Hemma i Sverige

Ja så var man hemma igen. Väldigt oväntat. Blandade känslor. Jättekul att träffa nära och kära. Otroligt skönt med svensk sommar…även regnet..än så länge iallafall. Det luktar så otroligt gott överallt. Speciellt efter regn. Och så är det så tyst och lugnt. Inte människor precis överallt. Inga bilar/bussar/mopeder som tutar. Inga avgaser (nästan). Alla förstår en.

Men samtidigt…alla förstår en. Allt är enkelt. Allt är…lagom (ursäkta klyschan). Inte mycket har ändrats. Inte så konstigt såklart då det bara gått fyra månader. Men samtidigt konstigt för att dessa fyra månader som bara rusat förbi här hemma har för mig känts som fyra år. Man hinner inte med någonting på fyra månader samtidigt som man hinner resa genom fyra länder och uppleva hur mycket som helst. Har ofta funderat på detta med just tid och hur det kan uppfattas så totalt olika.

Om jag får välja så väljer jag helst en tillvaro där varje dag har en potential att ge en unik upplevelse. Där varje dag bjuder på utmaningar och chansen att verkligen uppleva något nytt. En tillvaro där varje dag käns som en vecka kändes när man var liten. Då det i början av sommarlovet var en nästintill oöverskådlig tid tills det var dags att gå i skolan igen. Säger inte att jag alltid kommer att vilja ha det så…det är trots allt väldigt osäkert eller kaotiskt eller hur man nu vill uttrycka det. En av konsekvenserna är iallafall att så fort det blir lite lugnt lämnar det mig rastlös och frustrerad. Kanske är ”svenssonlivet” det ultimata målet då det är tryggt och bekvämt. För vad mer kan man egentligen önska sig? Ställt i ljuset av hur andra har det i stora delar av världen ter sig svenssonlivet som en dröm. En illusion. Fast frågan är om det inte är en illusion även för oss? Finns verkligen detta perfekta lagom? Finns det inte alltid något att klaga på? Något som inte är precis rätt?

Nog om detta! Vår storslagna plan om att åka motorcykel i Sydamerika fortsätter. MC-kortet är klart! Målet var att ta det i slutet av juli vilket var lite optimistiskt med tanke på att vi kom hem i slutet på juni. Men med hjälp av vänner och vilja så går det. Efter en superintensivkurs dagen innan uppkörningen och morgonen precis innan så tog jag mitt mc-kort den 30:e juli i Eskilstuna. Otroligt kul :) Nu gäller det bara att komma på ett sätt att få motorcyklarna till Chile…vi kan ha stött på lite problem, men det löser sig säkert.

Just nu är vi i Östersund i Johns stuga och ska strax ut och bada, fiska…och åka motorcykel såklart!

Mount Huangshan (黄山) och Shanghai

Ta en kopp te (eller kaffe), stäng av telefonen, andas djupt ett par gånger…och börja läsa :)

Efter att ha läst lite i Lonely Planet bestämde vi oss för att gå upp för ett berg som heter Huangshan (aka Yellow Mountain). Det visade sig vara ett väldigt bra beslut (förutom kanske för våra ben som var tvugna att genomföra beslutet). För att ta oss dit åkte vi till Huangzgou från Hong Kong med ett 17-timmars tåg. Eftersom 2:a-klassbiljetterna var slut fick det bli 1:a-klass…mycket trevligt :)

För att komma till foten av berget från Huangzhou krävdes det tre bussar, en arg kanadensare och en konstig taxitur. Mest roligt faktiskt, även om sista bussen körde som om den inte alls tog upp 99% av den 3 meter breda vägen…

Kina är väldigt bra på att ta betalt för sina ”attraktioner” och sevärdheter. Så för att få privilieget att gå upp för berget ville de ha c:a 250 kr /person. Galet. De hade dock studentrabatt…så med en blandning av våra körkort, pass och PADI-dykcertifikat lyckades vi bli studenter och betalade bara hälften av kostnaden…ibland är det bra att inte kunna kommunicera med varandra 😉

Det tog oss c:a 4 timmar att ta oss upp till en höjd av 1860m. Trappsteg hela vägen. Vi har nu ”buns of steel”. På vägen mötte vi springande kineser på väg ner…hur tänker man då? Galet brant och i princip det värsta man kan utsätta sina knän för. Men glada var de iallafall. Vi mötte även bärare som jobbade med att ta alla möjliga saker både upp och ner för berget. Galet tunga saker och vi funderade ofta på varför de inte bara använde cable-car systemet som skeppade alla som inte orkade gå upp eller ner för berget.

Väl uppe visade det sig att vi inte var uppe och det blev en hel del fler trappsteg innan vi kom till vårt hostel. Men det var så galet fint överallt och det luktade så gott (svensk skog mitt i sommaren) att det inte gjorde så mycket.

Dagen efter började strax innan 05 på morgonen med en liten skön promenad på c:a 1 kilometer uppför. Detta för att se soluppgången. Helt klart värt det. Magiskt.

Sen var det dags att börja gå nerför berget. Vägen upp var c:a 9 kilometer. Vägen vi valde ner var c:a 23 kilometer. Det hela började väldigt bra och vyerna var minst sagt fantastiska. Vi fick dock lite panik efter att vi gått c:a 5 kilometer nedåt. Där satt nämligen en skylt och ett skynke som ganska klart visade att vägen vi tänkte ta var stängd. En fin pil pekade glatt på en väg som skulle ta oss tillbaka till där vi börjat. Vi ville gråta. 5 kilometer i princip rakt nedåt är väldigt mycket lättare än 5 kilometer rakt uppåt. Vi satte oss ner, åt lite solrosfrön och väntade på att det skulle lösa sig. Det gjorde det som tur var. Ett gäng kineser kom förbi. Tittade på skylten. Rådgjorde med varandra. Tittade på oss och gick sedan förbi skynket. Vi följde snabbt efter. Det visade sig att vägen var avstängd för underhåll så det var helt öde hela vägen. Väldigt skönt och fridfullt. Lite för lugnt och fridfullt kanske då det inte gick att köpa något på hela vägen ner. Som tur hade vi lite godis och solrosfrön men det blev lite tugnt sista biten ändå.

Vägen från foten av berget tillbaka till Huangzhou blev ett äventyr i sig. Eftersom vägen var avstängd fanns det inga bilar eller bussar. Dessutom visade det sig att vägen vi gick ner tog oss utanför den karta vi hade. Mannen som satt vid ingången var snabb med att försöka utnyttja situationen och ville ha c:a 450 kr för att köra oss 3 mil till närmsta stad. Galet med tanke på att samma resa med en taxi skulle kosta runt 20 kr…Vi satte oss ner, åt lite solrosfrön och väntade på att det skulle lösa sig. Det gjorde det som tur var och vi lyckades åka med en annan person för 60 kr istället. Två bussturer senare, varav den ena var spännande och den andra väldigt obekväm, var vi tillbaka i Huangzhou och kunde ta en väldigt efterlängtad dusch.

Vad är sensmoralen av denna långa historia? Jo att: Solrosfrön is the shit! Löser alla problem.

Nu är vi i Shanghai och njuter av storstadsliv…igen :) Vår favoritrestaurang är för närvarande Subway där vi äter ”sub of the day” för 15 kr. Galet gott och billigt. Idag har vi gått omkring och låtsas-shoppat (vi köpte ingenting) samt åkt upp i galet hög byggnad, den var så hög att man fick tryckutjämna öronen tre gånger på vägen upp i hissen :) Väldigt fin utsikt från restaurangen på 87:e våningen!

Det roligaste med shoppingen var när vi följde med folk som lockade med kopior. Man fick följa med till en liten gata. Gå in i en liten annonym affär. I ena affären drog de undan en bokhylla och bakom fanns en helt ny affär med kopior på allt man kan tänka sig. Helt galet. I en annan affär gick vi upp för en liten trappa och sen genom väggen bakom ett par tavlor…hur kul som helst :) Gäller att pruta om man ska köpa något. En vinterjacka började på 1800 kr och slutpriset vi fick var 230 kr…hehe.

De närmsta dagarna blir det mer Shanghai. Sen vidare till Xi’an för att titta på lite ler-soldater och tempel. Sen Peking för mer tempel, någon mur alla pratar om och troligtvis galet mycket shopping.

Vi flyger alla hem den 28:e juni. Så se gärna till att det slutat regna tills dess.

Ha de bäst och en guldmedalj till den som orkat läsa allt :)

Hong Kong – AMC, KFC, BMW, Subway, Jeanette, stränder och shopping

Som vanligt ligger vi efter med bloggen…nu kommer ett inlägg jag skrev i Hong Kong men aldrig postade då vi reste vidare. Jag är för lat för att ändra det nu så jag postar det nu iallafall. Vi är nu i närheten av Shanghai och har det som vanligt bra. Förhoppningsvis kommer ett till inlägg snart med det senaste vi gjort…som var helt fantastiskt! Nu till inlägget:

Vi har gjort det vi brukar göra i storstäder, ätit skräpmat, tittat på bio och tittat på tv. Nice nice :) Och så har Jeanette kommit! Vi hämtade henne på flygplatsen med en mycket fin skylt så att hon skulle se oss:

Med Jeanette kom också lite regn…inte så att vi skyller regnet på henne. Inte alls. Men det kom samtidig som hon kom 😉

Hong Kong är rent. Väldigt rent. Och så är alla rädda för svininfluensan. Allt steriliseras och rengörs, ofta varannan timme. Till exempel har de en skyddande plastfilm över alla hissknappar som byts ut 10ggr om dagen. Ansiktsmasker är vanliga och överallt uppmanas man på olika sätt att inte föra smittor vidare. I en stad med c:a 7 miljoner invånare är detta väldigt bra och det gör nog stor nytta. Men det är väldigt mycket big-brother över många saker. Allt övervakas och det är böter på allt möjligt. Till exempel kostar det 2000 hkd (c:a 2100 kr) att äta i tunnelbanan och 5000 hkd att röka på offentlig plats.

En av dagarna åkte vi till Lamma. En ö som ligger c:a 20 minuter från Hong Kong. Det fanns inga bilar och det kändes som om storstaden var väldigt långt bort. Vi badade i havet och blev lite myggbitna…ahh…ö-liv :)

Lellky har för övrigt köpt en fin liten kamera och en liten stor hårddisk. Mer shopping än så har det inte blivit då de flesta affärer i Hong Kong är märkesaffärer (Rolex, Hugo Boss…osv). Kläder får vänta till Peking där det är mycket billigare eftersom allt är kopior 😉

Det är lite annorlunda att resa tre och det märkte vi av ganska snabbt. Tre viljor istället för två. Men nu har vi samkört oss och glider med lyxtåg mot Huangzhou i närheten av Shanghai. Där ska vi klättra upp för ett heligt berg, förhoppningsvis se lite munkar och lite fina vyer.

Det är skönt att vara tillbaka i Kina igen. Hong Kong är visserligen en del av Kina men det är som att vara i ett annat land. Allt är annorlunda. Direkt när man går över gränsen märker man detta. Ena sidan är klinisk ren och alla pratar engelska. Andra sidan är…mindre ren och ingen pratar engelska. Men det är väldigt skönt att en coca-cola kostar 3 kronor igen!

Hörs och ses!

Tiger Leaping Gorge, 35 timmars resa, brasilianskor och MC-kläder

Ja så går det när man skriver så ofta som vi gör. Rubriken blir lång och inlägget…längre :) Ska försöka fatta mig kort.

För det första: Kina är fantastiskt. Vi har rest runt i Yunnan och det är hur fint som helst. Bäst var vandringen genom Tiger Leaping Gorge. Ja, bara namnet riktigt skriker äventyr och det var det också. Världens djupaste ravin tydligen…The Grand Canyon kan slänga sig i väggen 😉 Vackra landskap, otroligt god mat, idylliska guesthouses och trevligt sällskap… Kan det bli bättre? Ja, lite bilder blev det givetvis också :)

Vi drog ut på vistelsen i Yunnan så länge som möjligt vilket gjorde att vi fick genomföra en 35 timmars resa med tåg för att hinna hit till Hong Kong i tid. 30 av dessa timmar tillbringades tillsammans med ett glatt gäng på sju brasilianskor, en brasilianare och en amerikanska. Vi delade kupé med fyra av dem. Ja, jag vet precis vad ni tänker och det var så. De hade sjukt mycket packning med sig.

Hong Kong är en stor stad. En väldigt stor stad. En galet stor stad. En av sakerna som vi kommit fram till under den här resan är att vi gillar storstäder. Så gissa om vi trivs här :) Som jag nämnde tidigare så ska vi köpa motorcyklar…så idag har vi varit runt hela Hong Kong i jakt på mc-kläder. Riktigt kul att prova hjälmar och kläder! De är så fina!

Nu sitter vi i vårt 12-kvadratmeter-stora hotellrum i Mirador Mansion och njuter av AC, satelit-tv och trådlöst internet. Ah…storstadsliv!

Ha det bäst allihopa, njut av sommaren och så ses vi snart!

P.S Om ni har något jobb att erbjuda så är alla förslag välkomna (det är visst dyrt med motorcyklar…)!