The world's a playground
Innan vi åkte fick jag många frågor om var vi skulle vara på julafton. Det visste vi inte, men det visade sig bli här i Puerto Rio Tranquilo.
Idag har vi unnat oss en vilodag. Vi har varit kvar på campingen och haft sovmorgon, lekt, spelat spel, fotboll och julmusik. Vi tog också ett ”tomtetåg” ned till stranden och på kvällen blev det dans med julbelysning.
2 resdagar har vi nu bakom oss. I måndags körde vi 65 mil, vilket tog oss 13 h. Vägen varierade i kvalitet. Oftast fin asfalt men vi fick en period med 70 km grusväg, där hastigheten gick ned markant. Kraftig vind påverkade också hur fort vi kunde köra generellt. För att skoja till raksträckorna lite, hade de på sina ställen stora rektangulära potthål som låg sicksack så man fick köra slalom. Det fanns också delar av vägen som växlade mellan ca 200 m asfalt och 200 m grusväg. Man undrar vad som var syftet med det…
Landskapet var mycket kargt och ensligt. Vi var i princip ensamma på vägen. Vi såg många lamadjur och strutsfamiljer längs vägen. Även ett gäng hästar som strävade fritt. Oklart om de var vilda eller inte, men vi hade inte sett ett hus på minst 5 mil både före och efter dem.
Efter en tankning halvvägs hade vi bara en sväng att göra efter 35 mil innan vi var framme. Den enda svängen lyckades vi missa och vi fick därför spontantitta på samhället Perito Moreno. Vid det här laget började de minsta i sällskapet vara rejält trötta på att åka bil, så vi letade oss så fort som möjligt tillbaka till rätt väg. Stämningen blev inte bättre när campingen vi tagit sikte på var stängd. Tack och lov fanns det en öppen camping 10 minuter längre bort. Alla var glada att få komma ur bilarna och ännu gladare blev vi när vi kunde parkera i lä från vinden. Efter en enkel middag sov vi alla skönt i en bil som stod stilla (jämfört med förra natten när bilen gungade som en åkattraktion på Gröna Lund).
I går efter frukost åkte vi till gränsövergången till Chile. Hårdare regler för inresa i Chile, jämfört med inträde i Argentina, gjorde att denna passage tog längre tid. Bilen gicks igenom och väskor röntgades. En del av maten, så som frukt och visst kött, fick vi slänga. 1,5 h senare körde vi in i staden Chile Chico och åt lunch på en liten gullig restaurang, där vi 9 personer precis fick plats. Därefter tog vi sikte på vår nästa anhalt. Nu bytte vi ut oändliga raksträckor mot kurviga och böljande grusvägar längs lago General Cerrera. Nu blev det kodak-moments igen! Det var en jättefin väg längs den blåa sjön och bergen som kantrade den på båda sidorna.
Till sist, efter flera utsikts-stopp, kom vi fram och slog läger på en camping vid Puerto Rio Tranquilo. Hamburgare på gasköket till middag och häng tillsammans utomhus innan det var läggdags.
Tyvärr har jag problem med att få upp bilder. Får se om det blir bättre framöver.
Till El Chantén tog vi oss på ca 3 h från El Calafate. Vi förundrades återigen över hur långa raksträckor de har här…
El Chantén är ett litet samhälle vid foten av Mount Fitz Roy och här finns i princip enbart turister i friluftskläder. Vandring är det man ägnar sig åt här. Byn var söt med många låga hus i olika färger och former. När vi kom in mot samhället var det fin utsikt över bergen och vi stannade precis i utkanten och käkade lunch i bilen. Sen tog vi in på en camping och njöt av att vara på plats redan tidigt på eftermiddagen. Vi tog en enklare vandring till Chorrillo del Salto, som var ett fint vattenfall. Väl hemma igen var kl ca 19.30 och vi stannade på en restaurang. Där åt vi fantastiskt god mat, både kött och fisk. Personalen var väldigt gulliga och lät barnen rita, spela Jenga och de lärde dem sten,sax,påse på spanska. Alla mätta och nöjda!
Igår vaknade Elias upp hängig och med halsont. Alex, Lea och Elias stannade kvar på campingen medan vi andra gick upp på berget. Det blev en tur på ca 4 timmar där vi kunde se det mäktiga Fitz Roy på närmare håll. Tyvärr hade ett moln parkerat precis över toppen, så där missade vi pricken över i:t. Men det var en fin vandring i fin natur. Väl hemma igen var alla trötta och det blev en lugn eftermiddag och kväll. Barnen var en stund i lekparken och vi har handlat och förberett inför avfärd imorgon. På kvällen drog regnet in och det blåste väldigt kraftigt. Hela bilen skakade i natt.
Nu ska vi ut på vägarna och har 2 resdagar framför oss, där vi ska tillryggalägga lite mil och ta oss tillbaka in i Chile.
Bilder kommer när uppkopplingen är bättre.
För att komma vidare norrut behövde vi passera Anderna och vägen går in i Argentina. Innan vi lämnade den fina campingen i Torres del Paine tog vi sovmorgon, åt frukost i solen och gick promenad på den blåsiga stranden. Vid kl 12 rullade vi mot gränsen, som vi fick passera utan problem. Sen blev det bilåkning till kl 21 fram till samhället El Calafate. Vi körde återigen genom raksträckorna på Pampas. Mäktigt landskap som var mer kargt här i Argentina jämfört med Chile. Väl framme så fricampade vi på en enslig väg med utsikt över lago Argentina. Fint!
I morse gick vi upp tidigt och 8.30 körde vi till glaciären Perito Moreno. En 70 m hög och 4,5 km bred glaciär, som är den fjärde största i Patagonien. Det var en upplevelse att få se en glaciär på så nära håll. Första gången för flera av oss. Det tyckte de flesta av oss i alla fall, några minderåriga i sällskapet förstod inte vad som var grejen…. Vi andra tyckte det var väldigt mäktigt och cool form och färg på isen.
Ikväll har vi lämnat in kläder på tvätt och strosat runt i stan. En erfarenhet för Lea att se att man väga in sin tvätt och få den tvättad. Sen blev det en väldigt god middag med argentinskt kött på restaurang. Tangodans fick vi också uppleva. Nu häng på campingen och imorgon åker vi vidare.
Från Puerto Natales åkte vi till nationalparken Torres del Paine. Regniga grusvägar med många potthål gjorde att resan tog dubbelt så lång tid än tänkt. Väl framme var kl 21 och vi slog vi läger och Elias och Lea spelade lite fotboll medan vi lagade middag. Agnes och Kelvin hade somnat vid ankomst. Efter middagen blev det snabbt i säng. Eller nåja, så snabbt går det inte när fem personer ska samsas på typ 5 m2. I natt sov vi fem i bilen och efter lite pussel låg alla på plats i sina sovsäckar.
Idag gick vi återigen upp tidigt och flyttade på oss till en bättre plats, där vi stannade och åt frukost. Kor gick runt bilen och vi hade utsikt mot nationalparken.
Därefter åkte vi in i parken. Det visade sig vid entrén sig att personalen strejkade för bättre villkor. Tack och lov för oss fick vi åka in ändå. Det hade varit trist att missa det när vi kört hit. För WOW, vad fint det var här! Alltså sjöarna! SÅ blå! Och bergen, så fina! Det blev en toppendag med mycket natur och promenader. Jösses vad det blåste på sina ställen.
Pga strejken ville personalen inte svara på frågor, så det tog en stund för oss att hitta en camping där vi kunde stå i natt. Att det inte finns internet underlättade inte heller. Efter att ha kört lite fram och tillbaka hittade vi till sist en plats där vi fick stå. Här fanns varma duschar och wifi, lyx! Roberto sprang en tur och alla duschade sedan blev det middag kl 22. Semestertider… Nu ska vi pussla in oss i bilen igen och imorgon ska vi närma oss gränsen till Argentina.