Då blev det till slut dags att göra det jag kom hit för att göra -nämligen jobba.
Kontoret ligger ett par kvarter bort, och snabbaste sättet att ta sig dit är med tunnelbanan. Trots att det bara är två stationer att åka så är det inte så hemskt bekvämt. De som varit i större städer och åkt tunnelbana vet vad jag menar, för er andra kan jag berätta att det är ungefär som tunnelbanan i Stockholm någon gång mellan kl sex och kl sju på morgonen när ett par avgångar blivit inställda och det till slut kommer ett tåg -men med bara sex vagnar. Det är med andra ord helt proppfullt -fast hela tiden. En del tar bokstavligt talat sats för att komma in i vagnen. Å andra sidan är det inte så dyrt, det kostar bara 3kr…
Jag såg till att köpa ett kort som man laddar, det blir inte billigare att åka men fantastiskt mycket smidigare eftersom det bara är att blippa och åka. Inget krångel med att köpa biljett varje gång. Dessutom kan man åka taxi med kortet också.
Nästan hela dagen gick åt att få igång Outlook på datorn. Jag avskyr verkligen, sannerligen, innerligt, helt hjärtligt PC och Microsoft. Men det är en annan historia. Sen fixade jag kinesiskt telefonnummer också. Det var ungefär lika smidigt, fast jag fick lite hjälp av receptionisten (min kinesiska är lite sådär).
På vägen hem gick jag in på någon sorts motsvarighet till ica där jag (faktiskt) hittade ett rödvin för typ 39kr. Det är väldigt, väldigt billigt för att vara i Asien. Vin brukar ligga på minst en hundralapp men många gånger till och med runt 150kr. Det stod dessutom på flaskan att det var ett mycket bra franskt vin med utvalda druvor. Jag anade kinesiska ugglor i mossen, det var kinesiska tecken på etiketten.
Väl tillbaka i lägenheten insåg jag att jag inte hade mer än ett par små skruvmejslar, en pincett och lite wifi-antenner att öppna flaskan med och jag anade att det förmodligen inte skulle fungera. Alkohol, vet man ju, ska behandlas med varsamhet.
Jag gick ner till lobbyn och frågade en tjej i baren om hon hade en vinöppnare. Hon måste ha letat i säkert fem minuter i varje litet hörn i baren men hittade ingen. Då ringde hon en kollega som först kom nedför en trapp, tittade lite på flaskan, sprang iväg upp för trappen igen, och kom sedan tillbaka med en mojäng i gul plast i högsta hugg. Hon blev nog lite nervös av att jag stod och tittade medan hon öppnade flaskan. Det var ju inte direkt som att hon skulle salubrera den, bara öppna den, men hon var nervös ändå och det slutade med att hon bröt av korken. Typiskt. Men hon var snabbt på korken igen, med den gula öppnaren och nu sitter jag och skriver detta blogginlägg med ett glas vin till. Ett franskt vin, med kinesisk etikett för 39kr som inte alls var gott. Men det säger jag inte till den hjälpsamma tjejen i baren.
Nästa gång blir det ett vin från Kalifornien för 122kr. Med skruvkork.
Nu ska jag titta på ett avsnitt av Lost och sen blir det nattinatt. Jet lag har en förmåga att göra mig till en zoombie. Eller så är jag som en zoombie för att jag inte snusat sedan i torsdags förmiddag. Hurra för mig.
Ja just det. Det är sju timmars tidsskillnad. Så nu vet alla det.
Just det igen. Dagen i-landsproblem är att internetanslutningen i lägenheten inte fungerar, så man måste gå ner och frysa i lobbyn. Där spelas det sån där skräckfilms-julmusik på repeat. Stackars de som jobbar där.
Hej!
