The world's a playground
Det här handlar inte om något jag eller Roberto gör, utan om en vandring som nu börjat av kompisarna John, Emmely och Nisse.
Camino de Santiago är en pilgrimsled som är 80 mil lång och vandrarna har nu vandrat de första milen till Roncesvalles i norra Spanien. Sex veckor är vandringen beräknad att ta och det ska verkligen bli kul att få följa dem på deras blogg!
Lycka till och vårda fötterna väl säger jag!
Flera somrar har jag flugfiskat i området kring Borgafjäll och i även detta år blev det en liten fiskeresa.
Den här texten har ingenting med motorcyklar att göra som mycket annat på sidan nuförtiden, men sidan handlar ju om att fly vardagen och det är värt att berätta om.
Vanligtvis har vi varit uppe och fiskat i Juli månad, då det är som mest mygg, knott och brännmya (svea), men i år kom vi upp lite senare och fantastiskt nog fanns det knappt en enda mygga. Eller brännmya heller för den delen. Brännmya är som knott, fast bara ett par tiondelars millimeter små, och de kryper genom kläder och struntar helt i att man har på sig myggmedel. När de biter så svider och bränner det, och när de svärmar runt huvudet på en så finns det inget sätt att bli av med dem.
John och jag körde med en kajak på taket till norrland på fredagen och kom fram på fredagskvällen till Dabbnäs där våra kära vänner Helén, Christer, Svenne, Pia mfl satt och kalasade på en grillmiddag. Den vedeldade badtunnan var fylld med vatten och kaminen brann för fullt. När alla ätit fick det helt enkelt bli ett dopp och några kalla öl.
Det var kanonväder för fiske på lördagsmorgonen och vi drog snabbt iväg och fiskade vid mitt favoritställe; där Daimaån möter Saxån. Vad det är som gör att fisken biter eller snarare inte biter på våra flugar vet nog ingen, men ibland nappar det flera gånger i tät följd och ibland är det helt dött. Denna dagen bjöd inte på mycket liv. Några små-öringar blev det men inget mer. Söndagen bjöd också på fiskeväder och vi fiskade på samma ställe. Precis när vi började äta bullens pilsnerkorv till lunch kom ett trevligt och oväntat möte. Det var ägarna av borgafjälls hotell som var ute på tur. Det bjöds på kaffe och berättades historier och var väldigt trevligt. Här brukar man inte möta mycket människor annars.
Ån blir bredare direkt efter dammen vid Borgasjön och eftersom att vattenståndet var så högt så hade det bildats en ganska stor sjö. Vi tog Johns kajak och paddlade ut en bit, men jag måste erkänna att jag först var skeptisk till att flugfiska två personer i en kanot. Allt gick jättebra och vi såg flera vak men det blev inte mer än några nafs den dagen.
När vi hade fått i oss kaffet och någon macka på måndagen så paddlade vi ut igen. Denna gång med lite mer tur på fisk-fronten men inte på väderfronten. Det blåste ganska mycket och vi paddlade runt och fiskade av flera ställen som såg bra ut. Vinden mojnade till slut och en sån där magisk femtonminuters-lucka infann sig. Plötsligt kom det fram flygfän och fisken började vaka försiktigt överallt. Då small det till i mitt spö och jag kunde veva in en mat-fisk. Vi hade några hugg till, men vi fick inte upp någon mer fisk förrän senare på dagen då vi paddlat ner en bra bit till ett lite mer strömt område. Just när vi skulle till att vända tillbaka pga blåsten så högg det igen. Det var en till öring i mat-storlek så nu hade vi nog med fisk för att vi skulle kunna äta den.
Summa sumarum så får man sig alltid en tankeställare när man åker upp till norrland och får ”vara sig själv för en stund”. Det kan vara roligt att leka med tanken att någon gång pröva på att bo där ett tag, men jag undrar om man skulle sakna vännerna (för att inte säga mobiltelefontäckning) efter ett tag.
Det blev totalt under ett kilo fisk och resan kostade ca 4000kr för två personer inklusive mat, dryck och bensin, så ett kilopris på öringen på runt 4000kr/kg får väl anses som ett kap. Vill man bara ha fisk så kan man gå till affärn, men vill man njuta av ren luft, tystnad och gott vatten så rekommenderas ett besök i Borgafjäll eller norrland i allmännhet.
P.s.
För den som är intresserad av motorcykeläventyr så kan jag avslöja att vi jobbar för fullt med materialet från Europaresan.
Som alla vet så är det ju oftast Roberto som skriver våra blogginlägg. Sist det publicerades något här i bloggen var vi i Albanien på väg norrut mot Makedonien.
Om allt hade varit i sin ordning så hade alltså detta blogginlägg handlat om just Makedonien. Och sedan hade det kommit ett till blogginlägg (med fantastiska bilder som vanligt) som hade handlat om Bulgarien. Jag själv och Jenny har tjatat och kommit med tips och idéer om dessa och följande blogginlägg men har insett att Roberto är på semester -eller rättare sagt: han strejkar!
Nu är vi i norra Rumänien och har hittils spenderat åtta dagar i detta fantastiskt vackra land (med vägar som inte finns på GPS:en och utan vägar som finns med i GPS:en) på väg västerut till Ungern och gulasch-soppan.
Vi kan bara hoppas att Roberto kommer tillbaka från sin strejk snart så att vi får läsa fler av hans inlägg och se fler av hans fina bilder!
/Jonas och Jenny
Oj vad kul det är att köra. Så pass att tiden till att skriva inlägg och fixa med bilder blir väldigt begränsad. Men nu sitter jag i ”Guest House Lin” i östra Albanien och tittar ut över sjön Ochra. Huset är som ett litet mini-reseort. Det ligger precis vid sjön och har en egen liten brygga. Trädgården har päron- och apelsinträd och familjen som driver stället är väldigt trevliga. Vilket gäller generellt i hela Albanien, de är väldigt trevliga och genuint glada över att hjälpa ett par vilsna hojåkare.
Det är billigt att resa runt i Albanien och det finns, trots vad våra kartor visar, mycket att titta på. Från västkustens sandstränder till bergens skogar och floder. Skicket på vägarna varierar men är generellt väldigt bra. Det byggs och fixas precis överallt och inom ett par år kommer det att se väldigt annorlunda ut. Vill man åka off-road finns det hur mycket vägar / stigar / mark som helst att åka på och vi rekommenderar lätt att man åker hit. Dock med eget fordon då det i princip inte finns några allmänna färdmedel.
Bensinen är billigast hittills på resan och kostar c:a 160 lek / liter vilket motsvarar runt 11 kr. I Grekland låg bensinen på 1.7 Euro / liter. Just det, Grekland! Höjdpunkten (förutom den goda maten och de underbara vägarna) var Meteora med dess kloster på bergstopparna.
Nu ska jag dricka lite te, ta ett dopp i sjön och se hur lång tid övriga resenärer har tänkt sova egentligen 🙂
Efter Amalfi-kusten kände vi oss ganska mätta på Italien så vi styrde österut för att ta en färjan över till Grekland. Kan här nämna det ganska roliga faktumet att Italiens hålfot luktar väldigt illa. En kombination av lukter från stora industrier, bland annat pappersbruk, skapar en arom som passar bra ihop med den geografiska placeringen 🙂
Värmerekordet hittills är 38,5 grader. En ganska god indikation på att det är varmt är när det bränner till av fartvinden vid halsen. Våra ställ från Lindstrands (Quattra) har bra passform men känns betydligt varmare än våra BMW Rally2Pro-ställ. Ventilationen på jackan är ok på bröstet men det saknas ventilation för armarna. Ryggventilationen är bra och det strömmar in ganska friskt med luft därifrån.
Byxorna är klart varmast med den höga, ganska tjocka midjan även om de har bra ventilationsöppningar på låren. Den som designade byxorna kan inte riktigt ha tänkt att byxorna skulle användas i regn. I alla fall inte sittandes på en hoj. Så fort det regnar letar det sig in vatten vid lårens ventilationsöppningar. En tråkig detalj och något som borde varit lätt att förutse och åtgärda. Stället håller temperaturen bra. Om man lyckas hålla det i svalt på morgonen så håler det sig svalt en bra bit in på dagen. Förutsatt att man inte hoppar av hojen och springer omkring i trappor för att ta kort. Hur nu någon skulle kunna komma på något så dumt.
Vår resrutt ändras kontinuerligt och nu är vi mer sugna på östeuropa än att köra längs med fler kuster. Så nu verkar rutten hem bli: Grekland, Albanien, Makedonien, Bulgarien, Rumänien och sen vidare norrut på något sätt. Inte så noga faktiskt. Vi kör ju hoj 🙂
