Fly vardagen

The world's a playground

Författare: Jonas

  • Loppis, vi säljer allt vi äger idag på loppmarknaden i vårberg (2008-12-13)

    Kom och fynda! GPS, Datorer, CD-skivor, böcker, fiskegrejer, datortillbehör och annat smått och gott som vi inte kommer behöva slumpas nu bort.

    Hjälp oss inför vår resa och besök våra bord på Loppmarknaden i Vårberg.

    Hej hopp.

  • Det känns verkligen som om jag ska dö

    Jag kan inte komma på någon bättre liknelse till vår resa än att hoppa fallskärm. Många tycker att det dummaste man kan göra är att just hoppa fallskärm. Varför hoppa ut ur ett fullt fungerande flygplan? Den frågan fick jag just när jag hoppade fallskärm. Ingen kunde förstå varför jag gjorde det. Ingen som inte själv hade hoppat i alla fall.

    Nu är det ju så att vi ska ut och resa. Vi ska inte bara resa, utan även fylla vår tid (för tid kommer vi ha mer utav än någonsin tidigare) med det vi egentligen vill göra. Vi kommer dyka och klättra, läsa böcker och filosofera. Kanske kommer vi jobba någonstans. Vi kan göra precis vad vi vill, det finns nästan inga gränser.

    Men eftersom vi också kommer sluta att leva vår vardag i Sverige så känns det också väldigt sorgligt. Jag har ju redan sagt upp mig från jobbet och vi kommer flytta ut från lägenheten om mindre än två månader. Även fast vi kanske inte tänker på det så håller vi faktiskt på att göra ett avslut. Det är nog det bästa sättet jag kan beskriva det på. Därför känns det sorgligt, för att just nu ser jag bara slutet. Början, alltså början på vår resa och resten av vår tillvaro, ligger liksom skymundan bakom detta slut. Slutet på vardagen. Slutet på det enkla livet.

    Slutet på början på våra liv.

    Jag har aldrig tidigare varit med om att mentalt ställa in sig på ett så stort slut som nu. Visst har jag flyttat förut, men då har jag jobbat kvar på samma jobb. Visst har jag bytt jobb förut, men då har jag bott kvar i samma lägenhet. Och i Sverige.

    Nu lämnar vi Sverige, jobb, lägenhet och vardag bakom oss.

    Aldrig tidigare har det varit ett så bra tillfälle att resa och leva som nu. Det här har jag alltid velat, men nu känns det som om jag inte vill. Det skulle ju vara så enkelt att bara stanna.

    Det skulle jag nog ångra… Resten av mitt liv.

  • Jag har nu äntligen fått komma ut ur garderoben

    Igår på vårt måndagsmöte under punkten övrigt på agendan nämnde chefen att ”Jonas ska sluta”.

    Jag blev helt paff, för det var jag inte riktigt beredd på. Men nu har jag äntligen fått komma ut ur garderoben och kan sluta smyga. Det känns jätteskönt!

    Varje gång jag har pratat med mina kolleger så har jag velat berätta om min resa, men det har liksom inte gått. Allt som rör sig i mitt huvud nu är ju resan och det har varit så frustrerande att inte få dela med mig. Nu kan jag prata om resan och mina funderingar kring den och min vardag här hemma i Sverige fram tills vi åker.

    Det är förresten roligt att alla frågar samma frågor när de får höra att man ska resa. De undrar alltid vart man ska, om man har köpt biljetter och hur länge man ska vara borta. Kom igen nu, vi ska inte åka på charter. Vi ska ut och resa! Vi vet inte när vi kommer tillbaka. Vi vet inte ens om vi kommer tillbaka.

    Det här är liksom början på resten av våra liv. Det kan låta töntigt, men så är det. Vi köper en enkel biljett till ett varmt land och så får vi se vad som händer. Vi har ingen aning 😉

    Planerna just nu går lite löst ut på att åka till Bangkok, stanna där nån vecka och träffa lite folk vi känner som är där, gå till tandläkaren och handla lite prylar. Sen bär det nog av till Ko Tao och träffa lillebror. Han borde vara färdig dykinstruktör då, så då kan vi starta med att dyka lite. Måste man planera så mycket?

  • Lägga in fotoalbum från flickr

    Jag har lagt upp lite bilder från i somras när jag var och flugfiskade i norrland med John.

    Mest för att testa att göra flickr slideshows på vår sida, men också för att visa bilderna såklart.

    Jag använde mig av flickrSLiDR där man bara anger adressen till sitt fotoalbum (i det här fallet mitt Fiske-album)
    Created with Admarket’s flickrSLiDR.

  • Hmm, deja vu -jag har visst varit med om det här förut…

    Jag kom precis på att jag har varit med om att säga upp mig från ett jobb förut. Ett jobb som jag gillade.

    Deja vu!

    När jag jobbade på Siemens som service-tekniker för flera år sedan, det var direkt efter gymnasiet, så sa jag faktiskt upp mig från jobbet. Anledningen till att jag slutade då var att jag skulle börja plugga. På jobbet var det ingen som förstod mig, chefen försökte dessutom övertala mig att jag minsann skulle kunna komma upp i samma lön på de fem åren jag skulle ha jobbat istället för att plugga som när jag skulle vara klar med högskolan. Det hade jag svårt att tro på, det var ju inte pengarna som avgjorde om jag skulle sluta eller jobba kvar. Dessutom var jag yngst på jobbet och ville väl egentligen göra något mer stimulerande.

    Att jag slutade den gången har jag aldrig ångrat. Det kanske är som man brukar säga; Man ångrar bara det man inte gjorde.