Inspirationskväll med Primus och Brunton

Får några veckor sedan damp det ner ett mail i min inkorg. Det var från Eva på företaget Brunton. Brunton, som jag tyvärr måste erkänna att jag inte hört så mycket om tidigare, tillverkar bland annat kompasser, kikare och -kanske det häftigaste- mobila solcells-paneler för att ladda elektronisk utrustning i fält.

Brunton tillsammans med Primus bjöd alltså in mig och Roberto på en liten testkväll där vi fick klämma och känna på lite produktnyheter samt imundiga lite godsaker och dryck.

Renata
Renata

På den här kvällen var även Renata Chlumska, ”den hemliga svenska kvinnan som ska till rymden” som någon sa (inte så hemlig längre med andra ord), inbjuden att hålla föredrag om sin bestigning av Mount Everest och sitt Around America Adventure. Mount Everest i all ära, jag är själv inte så lockad av att klättra upp för ett blåsigt berg och riskera både det ena och det andra, men att paddla och cykla runt de 48 norra starerna i USA är verkligen något jag tycker var häftigt. Snacka om att man måste samla tankarna om man ska kunna planera och genomföra en sån grej -själv dessutom!

Bland nyheterna var som sagt Bruntons mobila solpaneler och Primus nya OmniFuel gjort i titan och därmed lättare än tidigare. Primus har även sett till att den där lilla mojen över brännaren inte kan lossna, vilket de fixade redan på förra versionen av köket. Men som sagt, nu finns det en ännu lättare variant vilket killarna på bloggen fjäderlätt borde uppskatta 😉

Förutom arrangörerna var det et 20-tal mat-, multisport och friluftsbloggare närvarande. Kolleger med andra ord som jag gärna velat veta mer om.

Brunton
Brunton

Allt i allt en väldigt lyckad och uppskattad kväll!

Vandring längs sörmlandsleden – Hemfosa till Paradiset och Lida

Att vandra är en underskattad aktivitet. När man väl tar sig ut kommer man ihåg just hur avkopplande och roligt det är. Jag och fyra vänner gav oss iväg på en vandring med fokus på ”lyx och mat”. Tanken var inte att gå långt utan att njuta av naturen och äta god mat. Något vi lyckades mycket bra med vilket ni snart ska få se. Tack vare en något överoptimistisk uppskattning av hastighet och sträcka blev det det dock en ganska lång vandring, detta gjorde å andra sidan att maten smakade extra gott.

Och mat var något vi hade väldigt gott om…det är den första vandring jag gjort där ett sex-pack coca-cola var en del av provianten :)

Fredag kväll tog vi oss med buss till Hemfosa och ett vindskydd som ligger precis vid Transjön. Där går etapp 5:3 till Paradiset. Här började något som kan liknas vid en orgie i matkonsumtion. Vi öppnade starkt med hamburgare grillade i tackjärn (ni som vandrat tidigare vet att detta vanligtvis inte räknas i vandringsutrustning då den väger en hel del). Till detta serverades rödvin samt coca-cola och en lagomt hälsosam mängd grillad halloumi.

Lördagen inleddes med att Per stekte pannkakor, givetvis på den medtagna gjutjärnspannan. Till detta kunde man välja på allt från fruktsoppa till vetekakor med mjukost eller sylt. Och givetvis kaffe som bryggdes i den medtagna kaffepressen.

(Sen gick vi en bit, c:a 7 km)

Trots att lunchen enligt matsedeln ”bara” skulle bestå av färskpasta med pesto lyckades den överträffa sig själv med råge då Mette hittade kantareller. Tillsammans med lite grillad chorizo blev det helt plötsligt ännu en lyxmåltid som sköljdes ner av iskall coca-cola.

(Sen gick vi ännu en bit…en ganska lång bit, säkert runt 1.3 mil)

Till middagen drog vi på stort. De 2 kg älgstek som Mette hade med sig var givetvis den kulinariska höjdpunkten. Dock tätt följt av handpressad (eller gaffelpressad) potatismos med grädde och diverse kryddor, två (!) sortes svampsås gjord på dagsfärska kantareller samt resterande burkar coca-cola. Älgköttet var så perfekt grillat av Mette att man knappt kunde hålla sig från att liksom utsvultna vargar bara gapa och svälja.Vi höll det hela civiliserat men åt så stora mängder kött att de tänkta efterrätterna fick avblåsas (chokladkaka samt hajkbananer). Den medtagna litern mjölk fick istället användas i kaffet…

Login för natten blev en nybyggd stuga med kamin vilket vi tyckte följde lyx-temat för resan alldeles förträffligt. Efter en varm och skön natt var det så äntligen dags för frukost! Det gick dock inte ner så mycket då magen fortfarande kämpade febrilt med gårdagens intag av kött.

(Sen gick vi till Lida, kallt var det)

Luchen intogs på Lida friluftsgård och bestod av den utomordentliga gulash-soppan som serveras på Lida friluftsgård. De sista kilometrarna hem gick fort och där planerades kvällens middag som bestod av grillade kebabbspett, lite halloumi, ris och chilensk pebré. Helgen rundades fint av med filmtittning på storbildskärm.  Det är inte svårt när det är lätt 😉

Ha det bäst!

Bilder från vandringen hittar du här!

Vandringen har börjat

Det här handlar inte om något jag eller Roberto gör, utan om en vandring som nu börjat av kompisarna John, Emmely och Nisse.

Camino de Santiago är en pilgrimsled som är 80 mil lång och vandrarna har nu vandrat de första milen till Roncesvalles i norra Spanien. Sex veckor är vandringen beräknad att ta och det ska verkligen bli kul att få följa dem på deras blogg!

Lycka till och vårda fötterna väl säger jag!

John, Emmely och Nisse
John, Emmely och Nisse

En knapp vecka i Borgafjäll

Flera somrar har jag flugfiskat i området kring Borgafjäll och i även detta år blev det en liten fiskeresa.

Den här texten har ingenting med motorcyklar att göra som mycket annat på sidan nuförtiden, men sidan handlar ju om att fly vardagen och det är värt att berätta om.

Vanligtvis har vi varit uppe och fiskat i Juli månad, då det är som mest mygg, knott och brännmya (svea), men i år kom vi upp lite senare och fantastiskt nog fanns det knappt en enda mygga. Eller brännmya heller för den delen. Brännmya är som knott, fast bara ett par tiondelars millimeter små, och de kryper genom kläder och struntar helt i att man har på sig myggmedel. När de biter så svider och bränner det, och när de svärmar runt huvudet på en så finns det inget sätt att bli av med dem.

Antingen var det myggfritt av en ren händelse, eller så berodde det på att det regnat så mycket på sistone så deras kläckningsplatser blivit översvämmade. Översvämmade var i alla fall de vattendrag där vi normalt sett fiskar. Saxån var minst en meter högre och likaså Korpån (det regnade 68mm bara på onsdagen).

John och jag körde med en kajak på taket till norrland på fredagen och kom fram på fredagskvällen till Dabbnäs där våra kära vänner Helén, Christer, Svenne, Pia mfl satt och kalasade på en grillmiddag. Den vedeldade badtunnan var fylld med vatten och kaminen brann för fullt. När alla ätit fick det helt enkelt bli ett dopp och några kalla öl.

Det var kanonväder för fiske på lördagsmorgonen och vi drog snabbt iväg och fiskade vid mitt favoritställe; där Daimaån möter Saxån. Vad det är som gör att fisken biter eller snarare inte biter på våra flugar vet nog ingen, men ibland nappar det flera gånger i tät följd och ibland är det helt dött. Denna dagen bjöd inte på mycket liv. Några små-öringar blev det men inget mer. Söndagen bjöd också på fiskeväder och vi fiskade på samma ställe. Precis när vi började äta bullens pilsnerkorv till lunch kom ett trevligt och oväntat möte. Det var ägarna av borgafjälls hotell som var ute på tur. Det bjöds på kaffe och berättades historier och var väldigt trevligt. Här brukar man inte möta mycket människor annars.

Dagen därpå flyttade vi oss till övre delen av saxån där vi förut sett att det funnits stor fisk. Egentligen finns det stor fisk överallt men de är inte alltid så sugna på våra flugor; en italienare vi träffade hade dagen innan fått en öring på tre kilo -fast med wobbler och spinnspö.

Ån blir bredare direkt efter dammen vid Borgasjön och eftersom att vattenståndet var så högt så hade det bildats en ganska stor sjö. Vi tog Johns kajak och paddlade ut en bit, men jag måste erkänna att jag först var skeptisk till att flugfiska två personer i en kanot. Allt gick jättebra och vi såg flera vak men det blev inte mer än några nafs den dagen.

När vi hade fått i oss kaffet och någon macka på måndagen så paddlade vi ut igen. Denna gång med lite mer tur på fisk-fronten men inte på väderfronten. Det blåste ganska mycket och vi paddlade runt och fiskade av flera ställen som såg bra ut. Vinden mojnade till slut och en sån där magisk femtonminuters-lucka infann sig. Plötsligt kom det fram flygfän och fisken började vaka försiktigt överallt. Då small det till i mitt spö och jag kunde veva in en mat-fisk. Vi hade några hugg till, men vi fick inte upp någon mer fisk förrän senare på dagen då vi paddlat ner en bra bit till ett lite mer strömt område. Just när vi skulle till att vända tillbaka pga blåsten så högg det igen. Det var en till öring i mat-storlek så nu hade vi nog med fisk för att vi skulle kunna äta den.

Det blev dags för middag och dags att tända en brasa. Ved skulle införskaffas och vi tog därför en promenad med yxan med oss. Plötsligt insåg vi att stället var fullt med både sork och lämmel, och vi lyckades (”råkade”) faktiskt fånga en lämmel. Om någon sett en arg katt så kan de kanske förstå hur en arg lämmel kan se ut. Jag visste inte att något så litet och sött kunde låta så ondskefullt. Men vi släppte såklart ut lämmeln i naturen igen och den verkade glad.

Summa sumarum så får man sig alltid en tankeställare när man åker upp till norrland och får ”vara sig själv för en stund”. Det kan vara roligt att leka med tanken att någon gång pröva på att bo där ett tag, men jag undrar om man skulle sakna vännerna (för att inte säga mobiltelefontäckning) efter ett tag.

Det blev totalt under ett kilo fisk och resan kostade ca 4000kr för två personer inklusive mat, dryck och bensin, så ett kilopris på öringen på runt 4000kr/kg får väl anses som ett kap. Vill man bara ha fisk så kan man gå till affärn, men vill man njuta av ren luft, tystnad och gott vatten så rekommenderas ett besök i Borgafjäll eller norrland i allmännhet.

P.s.

För den som är intresserad av motorcykeläventyr så kan jag avslöja att vi jobbar för fullt med materialet från Europaresan.

Svenska fjällen när de är som bäst

Precis när sommarvärmen börjar komma på riktigt är det så klart ett utmärkt tillfälle att dra norrut – där våren knappt börjat, där myggen är mygg och där björnar strosar omkring på vägarna. Sagt och gjort! Jag och två vänner (Kristian och Patrik) utnyttjade långhelgen över Kristi himmelsfärd samt nationaldagen till att ge oss ut på en 5 dagars hojtur. En kort tripp kan tyckas, men oj vad man hinner med mycket! Inte minst att köra hoj, tripmätaren visade 230 mil när vi kom hem. Så nu har min hoj redan hunnit med över 600 mil sen april :)

Resan startade tidigt (runt sju på morgonen) på torsdagen. För att komma upp en bit startade vi med att köra på hemsk motorväg i någon timme. Blåsigt och en massa jobbiga bilar. Men trots detta så njöt man av att bara sitta på en fullpackad hoj igen. Det känns rätt och man riktigt känner hur det pirrar i kroppen av glädje. Vi hamnade i trakterna kring Funäsdalen där vi hittade en liten rastplats bredvid en bäck där vi slog upp läger och tände en brasa. Lika självklart som att ha på sig hjälm när man kör är det att sätta igång en brasa när man campar.

Toppmatade aluminiumväskor är helt underbara. Tänk att vi under 6 månader i Sydamerika stod ut med sidoväskor som öppnades åt sidan. Guld värt att att kunna öppna och packa väskorna när de sitter på hojen.

Redan här såg man att våren inte nått lika långt och det var ganska uppfriskande att se hur bladen precis slagit ut på björkarna. Tanken var att vi skulle starta tidigt varje dag, men det gick sådär då vi alla tre uppenbarligen var väldigt trötta. Vi kom iväg runt halv tio – tio varje dag på resan.

Varje dag bjöd på något nytt och underbara mc-vägar utan trafik. Många gånger fick man påminna sig själv om att det faktiskt var Sverige man körde omkring i och inte något främmande land på andra sidan jordklotet. En av många höjdpunkter på resan var Hällingsåfallet – ett vattenfall med fallhöjd på hela 42 m. Vi hade tur med vädret och fick se hur vattnet forsade ner i ravinen och bildade två regnbågar som gav det hela en fantasy-känsla.

Resans mål var kalfjället vid Stekenjokk och vildmarksvägen. Varje kilometer norrut vi körde backade sommaren ytterligare. I Stekenjokk hade björkarna knappt börjat knoppa. Här hade vi minst sagt ostabilt väder med allt från strålande sol till regn och snö. Kändes overkligt att hamna i ett snöoväder på hojen och att se snövallar längs med vägen.

Vi hade vädret med oss i princip hela resan och vi lyckades hitta riktigt bra tältplatser. I och med att det fortfarande var ganska kallt så var inte heller myggen något större problem. Våra fina brasor hjälpte till att hålla dem på avstånd också. Vägen söderut efter Stekenjokk bjöd på många helt underbara grusvägar. Längs en av dessa vägar fick vi se något som stod på vägen. Första tanken är ju så klart att det är en ren, älg eller rådjur. När vi kom närmare och den började springa insåg man ganska snabbt att den inte sprang utan lufsade iväg…det var en björn! Det är något speciellt med att se en vild björn, glad blir man :)

Mot resans slut gjorde vi vårt bästa för att undvika motorvägar och tack vara Kristians gps lyckades vi alldeles utmärk. Små, små slingrande och bilfria vägar tog oss sakta söderut den sista biten mot Stockholm. Temperaturen var behagliga +25 grader och det luktade sommar överallt. Resan tog oss från sommar till tidig vår tillbaka till högsommar. Och detta på bara 5 dagar. I Sverige. Underbart!

Ha en fortsätt trevlig sommar! Europa-resan närmar sig snabbt. Ska bli så kul!