Författare: Jonas

Första arbetsdagen

Då blev det till slut dags att göra det jag kom hit för att göra -nämligen jobba.

Kontoret ligger ett par kvarter bort, och snabbaste sättet att ta sig dit är med tunnelbanan. Trots att det bara är två stationer att åka så är det inte så hemskt bekvämt. De som varit i större städer och åkt tunnelbana vet vad jag menar, för er andra kan jag berätta att det är ungefär som tunnelbanan i Stockholm någon gång mellan kl sex och kl sju på morgonen när ett par avgångar blivit inställda och det till slut kommer ett tåg -men med bara sex vagnar. Det är med andra ord helt proppfullt -fast hela tiden. En del tar bokstavligt talat sats för att komma in i vagnen. Å andra sidan är det inte så dyrt, det kostar bara 3kr…

Jag såg till att köpa ett kort som man laddar, det blir inte billigare att åka men fantastiskt mycket smidigare eftersom det bara är att blippa och åka. Inget krångel med att köpa biljett varje gång. Dessutom kan man åka taxi med kortet också.

Nästan hela dagen gick åt att få igång Outlook på datorn. Jag avskyr verkligen, sannerligen, innerligt, helt hjärtligt PC och Microsoft. Men det är en annan historia. Sen fixade jag kinesiskt telefonnummer också. Det var ungefär lika smidigt, fast jag fick lite hjälp av receptionisten (min kinesiska är lite sådär).

På vägen hem gick jag in på någon sorts motsvarighet till ica där jag (faktiskt) hittade ett rödvin för typ 39kr. Det är väldigt, väldigt billigt för att vara i Asien. Vin brukar ligga på minst en hundralapp men många gånger till och med runt 150kr. Det stod dessutom på flaskan att det var ett mycket bra franskt vin med utvalda druvor. Jag anade kinesiska ugglor i mossen, det var kinesiska tecken på etiketten.

Väl tillbaka i lägenheten insåg jag att jag inte hade mer än ett par små skruvmejslar, en pincett och lite wifi-antenner att öppna flaskan med och jag anade att det förmodligen inte skulle fungera. Alkohol, vet man ju, ska behandlas med varsamhet.

Jag gick ner till lobbyn och frågade en tjej i baren om hon hade en vinöppnare. Hon måste ha letat i säkert fem minuter i varje litet hörn i baren men hittade ingen. Då ringde hon en kollega som först kom nedför en trapp, tittade lite på flaskan, sprang iväg upp för trappen igen, och kom sedan tillbaka med en mojäng i gul plast i högsta hugg. Hon blev nog lite nervös av att jag stod och tittade medan hon öppnade flaskan. Det var ju inte direkt som att hon skulle salubrera den, bara öppna den, men hon var nervös ändå och det slutade med att hon bröt av korken. Typiskt. Men hon var snabbt på korken igen, med den gula öppnaren och nu sitter jag och skriver detta blogginlägg med ett glas vin till. Ett franskt vin, med kinesisk etikett för 39kr som inte alls var gott. Men det säger jag inte till den hjälpsamma tjejen i baren.

Nästa gång blir det ett vin från Kalifornien för 122kr. Med skruvkork.

Nu ska jag titta på ett avsnitt av Lost och sen blir det nattinatt. Jet lag har en förmåga att göra mig till en zoombie. Eller så är jag som en zoombie för att jag inte snusat sedan i torsdags förmiddag. Hurra för mig.

Ja just det. Det är sju timmars tidsskillnad. Så nu vet alla det.

Just det igen. Dagen i-landsproblem är att internetanslutningen i lägenheten inte fungerar, så man måste gå ner och frysa i lobbyn. Där spelas det sån där skräckfilms-julmusik på repeat. Stackars de som jobbar där.

Hej!
Snökaos

Det här skrev jag på flyget i fredags:

Jag skulle egentligen flugit igår, men det var snökaos i Tyskland så mitt flyg var inställt. Hurra för att vänta i en kö i två timmar bara för att få veta att man blivit ombokad till dagen efter. Men det gjorde ingenting, jag tog tillfället i akt och gick på bio. Harry Potter är ju en av favoriterna, åtminstone så tillhör Harry Potter en av mina favorit-film-genres -sagofilmer 😉

Nu sitter jag i alla fall på flyget från Arlanda till Moskva och har precis ätit nån italiensk sallad med ett glas rödvin till. Ett tecken på att man börjar bli vuxen? Rödvinet alltså.

Det känns aningen virrigt faktiskt. Jag undrar om jag trodde att jag skulle fatta vad jag gett mig in i? Jag har inte fattat det än i alla fall. Jobba i Kina tre månader. En fras som för den som åtminstone varit i Kina låter ganska spännande.

I Shanghai ryktas det vara ca 15 grader i alla fall, till skillnad från frusna Stockholm. Men det var väldigt fint i Stockholm i morse om än lite väl kallt för min smak.

Ska bli skönt att inte frysa när man går till jobbet.

När jag kom till Shanghai hann jag bara checka in och ta en dusch innan min kollega Ted kom och hämtade mig för en brunch. Trött och allmänt snurrig (har inte snusat på tre dagar) så gick vi till ett trevligt brunch-ställe som hette element fresh. Det kändes som att ta en vår-promenad i maj. Det är typ 17grader varmt och man kan lätt gå i T-shirt utan att frysa.

Efter brunchen gick vi runt lite, bland annat till en sjukt stor apple-butik. Det var hundratals människor därinne av nån anledning. Helt galet. Vad alla tittade på var lite oklart. Jag tittade på MacBook Air 11.6″. Jag önskar mig den i julklapp.

Ted skulle på svensk julbuffé på kvällen och fixade en extra biljett till mig. Jag skulle bara sova några timmar innan tänkte jag och sa att jag skulle komma vid sju. Halv åtta ringde telefonen. Jag hade missat middagen. Jag somnade om, och 17 timmar senare vaknade jag igen och var alldeles utvilad -dock fortfarande lite jetlagad och nikotinabstinent.

Jag har inte full koll på vilka områden som är vilka, men jag bor tydligen väldigt nära ett av de mer kända shopping-områdena. Nanjing st ligger bara någon gata bort. Idag har jag i alla fall gått runt lite och tittat. Det är väldigt mycket folk ute och shoppar julklappar och julpyntet hänger tätt i butikerna. Är det bara jag som inte känner julstämningen? 😉

Nu ska jag tillbaka till min lägenhet snart och se till att de fixar internet åt mig.

Bildspel
Vad hände egentligen?

Ja vad har egentligen hänt?

Både jag och Roberto har faktiskt varsitt jobb. Två helt vanliga killar igen. Det känns lite vemodigt.

Roberto jobbar som lärare vilket han säkert kan berätta mer om i ett senare inlägg. Jag lyckades få ett bra jobb som testare över sommaren på ett litet företag i Kista som tillverkar väldigt små wlan-chip (trådlöst nätverk) till handenheter som exempelvis mobiltelefoner. Där fick jag bli kvar efter sommaren och är nu anställd som support-ingenjör-nånting.

Sommaren gick väldigt fort, jag kommer knappt ihåg att det var sommar. En sak är säker i alla fall; nu är det inte sommar längre. Men vad har vi egentligen gjort då sedan vi kom hem? När det gäller att fly vardagen så har vi setts och hörts lite varstans och mer kommer framöver. I Juni var vi med och höll föredrag på Adventure Days i Säfsen. Det var ett evenemang för 550 motorcykel- och resälskande härliga gubbar (och en del gummor) där man fick prova på att köra grusväg och gå kurser i körteknik.

Senare fick vi komma och hålla ett par föredrag hos en av våra sponsorer Ava MC, som förövrigt håller på att flytta till nya fina lokaler i vårby (vid Max). Kolla gärna på deras hemsida, de rear ut massa prylar till 50-70% rabatt!

Vi har också fått vara med i ett litet hörn i tidningen Allt om MC i en artikelserie i två delar. Det är sjukt kul att se bilderna i tryck! Kolla i butiken, det borde finnas tidningar kvar. Vi ska försöka få tag i artikeln i pdf-format så vi kan lägga upp den här.

Det här med att fly vardagen kan man ju tolka på olika sätt. Själv ska jag fly vardagen här i Sverige och byta den mot en (förhoppningsvis inte lika snöig och kall) vardag i Kina. Jag ska nämligen flytta till Shanghai och jobba där i tre månader. Det är sjukt läskigt och sjukt kul på samma gång.

När vi rest har det ju mest varit Roberto som bloggat, men nu när jag åker iväg solo tänker jag faktiskt försöka blogga lite då och då om min vardag i Shanghai. Jag har visserligen varit där förut men det är ju en helt annan sak att jobba under en längre tid på ett ställe och att hinna uppleva en annorlunda vardag.

Har du vägarna förbi så kan du väl komma på en fika? Jag tar med mig både glögg och svenskt kaffe!
Hemma i Sverige igen

I onsdags landade vi på Arlanda efter nästan 24 timmars resande. Resan gick smidigt och hyffsat snabbt -tricket är att titta på TV-serier och filmer på datorn. Vi flög med TAM och de har eluttag vid varje säte.

Underbar känsla att komma ut från Arlanda och känna värmen och lukten av sommar! Perfekt tajming skulle man kunna säga. Direkt efter vi hade hämtat ut en av tre väskor vid bagageutlämningen (två väskor kom bort) åkte vi till Cargo Center för att se om vi kunde hämta ut motorcyklarna på en gång. Tyvärr var tullen stängd så vi fick snällt vänta en dag.

Dagen efter åkte vi bil med pappa Kent som chaufför till Arlanda för att hämta ut motorcyklarna. Vid Cargo Center fick vi betala 940kr i terminalavgift och sedan skulle vi ”bara åka till tullen för att få ett papper stämplat”. Riktigt så enkelt är det aldrig -och det är vi vana vid vid det här laget.

Kvinnan på tullen började med att titta på alla våra papper men konstaterade efter en liten stund att det var dags att ta lunch så en kollega fick ta över. Denna kollega meddelade direkt att vi var tvugna att visa någon form av export-bevis. Det hade vi ju såklart inte så vi fick ringa till Tellus Shipping, som i november hade skickat hojarna med båt till Chile, för att få ett exportnummer. På Tellus Shipping är de hjälpsamma och trevliga och de fick fram numret på några minuter.

Med numret kunde de på tullen se att vi hade exporterat en tre kubikmeter stor låda från Göteborg till Valparaiso med kläder. Men nu skulle vi ju importera två motorcyklar. Kvinnan bakom disken muttrade lite om att vi skulle få betala moms och importavgifter (på våra egna svensk-registrerade motorcyklar). Anledningen till missförståndet var förmodligen att det på första raden i innehållsförteckningen stod kläder och tullen kunde av någon anledning bara se den raden.

Vi bläddrade igenom bunten med papper och hittade till slut ett av dokumenten vi hade fått i Chile där det stog specificerat att vi skulle importera två stycken motorcyklar med tillhörande chassi- och motornummer. Nu kunde tullen istället göra vad de kallade en retur, dvs något man exporterar för att sedan importera igen. Hela ärendet tog väl tillslut lite mer än en timme men vi fick vår stämpel och ett papper som sa att vi returnerade två motorcyklar.

Nu åkte vi tillbaka till Cargo Center där en jättetrevlig kvinna körde ut våra två kollin på en asfaltsplan där vi i lugn och ro monterade ihop motorcyklarna, hällde i lite bensin, och packade in vår packning i bilen.

Ingen kontrollerade att de motorcyklar vi sedan körde ut ur området var de som var beskrivna i importdokumentet så man undrar ju varför de är så nitiska vad gäller innehållet i våra kollin…

Hojarna gick hur bra som helst hela vägen genom Stockholm söderut mot Tumba. Men strax innan Slagsta tog min bensin slut. Jag ropade på Roberto genom intercomen medans jag fortfarande hade fart kvar och han knuffade mig upp till Shell. Vi blev smått chockerade av bensinpriset och tillråga på allt fick vi tanka helt själva! Usel service… 😉

Nu börjar nästa del av resan; Vi har massor av aktiviteter under sommaren och kommer deltaga i ett par stora evenemang. Håll utkik på bloggen och på vår facebook-sida framöver!

Bildspel
600kr fattigare

Vi är kanske inte världsbästa på att planera, men vi gillar att vara ute i god tid. I tisdags köpte vi därför biljetterna till dagens tänkta bussresa från Buenos Aires till Santiago, varifrån vårt flyg tar oss hemåt på tisdag. Tanken var att bo hos Robertos morbror några dagar och berätta om våra äventyr och självklart fika med familjen.

Bussen skulle avgå från terminalen kl 17:00 och vi var där strax efter fyra. När klockan var ca 16:45 gick vi ut ur terminalen och in i bussen och satte oss tillrätta; med båda datorerna fullt laddade, varsin bok och helt inställda på att avnjuta en mer än 20 timmar lång bussresa. Strax innan avgång kommer en man in i bussen och meddelar oss att gränsövergången mellan Argentina och Chile pga av vädret var tillfälligt avstängd. Bussen skulle därför bara gå till Mendoza -fel sida av Anderna.

Vi hoppade av bussen och eftersom de sa att vi kunde få pengarna tillbaka gick vi till biljettkontoret. I Argentina tar de oftast inte kort. Det kostar för mycket för handlare och andra företag och cash är king. Bussbolaget tog däremot kort, och vi hade därför betalat våra bussbiljetter med kort -helt enligt svenska spelregler. Dock hade de en dum policy; betalade man kontant kunde man få tillbaka pengarna minus 10% som var någon påhittad serviceavgift. Helt okej med oss. Men hade man däremot betalat med kort så fick man inte tillbaka en enda peso. Biljetterna kunde däremot ombokas, vilket vi gjorde, men till ingen nytta då de inte visste när gränsen skulle öppnas igen. Och skulle vi chansat på att åka till Mendoza och det visat sig att gränsen inte skulle öppna på några dagar så hade vi fått åka tillbaka till Buenos Aires eller flyga in i Chile därifrån -vilket skulle blivit dyrare i slutändan.

Vi tog det säkra före det osäkra och tog våra värdelösa bussbiljetter och satte oss på närmsta café med internet. Nu skulle vi alltså försöka flyga istället. Vi insåg snabbt att det gick flyg redan samma kväll, men att det skulle kosta en del. Bussbiljetterna hade kostat 600kr per person och flyget skulle kosta ca 1600kr som billigast och 4500kr som dyrast. Det skulle gå att köpa biljetterna på flygplatsen till det dyrare priset. Men vi ringde ett par olika bolag för att köpa biljetterna direkt, vilket vi också kunde gjort om det inte varit så att de inte ville ta varken vårt VISA eller MASTERCARD eftersom de var utfärdade i Sverige. Hurra.

På Travelpartner kunde vi hitta billiga flyg (alltså exakt samma flyg, samma tid, och samma fligher), men inte förrän tidigast på måndag, vilket ändå var helt okej. Så vi köpte två flygbiljetter därifrån. Flyget går måndag morgon kl 09:40 och vi är framme i Santiago några timmar senare, med mellanlandning en gång på vägen.

Osmidigt men inte så kostsamt kan man väl beskriva dagens aktiviteter som. Ibland tar de kort i Argentina och ibland inte. Att ta ut pengar kostar pengar, men om man betalar med kort är det dyrare och man får inte tillbaka dem om exempelvis en buss blir inställd. Surt, men en del av att resa. Vi hänger därför kvar på Dakar Motos i Buenos Aires ett tag till.

Författare: Jonas

Första arbetsdagen

Snökaos

Vad hände egentligen?

Hemma i Sverige igen

600kr fattigare