Författare: Jonas

  • Andrew kör motorcykel i Vietnam

    Jag pratade med Andrew igen häromdagen och nu är han i full färd med att utforska Vietnam på motorcykel.

    Enligt Andrew så får man egentligen varken äga eller köra ett motorfordon i Vietnam. Men det går bra ändå, bara man ”tittar åt andra hållet” när man kör förbi poliser. Polisen verkar inte bry sig, men det är nog lika bra att vara försiktig.

    Tydligen har det regnat och varit ganska kallt de senaste dagarna, men han tycker ändå att det är okej. Jag förstår honom.

    Andrew berättade att han var i en nationalpark vid Keh San som ligger nordväst om Hue i norra Vetnam. Man måste ha en guide för att få komma in i nationalparken, men som vanligt när man reser så är det bara tjata lite så går det mesta bra ändå.

    Motorcykeln köpte han av en annan västerlänning för 250USD och det är en 125-kubikare. Jag är osäker på fabrikatet, men det kan vara en rysk Minsk.

    I TV-programmet Top Gear nämner de ett vackert bergspass som heter Hai Van pass, där var Andrew så sent som igår.

    Foton med tillstånd av Pascal Kuyten, http://www.kuyten.com/

  • Äntligen är fotoboken på gång!

    Många har frågat oss om vi kommer att göra en fotobok med alla våra bilder, och vi har hela tiden lovat att det kommer komma en bok. Nu har den dagen kommit! Roberto har de senaste veckorna jobbat stenhårt för att vi ska ha boken klar innan MC-mässan den 27:e januari.

    Boken finns inte riktigt än men den är klar för tryck och Roberto kommer skicka den till tryckeriet imorgon.

    Fotoboken är en ren inspirationsbok för motorcykelintresserade och för de som allmänt gillar resor, bilder och motorcyklar. Den är 19x15cm och innehåller 26 sidor med mestadels bilder.

    Första upplagan kommer vara liten, och främst kommer vi sälja boken på MC-mässan. Men vill du ha en bok så skriv en kommentar eller skicka ett mail till fotobok@flyvardagen.nu med din intresseanmälan (inte bindande). Boken kostar 250kr inkl frakt och det lilla överskott vi får går bland annat till webbhotellkostnader och såklart till nästa resa.

    Bra jobbat Roberto!

  • Tips på motorcykelblogg

    Robert på http://blogg.panamerika.se kontaktade mig med lite funderingar om flygfrakt, efter att de hittat vår hemsida. Robert och Madde verkar vara av ungefär samma skrot och korn som mig och Roberto, då de gillar att resa, dyka, hoppa fallskärm och inte minst resa med motorcykel!

    Deras plan är att köra från Vancouver, Kanada till Buenos Aires, Argentina via Ushuaia. En resa jag själv skulle vilja göra, även fast jag redan gjort de sydligare delarna av resan.

    Just nu är de i santiago verkar det som.

    Kolla in deras hemsida http://www.panamerika.se/ och kolla på google maps var de är just nu!

    (lite avundsjuk blir man ju)

    Hoj

    Ursäkta stölden av er bild 🙂

  • Det är kallt

    I förrgår snöade det lite grann. En centimeter vart det och det mesta hann smälta bort samma dag. Det märks att det är vinter här -nu har till och med shanghaineserna mössa på sig. En del har till och med sånna där fåniga öronmuffar vilket gör att de ser ut som mangafigurer.

    Att jobba hos kunder är inte så enkelt som i Sverige. Det verkar som om företagen hyr in sig i större kontorsbyggnader där uppvärmning inte ingår. Varje företag får därför själv värma upp sina lokaler med värmefläktar eller AC-anläggningar som går baklänges. I trapphusen, där toaletterna oftast är belägna, är det svinkallt. Lite här och var står ett fönster öppet men det spelar inte så stor roll -det är bara enkelglas i alla fall.

    Nu har Andrew åkt mot varmare breddgrader men vi hann umgås lite i helgen.

    Sightseeing på lördagen och middag tillsammans med Ted på kvällen. Sightseeingen bestod bland annat av att åka genom Shanghais turistfälla nummer ett -en tunnel med psykadeliska ljuseffekter (som var stängd när jag och och Roberto var här sist). 45kr kostade det, vilket är väldigt dyrt jämfört med tex mat. På kvällen blev det känd japansk restaurang med all you can eat/all you can drink och efter det gick vi på barer och pubar.

    Inget bra händer efter klockan två på natten, och man ska definitivt inte börja dricka tequila efter två -egentligen ska man nog inte dricka tequila alls. Jag får skylla på att jag inte visste vad klockan var. Baksmällan på söndagen hamnade på topp-fem-listan. Aja baja.

    Idag har jag jobbat på kontoret hela dagen och där är det varmt och skönt. Eftersom det är flera svenskar som jobbar där så är det värmefläktar av bra kvalité som nästan ger en lite bastuvibbar. Det är bra mycket varmare på kontoret än i min lägenhet i alla fall. På vägen hem från jobbet köpte jag en julklapp. Så nu har jag åtminstone köpt en. Jag känner inte alls för att springa runt och köpa julklappar. Tur att jag ändå inte får plats med några i resväskan.

    I helgen ska jag ta det lugnt. Kanske gå en sväng, men det lär vara mycket folk i stan. Jag har träffat lite annat folk som också jobbar i Shanghai så det kanske blir en öl på någon trevlig restaurang eller bar.

    Åker hem tisdag morgon och borde vara hemma på tisdag kväll, om vädret tillåter. Ska bli skönt att komma hem. Jag ser framförallt fram emot uppvärmda hus och frukost. Att det är jul och sånt där annat har jag inte riktigt förstått än.

    Vi ses!

  • Kinesiska tomtar

    Nu har jag varit här nästan en vecka och Kina är som jag minns det. Ingen förstår vad jag säger, och jag förstår inte vad någon annan säger. Lyckligtvis kan min kollega, Ted, tillräckligt med kinesiska för att jag exempelvis ska komma till rätt gata när jag åker taxi. Taxi kostar nästan ingenting, taxametern börjar på 12kr och det brukar oftast inte kosta mer än 20kr, men det är med livet som insats som man kompenserar för den billiga taxan. Höger-regel och andra smarta trafikregler tycks saknas helt.

    I onsdags tog Ted och hans fru med mig på lyxrestaurang som var känd för sina starka maträtter. I ett väldigt stort och lyxigt köpcentrum (tänk NK fast större) på tredje våningen låg en restaurang som någon väldigt rik person äger en kedja utav. Utanför stod det säkert fyra-fem värdinnor som tog emot oss. Restaurangen var inredd helt i vitt och det var säkert ett tjugotal anställda servitörer/servitriser som sprang kors och tvärs. På en normal varken billig eller dyr restaurang brukar en rätt gå på mellan 10 och 30kr. Man brukar beställa in ett antal rätter och dela så att varje person äter minst lika många olika rätter som det är matgäster runt bordet. På den här lyxrestaurangen fanns det ingen övre gräns för vad en rätt kunde kosta. Vissa rätter kostade 150kr, andra 3-400kr men det fanns även rätter för mer än 800kr, och det kunde exemplvis vara en hel fisk, en skål med nudlar eller en gryta. Maten var riktigt bra och jag tror det kostade några hundralappar per person i slutändan.

    Igår träffade jag Andrew, killen som cyklade i Patagonien. Det kändes helt overkligt att träffa honom igen i Kina, när sist vi träffades var i Buenos Aires för mer än ett halvår sedan. Vi gick ut på en restaurang-gata i närheten av där han bodde och käkade fantastisk kinesisk gatu-mat för några tior. En rätt gick på ca 8kr. Jag fick värsta deja vu-känslan när vi åt friterat ris precis som jag, Roberto och Jeanette gjorde efter vi klättrat upp för Yellow Mountain och efter det gick vilse och till slut hittade ett litet hak i någon by någonstans i Kina.

    Andrew berättade att efter vi åkte hem från Buenos Aires så åkte han till Colorado för att sedan åka vidare till London där han köpte en bil, osedd, som han körde med sin bror (nästan) hela vägen till Ulan Bataar i Mongoliet. Efter det åkte han till Beijing där han jobbade som privat engelskalärare ett tag för att sedan åka till Shanghai och hänga ett par dagar. Ikväll ska vi ut allihop och käka och i helgen blir det lite sightseeing med Andrew.

    Jag får nästan be om ursäkt för mina bilder 😉 Av någon anledning är inte kameran med när jag vill fota, så det blir mobilfoton. Sorry Roberto… 🙂