra resor. Alltså är allt precis som vanligt 🙂 Skämt åsido så har det bara varit väldigt mycket att göra.

    Sist jag skrev var vi i Albanien. Vilket nu känns som en hel livstid sen. Lustigt det där, hur tiden bara…går.

    Vägen hem tog oss genom Makedonien, Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien och slutligen Polen. Ett inlägg som täckte allt detta skulle bli en mindre bok. Så för den här gången får det bli en liten sammanställning av de många intryck som resan genom Europa lämnade.

    En av sakerna vi fick se är hur mycket levnadsstandarden skiljer sig åt mellan de olika länderna. Europa förknippas nog av många med välstånd och hög levnadsstandard. Vi såg inte den extrema fattigdomen som man ofta stöter på i exempelvis Kambodja eller Laos. Men bara runt knuten finns fattigdomen och människor som får kämpa hårt för att överleva. Vi körde genom otaliga byar och samhällen där vägarna mest används av häst och vagn. Nu betyder inte detta att alla lever i misär och elände. Tvärtom fick vi berättat för oss (av en Rumänsk hotellarbetare) att många väljer att leva som man gjorde förr av tradition trots att de inte behöver göra det rent ekonomiskt. Hur det nu än är med det så får man se mycket man inte väntat sig när man färdas genom Europas länder på småvägar.

    Rumänien är det land som förvånade oss mest. Vacker natur, underbara vägar av alla dess typer och väldigt hjälpsamma människor. Det är nog ett av de få länderna i Europa där man fortfarande kan ta sin hoj och köra off-road utan att bli halshuggen av någon arg bonde. En ständig källa till fascination var de rumänska husen. Att ha ett eget hus är en viktig statussymbol och det läggs därför ner mycket tid och pengar på dem. Frågan ”Men vad ska grannen säga?” finns nog inte. Det finns knappt två hus som är lika i Rumänien. Det är en blandning av färger och arkitektur utan dess like, allt från kojor till mindre slott. De är nästan aldrig helt klara men likväl magnifika. Färgerna varierar lika mycket som storleken och formen, allt från chock-rosa till neon-grönt i en enda härlig blandning. Väldigt uppfriskande och man har hela tiden något att titta på.

    De sista dagarna på resan blev intensiva med mycket körning då vi, på grund av att vi blev sjuka i Rumänien, fick ont om tid. Vi tror det var maten på pizza/bar/hostelet vi sov på som var boven. Tips: Ser ett ställe sunkigt ut så är det troligtvis det. Vi körde 55 mil på en dag vilket för oss är som att springa ett maraton. I och med att vi var ute i sista sekunden fick vi ingen hytt på färjan från Gdansk till Nynäshamn utan det fick bli en favorit i repris och sova på golvet 🙂

    Mer om resan, och många fler bilder, kommer under hösten och vintern då berättelser om sommar, sol och äventyr gör sig allra bäst! Nu hägrar nästa resa i horisonten. Indien. Ett nytt mål och en ny dröm att sikta mot. Härligt 🙂