”Lite” ändrade planer

Vi är nu i Kunming. En väldigt trevlig, lugn och ren stad. Överallt är det parker och grönt. Framför allt är luften ren! Det beror nog dels på att Kunming ligger ganska högt (1890 m.ö.h) men också på att många kör omkring på elmopeder. Detta gör att man får vara extra försiktig när man går över vägen då elmopederna praktiskt taget inte hörs alls, de bara glider fram.

Jag (Roberto) är sjuk för tillfället…igen…suck! De här kalla breddgraderna är inte bra för mig. Det är ju trots allt bara 25 grader i dygnet runt här. Men vi har internet på rummet så det finns alltid något att göra ändå :)

Nu till de ändrade planerna, som jag måste erkänna är ganska drastiska, men ack så roliga!

Det hela började i Koh Phangan, Thailand. Vi hyrde var sin liten scooter (125:or), lämnade stora delar av vår packning och utforskade ön under två veckors tid. Det var helt underbart och själva transporten mellan alla ställen var minst lika rolig, om inte roligare, än själva målet. Så..nu kanske ni anar vart detta är på väg.

I Kambodja hyrde vi sedan ”riktiga” motorcyklar (250:or) och gav oss i väg i en vecka. Det var, som vi redan skrivit, helt underbart. Sedan dess har idén om att själva på något sätt ta oss fram legat och grott i huvudet på oss. Genom hela Vietnam funderade vi. Vid de underbara risfälten i Yuangyang kom vi så fram till ett beslut. Beslutet kanske inte är så svårt att gissa, vi ska köpa motorcyklar och fortsätta resan med dem. Men vidare leder detta beslut till att vi måste hem till Sverige en sväng för att fixa en del saker, inte minst så måste jag ta körkort då en 5-dollarssedel inte riktigt funkar i andra länder än i Kamboja :)

När det gäller motorcyklarna har vi bestämt oss (efter mycket research på olika forum) för att köpa var sin BMW F650 GS Dakar. Nu sitter vi och kollar allt som måste kollas och fixar med övningskörningstillstånd, försäkringar och en massa andra viktiga papper. Tanken är att komma hem i slutet på juni, spendera sommaren i Sverige med att åka en massa motorcykel och förhoppningsvis jobba lite…det är ganska dyrt med motorcyklar har vi märkt. Sedan skeppa över motorcyklarna till Sydamerika och fortsätta äventyret där! Galet? Ja. Roligt? Otroligt roligt. Väl genomtänkt? Givetvis!

En fin dakar
En fin dakar

Nu är det dags för middag här i underbara Kunming. Vi gillar verkligen Kina och ser fram emot resten av tiden här, extra kul blir det då Jeanette kommer i början på juni!

Ha det bäst allihopa och vare sig ni vill det eller inte så ses vi snart!

Från Saigon i Vietnam till Kina

Äntligen kommer vi åt bloggen! Lite krångligt i Kina tydligen :)

Sist vi skrev var vi i Saigon i Vietnam. Det var inga problem med visumet till Kina (uppenbarligen) och vi flög till Hanoi samma dag.

I Hanoi åkte vi till Halong Bay. Det är en skärgård med mer än 3000 kalkstensöar. Stora (och då menar jag stora) grottor, drakbåtar, kajaker, sol och blå himmel…behöver jag säga mer? Näe…titta på bilderna istället :)

Från Hanoi åkte vi med nattåg till Lao Cai. Där åt vi frukost och därefter åkte vi golfbils-taxi till den kinesiska gränsen :) Gränsövergången gick smidigt, vi hade läst att det fanns risk att de skulle konfiskera vår guidebok (Lonely Planet – China) eftersom den inte visar Taiwan som en del av Kina eller något sådant. Men det var ingen som helst fara.

Sen kom vi in i vad som i guideboken beskrivs som ”no english land” och det stämmer till 100%. Bara på ett par hundra meter var det verkligen som att kliva in i en annan värld. Borta var alla engelska skyltarna. Borta var alla tuk-tuk förarna. Borta var alla rop som frågade var man skulle eller om man letade efter boende. Väldigt skönt men samtidigt kände man sig väldigt vilse. Vi lyckades hitta en uttagsautomat och sedan busstationen. Planen var från början att åka till Kunming men efter att ha sett en fin bild i guideboken så blev det Yuangyang istället…se bilderna så fattar ni nog varför :) Det är helt makalöst vackert. Dessutom så, hör och häpna, kan man gå omkring i solen här utan att svettas bort! Man kan gå i en trappa utan att ens bli fuktig. Efter snart tre månader i tropisk hetta är det väldigt skönt med lite torrare luft.

Vi blev väldigt väl mottagna på vårt hotell i Yuangyang (元阳县?). Första kvällen blev vi bjudna på middag. På menyn var det delikatesser som tupp-huvuden, hönsfötter, hela friterade småfiskar och hundkött. På det hela taget en väldigt god och trevlig middag.

Dagen efter hyrde vi tillsammans med 3 andra en minibus med chafför som körde runt oss. Dagen började 05.00 med att titta på soluppgången. Sedan en massa fina ställen och byar och slutligen en magisk solnedgång. Vi spenderade ytterligare en heldag i Yuangyang och sedan tog vi en buss till Kunming som är provinsen Yunnans huvudstad.

Bussresan tog oss genom ett underbart fint landskap samtidigt som vi fick uppleva mindre underbara lukter…t.ex så rökte de i bussen. Men på det stora hela så gick den drygt sju timmar långa bussresan smärtfritt. Det är intressant att resa runt här i Kina. De pratar som sagt väldigt lite engelska, vad man än gör blir ett litet äventyr och ett test av ens tålamod. Men baserat på vad vi har sett hittills på bara ett par dagar så är det helt klart värt allt besvär!

Ha de bäst allihopa!

Underbar motorcykelsemester i fina Kambodja

Efter att ha fått blodad tand från att ha kört motorcykel i trakterna kring Battambang bestämde vi oss för att åka till Phnom Pehn där det enligt, lokala rykten (och Lonely Planet), skulle vara billigt att hyra motorcykel. Sagt och gjort så begav oss vi oss till Phom Phen med en VIP-buss. Det som helt klart var avgörande för att vi skulle kalla bussen för VIP var inte enbart att sätena var jättebreda och jättesköna utan snarare på grund av att de säten som turisterna fick sitta på var gröna. Alla andra säten var grå.

Någonstans i det vackra, gröna Kambodja ringde min telefon -vilket alltid gör en konfunderad eftersom inte så många ringer när man är ute på resande fot. Kanske beror det på att ingen vet mitt nummer? (för tillfället är det +84 12596 47 093, tror jag) Hur som helst så var det Ivan. Ivan och Astrid hade precis anlänt till Siam Reap, där det berömda Angkor Wat ligger beläget i djungeln. Utan att blinka, eller åtminstone utan tvekan i rösten, meddelade Ivan att de skulle boka en buss och komma till Phnom Pehn bara timmar efter vi skulle komma fram. Angkor Wat är för övrigt ett världsarv som man kan läsa mer om på UNESCOs hemsida.

Efter att ha anlänt till Phnom Pehn tog jag och Roberto in på Okay Guesthouse. Det var väl… -okej. Vi fick ett litet rum med fläkt som enbart vispade runt den fuktiga varma luften i rummen. Badrummet var på två kvadratmeter och var översvämmat halva tiden. Men det var okej -det kostade bara 7 dollar per natt för oss båda. Resturangen var däremot mysig med okej mat. Allt sammanslaget var det okej.

Ivan ringde efter vi ätit middag, duschat och gjort oss fina så vi begav oss ut på jakt (efter Ivan och Astrid alltså). Fantastiskt nog fann vi varandra och det hela var som taget ur en reklamfilm där två personer springer i slowmotion mot varandra på en äng. Nej det var faktiskt inte så det gick till, jag ville bara skriva det.

Dagen efter kollade vi efter billiga motorcyklar och efter det gick vi på marknad. Motorcyklarna vi hyrde hittade vi på Angkor Motorcycles och de kostade 14 dollar per dag. Hjälmar skulle ingå men alla hjälmar de hade var från slutet på 60-talet och i storlek XXXXXL. Ivan köpslog och vi fick fyra sprillans nya som uthyraren ville ha extra betalt för men som han, till sitt förtret, inte fick. Motorcyklarna skulle hämtas kl 08:00 men vi var inte på rull ut ur Phnom Pehn förrän efter kl 10:00 nån gång. Och för alla som tycker att det är rusningstrafik på Essingeleden dagen före midsommarafton (John) så kan jag bara meddela att det är som att köra på en övergiven flygplats i jämförelse med Phnom Pehn. Och alla andra stora asiatiska städer vi varit i hittils…

Väl ute ur hufvudstaden och ute på den vackra landsbygden körde vi tills någon gång efter lunch då skyn föll ner på oss i form av ett vattenfall. När det regnar här -då blir mat blöt (som Fantomen aldrig sa?). Och blöta blev vi. Gifvetvis stannade vi våra motorcyklar och tog skydd under ett plåttak, som kunde varit en servering lika väl som en verkstad (det kan vara lite svårt att se skillnad ibland), och väntade tills regnet avtog. Jag vet inte om det egentligen avtog men vi beslutade oss för att köra.

Efter mörkrets infall stannade vi till utanför vad som såg ut som ett guesthouse. De som jobbade där sa att vi både fick äta och sova där, så vi parkerade och slet av oss de blötaste kläderna. När vi åt sa de att vi inte fick sova där för att det var fullbokat. Att dra på sig kläderna igen var inte direkt vad vi mest av allt ville i det läget, så vi diskuterade lite med dem och till slut fick vi två sviter på markplan där vi kunde parkera motorcyklarna direkt utanför dörren. Det var fantastiskt! Dagen efter begav vi oss iväg klockan sju och köpte frukt till frukost på en liten marknad intill vägen när vi hade kört ett tag.

Kambodja är ett fantastiskt vackert land. Fantastiskt vackert! Och vi var ändå bara i de södra delarna, det ska även vara fint uppe i nordöst. Vi såg berg, platta risfält, vattenbufflar och varningskyltar för elefanter. Hela denna fantastiska andra dag var torr, varm och med underbar omväxlande utsikt. Målet var Koh Kong och vi anlände någon gång på eftermiddagen med ett par timmars solljus kvar. Vi tog in på Guesthouse Otto’s som var ett mysigt tyskägt guesthouse med jättetrevlig personal och med god mat. Resterande eftermiddag gick till att ta en liten tur runt stan och tanka hojarna innan det började regna och vi drog oss tillbaka till vårt tillfälliga hem och drack gin&tonic och spelade kort.

Tredje dagen började med att vi åt sjukt goda salami-baguetter, likadana som de vi vi tog med oss och senare åt till lunch. Det var fint väder med något lätt regnstänk men utan att vi blev blöta. Lunchen åt vi i en liten by där vi precis tankat. Resan fortsatte sedan mot Sihanoukville där vi tog in på en av Robertos favoriter från sin förra resa; Monkey Republic. Stället ägdes av ett par britter och gav en mysig känsla i tre våningar. Inte för att vi behövde vara inomhus direkt -vi sprang ner till stranden så fort vi parkerat hojarna. Ivan och Astrid hade ju inte hunnit bada än 😉

Dagen efter blev det shopping och solbadande. För Astrid i alla fall. Vi med motorcyklar gav oss iväg ut på landsbygden för att köra hoj. Och körde hoj gjorde vi. F-n vad det gick. Ni som åkt bil med Roberto vet att det går lite fort ibland. Motorcyklar accelererar så mycket snabbare än bilar… För övrigt bestod Robertos körkort av en 5-dollars-sedel, det är så det fungerar i Kambodja. Blir man stoppad så ger man bara konstapeln sedeln så får man åka igen.

På kvällen chillade vi igen med GT och kortspel och femte dagen började med att vi handlade lite bröd och ost och satte oss på hojarna för att köra mot Kampot. Vad najs det skulle vart om jag la in en liten karta så att alla hängde med på vart vi var någonstans. Eller nästan ännu bättre om jag kunde ladda upp min video som jag gjort på youtube. De tjatar bara om nån copyright på en låt jag har med i videon… Hur som helst så körde vi hela dagen mot Kampot. Jag kan passa på att nämna att det inte var några jätteavstånd vi tillryggalade, däremot försökte vi köra iväg så tidigt som möjligt på morgonen eftersom man aldrig kunde veta i vilket skick vägarna var i eller hur mycket trafik det var. En del sträckor var helt utan trafik på fin asfalterad väg. Andra sträckor bestod av grusdamm, livsfarliga omkörningar, mötande lastbilar i bredd och hål i vägen. Men säg inte det till våra mammor.

Kampot är en liten stad med en marknad som så många andra städer i Kambodja. Elektriciteten kommer ifrån dieselaggregat, men en stor vattenkrafts-anläggning håller på att byggas. Självklart var vi där i dalen med hojarna och kollade. Vi bodde på ett danskägt guesthouse och drack åter igen GT och spelade kort på kvällen. Ett bröllop från andra sidan gatan hördes mer än väl det halva dygnet vi tillbringade på guesthouset. I asien är hög volym=bra volym. Ju högre desto bättre. Vi med normal hörsel får snällt använda olika former av bullerskydd.

På morgonen den sista dagen käkade vi baguette med stekt ägg och packade hojarna och var på rull inte mycket senare än 07:00. De som känner mig vet att jag är morgontrött, men de senaste veckorna har vi varit uppe med tuppen utan problem. Mandomsprovet på resan kom som en liten överaskning den sista dagen då det visade sig att vägen inte var så värst bra. Marknader och små byar avlöste varandra och asfaltsremsan som vägen bestod av var oftast hålig och ojämn. Resan mot Phnom Pehn gick utan problem. Ivan fick beställa mat när vi stannade för lunch och vi fick en nudelsoppa med något i som påminde till form och storlek om testiklar men i övrigt var maten god.

Trafiken in till Phnom Pehn var helt fantastisk. I Kambodja är det rekommenderad högertrafik. Inte lagstadgad, utan rekommenderad. Man måste alltså inte köra på höger sida. Det är okej att köra på vänster sida. Okej, jag tror jag klargjort det nu. När vi passerat flygplatsen och fortsatte in till staden genom myllret av motorcyklar och bilar så hände det att minibussar, motorcyklar och andra fordon mötte en i samma körbana. Mai Pen Lai som de hade sagt i Thailand. Vad utrycket blir på Khmer vet jag dock inte. Vi klarade oss helskinnade och lämnade tillbaka motorcylarna och tog en fruitshake på ett ställe i närheten av uthyrningsstället innan vi tog in på ett hotell.

Ska man köra motorcykel i Kambodja ska man ha klart för sig att det är väldigt varmt. Sen ska man också ha klart för sig att man inte har något för att bli arg i trafiken. Trafiken i Kambodja fungerar som ett ordnat kaos där alla väjer och anpassar sig efter de andra. Att ens försöka köra som i Sverige är lönlöst. Det är lag att ha på sig hjälm, men khmererna struntar ganska ofta i det.

Vad kostade det kanske någon undrar? Hojarna kostade 14USD per hoj och dag och vi tankade för ca 5USD per hoj och dag. Bensinen kostade mellan 2700-3300R per liter vilket är ca 0,75USD eller ca 6kr. Det finns bensinmackar i städerna, men på landsbygden tankar man ur PET-flaska. Bensin finns överallt. Verkstäder likaså. Att spänna en kedja på en verkstad kostade 2000R vilket morsvarar ca 4kr för 10 minuters jobb.

Nu ligger vi i sjuksängen på hotellet i Saigon, Ho Chi Minh City (HCMC), båda två. Efter att ha varit på den regniga paradisön Phu Quoc där temperaturen var så låg som 25 grader blev först jag, och sedan Roberto förskylda. Det är inget allvarligt men vi är båda trötta och med näsor som rinner. Det passar faktiskt ganska bra att vara sjuk nu; vi var på kinesiska konsulatet igår och ansökte om visum till Kina. Om allt går planenligt så får vi våra single entry-visa på fredag morgon. Med andra ord så kan vi hänga på hotellet och titta på film och serier hela dagarna. Visumen kostade 30USD och gäller 30 dagar. Vi kunde inte få mer än single entry vilket vi behöver eftersom visumet blir förbrukat om man åker till Hong Kong och tilbaka till Kina. Vi får helt enkelt skaffa nya visum i Hong Kong. Nu ska vi borsta tänderna och besöka en data-affär. Sen ska vi titta på heroes resten av dagen 😉

Stor kram till alla nära och kära där hemma! Vi saknar er, ni får komma och hälsa på oss.

Kambodja till Vietnam

Just nu sitter jag pa ett internetcafe i Phu Quoc, Vietnam. Inlagget som foljer skrev jag for ett par dagar sedan men jag hann aldrig publicera det. Har inte a,a,o sa det far bli lite blandat :)

Konstigt att vi med i princip obegränsat med tid inte riktigt hinner med det här med att blogga. Man skulle ju kunna tänka sig att tillfällena att dra fram datorn och bara sätta sig och skriva skulle vara många. Men så blir det inte. Det är alltid något annat, man träffar folk, man ska äta middag, man är för trött…osv. Det är inte heller så att det inte finns saker att skriva om, det händer hela tiden saker och man ser hela tiden nya och intressanta saker.

Iallafall…här är en liten sammanfattning av senaste tiden:

Siam Reap – Tempel, tempel, tempel och en massa cyklande.

Angkor Wat och tempelområdet runt omkring är inte direkt litet. I 35-gradig hetta är det inte något man tar sig igenom på en dag. Eller två. Speciellt inte om man cyklar, vilket kan tyckas lite galet men är nog det skönaste sättet att se alla tempel på då man rör sig i lagom takt och kan stanna precis vart man vill. Vi hade ett tredagars-pass (40 USD) till området, de första två dagarna cyklade vi omkring hela dagarna. Den tredje dagen såg vi soluppgången över Angkor Wat och sen fick det räcka med tempel!

Vi har pratat mer och mer om att ta oss fram själva på något sätt och motorcykel är ett lockande alternativ. Vi läste i Lonely Planet att man kunde hyra dirt-bikes för mellan 40-50 USD / vecka i Phnom Penh så det fick bli nästa mål…fast vi tog en liten omväg till Battambang för att få åka lite båt också.

Battambang – Skön båttur och startpunkten för ett liv på två hjul 😉

Efter en skön båttur på sju timmar sittandes på taket på en avlång speed-boat var vi framme i Battambang. Tog in på Golden Angkor Hotel och gick en sväng för att kolla in staden. Gissa om vi hittade dirt-bikes. Jag har bara åkt mopeder och lätta motorcyklar förut. Antingen halv- eller helautomatiska. Inget med koppling eller speciellt tungt. Men hur svårt kan det vara? Så vi hyrde först en och körde iväg en bit från stan för att jag skulle kunna övningsköra lite. En halvtimme senare var vi tillbaka i affären och hyrde en till…sen var det bara att dra iväg. HUR kul som helst. Oändligt långa grusvägar genom ett underbart landskap gör att man bara vill fortsätta åka. Och den lagom invecklade planen bestämde vi oss för att följa…så vidare till Phnom Penh!

Phnom Penh – Träffade Ivan och Astrid.

På bussen mot huvudstaden ringer Lellkys mobil. Det är Ivan som ringer och meddelar att han och flickvännen Astrid är i Kambodja nu och vill träffas. Så de fick sätta sig på en buss till Phnom Penh de också och ett par timmar senare träffades vi utanför ett tempel. Det är en rolig känsla att träffa folk hemmifrån, det blir lite overkligt på något sätt.

Phnom Penh – Koh Kong – Sihanoukville – Kampot – Phnom Penh med dirt bikes!

Helt galet roligt var det! Klart det basta sattet att ta sig runt i Kambodia. Galler bara att halla huvudet kallt i trafiken :) Skriver mer om detta i nasta inlagg sa det far racka med lite bilder tills dess!

De narmsta dagarna ska vi ta oss till Saigon och fixa visum till Kina. Har last pa en hel del om Kina och bade jag och Lellky langtar dit.

Ha de bäst tills nästa gång!