Tiden går fort när man har roligt -och när man har ett mål. Vårt mål har ju hela tiden varit så långt in i framtiden så det nästan känts overkligt. Alla delmål på resan fram till resan har mer eller mindre varit måsten och ett efter ett är de nu avklarade. Roberto är klar i skolan, vi har båda flyttat hem till våra mammor och jag har bara en vaccinering kvar.

Aldrig har det känts så läskigt och overkligt som det gör nu bara dagar ifrån målet. Dagar! Vi har räknat år, månader och veckor. Nu är det 21 dagar kvar. Vad kommer hända sen? Efter den 22:a februari? I kalendern är det bara tomt. Kompisarna börjar inse att det nog är dags att ”ta en öl” eller ”ta en fika” snarast. -Snart är vi inte kvar i landet.

Nu ska jag sova och imorrn är det måndag och början på en ny vecka som bara susar förbi.