Knutte igen

I torsdags gick jag hem från jobbet med feber, och på fredagen var jag riktigt krasslig. Men eftersom jag och Roberto ”måste” köra 100 mil innan hundramilaservicen på onsdag så var det bara bita ihop och köra även fast slemmet yrde i hjälmen.

Farsan skulle ”bara höra av sig” när han ringde på förmiddagen, men eftersom jag var hemma så kom han över och vi småmeckade lite med Hondan, bland annat satte vi på nytt styre, och sen tog vi en liten tur. Det blev väl åtminstone 10 mil den dagen. När vi kom hem så kändes det som att komma in i stugan efter en dag i skidbacken. Varm i ansiktet och så där skönt trött i kroppen, men nu med mer feber, slem och hosta.

Jag kurerade mig med lite whiskey vilket är brukligt på fredagar, oavsett om man är sjuk eller inte.

Så kom lördagen. Jag och farsan, som av en händelse kom över på en kaffe igen, åkte till Åkers styckebruk. Vi tog vägen över Vårsta, Södertälje, gamla Strängnäsvägen och via Mariefred. En skön väg med lite trafik. På tillbakavägen åkte vi via Gnesta på minst sagt undersköna motorcykelvägar. Stort tack till folket som jobbade på vägverket på femti- och sextiotalet för att de byggde motorcykelvägar till oss!

Smirre hörde av sig och vi skulle mötas upp. Vi söderifrån och Smirre norrifrån och vi skulle mötas vid Skanssundet. Men redan vid Pålsundet såg jag Smirre (men han såg inte mig) och jag väntade vid vägkanten en stund. Ingen Smirre kom… Vi åkte vidare till färjan och den skulle gå om ca 10 minuter. Jag ringde Smirre och när han svarade så var han redan i Järna. Jag sa att han hade tio minuter på sig att komma tillbaka till Skanssundet, och redan efter sju minuter var han där. Det är magiskt vad snabba motorcyklar är (även fast man bara får köra 70)!

Sedan tog vi en tur via Rosenhill, dock utan att fika, vidare mot Pålamalm, Tullinge och sedan hem. Mats hade förberett grillen och kvällen avslutades med god mat och hojsnack. 18 mil kändes i kroppen och ett sånt där skönt lugn infann sig. Kurerade med whiskey igen men denna gång med tolvårig. Funkade lika bra som whiskeyn dagen innan.

Söndagen började med hosta och frossa och sedan kaffe. Sen gick jag ut för att smörja upp gasrullen och vajrarna på farsans Honda. Vi provade också att få ur resterna av den avbrutna armen till höger spegel utan framgång. Återstår bara att prova med grispitt eller att svetsa på en mutter som Peter på jobbet föreslog. När kaffet precis var klart kom farsan som av en händelse förbi även denna dag och vi fikade med ”hela familjen” i solen.

En rutt planerades och vi gav oss iväg mot Tystberga. Ingen verkade riktigt veta var Tystberga låg, men först skulle vi åtminstone försöka hinna till färjan i Skanssundet. Vi hade 20 minuter på oss och det var gott om tid även fast vi körde lugnt och försiktigt. Man vet ju inte alltid hur det står till med rullgruset och de stora hålen i asfalten som vintern lämnar efter sig.

Efter Mörkö tog vi gamla e-fyran söderut och sedan vidare förbi Vagnhärad och vidare på väg 219 mot Nynäs slott. Där stod det på stora skyltar att det serverades mat mellan 11 och 17:30. Vi svängde av och parkerade hojarna vid slottet. Inte en köttbulle i sikte, det skulle tydligen öppna på Valborg -men fint var det. Hojarna tog oss dock ner till Nynäs brygga och vi luktade lite på havet även fast min näsa inte riktigt var helt 100%.

På vägen tillbaka åkte vi ner till Tofsö och sedan till Trosa, ”världens ände” ,och åt kebab. Efter lunchen parkerade vi hojarna bland stekare och båtägare nere vid småbåtshamnen, tog en kaffe och en glass och så kom Smirre och Marie på sina nya CB1000R.

16 grader och insektssmet på visiret måste väl ändå kvala som sommar? Jag dödade dessutom en mygga på lördagkvällen så sommaren är definitivt här (tar ut segern i förskott som vanligt).

Vägen tillbaka gick via Farstanäs och Pålhagen och sedan till A&A´s stuga i Södertälje. Där tittade vi på deras hus som numera mer liknade ett militärtält eftersom det helt saknade golv. Anna hade precis vevat igång Ducatin efter vintervilan. Lugnt och fint ringlade vi oss fram på de grusbefriade vägarna tillbaka mot civilisationen och Tumba. Först tappade vi bort Smirre som skulle återansluta med Marie som hade åkt till Hölö, och sedan Roberto som skulle på utflykt. Anna drog hemåt norrut och jag och farsan åkte hem och parkerade våra underbara springare och tog en avslutande kaffe -och så var den helgen till sin ända. Och för den delen också inkörningen, eller åtminstone de första hundra milen. Nästan i alla fall för min hoj har nu gått 80 mil. Det blev tydligen 18 mil idag med.

Nu hade jag ju hoppats på att byta däck eftersom vi har en uppsättning Michelin Anakee 2 som vi är sugna på att prova. Men BMW har bestämt att man måste ha specialverktyg för att ta av framhjulet så vi får köpa verktyg imorrn. Hundramilan är på onsdag så nog ska vi hinna få på de nya däcken och köra de sista 20 milen till dess! Nu blir det sen middag och relax i soffan.

Hurra för motorcyklar!

Farbror Lellky

Idag fyller jag 30 vilket vi firade i lördags. Det gick åt två smörgåstårtor från Café Rosenhill, tre hallontårtor som morsan gjorde, en chokladtårta från Per och Jenny och uppskattningsvis 40 portioner pasta (gnocci) som pappa Kent hälpte till att laga. Till det gick det även åt en hel del kaffe och öl.

Enda sedan jag tog hojkortet för fem år sedan så har farsan varit sugen på att åka med men inte haft tillfälle att skaffa eller låna hoj. Farsan är i år dubbelt så gammal som jag vilket innebär att han fyller 60 i september. Redan i november förra året började jag se mig om efter en bra present och som farsan själv har sagt så ”ska man ju ge bort det man vill ha själv”.

Så medans jag var i Kina i vintras höll jag koll på blocket efter en Honda CB750K som farsan själv hade haft på sjuttiotalet innan jag föddes. I december hittade jag en hoj och jag bad att få lite bilder skickade. Skicket verkade vara bra och hojen hade inte gått så långt, dock befann sig säljaren i Varberg. Så efter ett antal mail med svar på alla frågor och ett antal fler bilder på hojen så la jag en handpenning från Ica-bankens internetbank.

Första helgen efter att jag kom hem från Kina så lånade jag bil (tack Sara) och hyrde släp på statoil. Jag tog med mig Roberto och lillebror Nicklas på en roadtrip till Varberg. Tidschemat pajade, som det alltid gör, och vi var inte i Varberg förrän vid fem-tiden. Hojen startade och jag tog mig en provtur. Motorn gick fint men kopplingen slirade så det gick inte riktigt att känna hur mycket drag det var i hojen. Jag köpte den ändå och prutade ner den lite och sedan lastade vi in den i släpet och körde hem mot Tumba igen. När vi väl var framme vid förrådet var klockan ett på natten och med andra ord så hann vi inte lämna tillbaka släpet på Statoil som skulle vara inlämnat kl tio… In med hojen och hem till sängen. Nu gällde det att hålla min varje gång jag pratade med farsan -vilket oftast leder till lite hojsnack.

Så gick veckorna och jag planerade att ge honom hojen på min födelsedagsfest eftersom farsan fyller i semptember (dålig tajming att ge bort en hoj). Jag fixade kopplingen och tankade upp hojen förra veckan och fixade även lås och kapell. Sedan gömde vi den hos en granne.

Tanken var att jag skulle hålla ett tal på festen när alla gästerna hade kommit men jag fick inte fram många ord eftersom jag blev riktigt nervös. Jag lyckades åtminstone få fram att jag hade en förskottspresent till farsan till hans 60-årsdag och lämnade fram en liten inslagen ask som innehöll nycklarna till hojen som nu stod parkerad utanför. Farsan skojade till det och undrade om det var en motorcykel han skulle få, och jag tror han blev lite förvånad när det visade sig att asken faktiskt innehöll nycklarna till en motorcykel. Efter ett par ögonblick av känslosam förvirring så samlade vi oss både farsan och jag och startade upp hojen. Farsan var lika glad som säljaren var ledsen när jag hämtade hojen i Varberg (han hade haft den sedan -92).

Det blev ingen tur den dagen, inte för farsan i alla fall. Han fick lugna ner sig lite till dagen efter. Ivan intygade dock efter en liten tur att hojen gick bra. Tänk vad mycket lycka en hoj kan ge, på olika sätt.

Igår hade jag ”ont i håret” efter en hel dags förfriskningar och överraskningar (ni som fotade på festen: behåll bilderna för er själva). Kl 11:15 fick jag ett telefonsamtal från vad som först lät som ett litet barn på julafton -det var farsan som villekomma över och ta sig en tur. Fem minuter senare tog vi en kaffe och bytte styre och sedan klädde han på sig mitt ställ och hjälm och han drog iväg. Jag hann bli lite orolig innan han tillslut ringde från Fituna och lät väldigt lycklig. Sen kom han tillbaka efter ytterligare en halvtimme-timme gladast av alla och sen fick både farsan och hojen vila.

Allt i allt en väldigt lyckad helg och idag är tanken att jag ska få min födelsedagspresent som jag köpt till mig själv. Förutom en ballongflygning som jag fick av morsan och ett presentkort på Berras som jag fick från min kära släkt så kommer jag alltså få en fabriksny BMW F800GS av mig själv… Jag gillar att fylla 30!

Fortsättning följer…