Bildspel

2 resdagar har vi nu bakom oss. I måndags körde vi 65 mil, vilket tog oss 13 h. Vägen varierade i kvalitet. Oftast fin asfalt men vi fick en period med 70 km grusväg, där hastigheten gick ned markant. Kraftig vind påverkade också hur fort vi kunde köra generellt. För att skoja till raksträckorna lite, hade de på sina ställen stora rektangulära potthål som låg sicksack så man fick köra slalom. Det fanns också delar av vägen som växlade mellan ca 200 m asfalt och 200 m grusväg. Man undrar vad som var syftet med det…

Landskapet var mycket kargt och ensligt. Vi var i princip ensamma på vägen. Vi såg många lamadjur och strutsfamiljer längs vägen. Även ett gäng hästar som strävade fritt. Oklart om de var vilda eller inte, men vi hade inte sett ett hus på minst 5 mil både före och efter dem.

Efter en tankning halvvägs hade vi bara en sväng att göra efter 35 mil innan vi var framme. Den enda svängen lyckades vi missa och vi fick därför spontantitta på samhället Perito Moreno. Vid det här laget började de minsta i sällskapet vara rejält trötta på att åka bil, så vi letade oss så fort som möjligt tillbaka till rätt väg. Stämningen blev inte bättre när campingen vi tagit sikte på var stängd. Tack och lov fanns det en öppen camping 10 minuter längre bort.  Alla var glada att få komma ur bilarna och ännu gladare blev vi när vi kunde parkera i lä från vinden. Efter en enkel middag sov vi alla skönt i en bil som stod stilla (jämfört med förra natten när bilen gungade som en åkattraktion på Gröna Lund).

I går efter frukost åkte vi till gränsövergången till Chile. Hårdare regler för inresa i Chile, jämfört med inträde i Argentina, gjorde att denna passage tog längre tid. Bilen gicks igenom och väskor röntgades. En del av maten, så som frukt och visst kött, fick vi slänga. 1,5 h senare körde vi in i staden Chile Chico och åt lunch på en liten gullig restaurang, där vi 9 personer precis fick plats. Därefter tog vi sikte på vår nästa anhalt. Nu bytte vi ut oändliga raksträckor mot kurviga och böljande grusvägar längs lago General Cerrera. Nu blev det kodak-moments igen! Det var en jättefin väg längs den blåa sjön och bergen som kantrade den på båda sidorna.

Till sist, efter flera utsikts-stopp, kom vi fram och slog läger på en camping vid Puerto Rio Tranquilo. Hamburgare på gasköket till middag och häng tillsammans utomhus innan det var läggdags.

Tyvärr har jag problem med att få upp bilder. Får se om det blir bättre framöver.