Efter allt tjat så har vi tröttnat: Nu HAR vi köpt biljetter :)

Ja! Så var det gjort. Den till synes viktigaste och ofta första frågan vi har fått när vi berättat om att vi ska åka iväg är nu besvarad. Denna historiska händelse skedde nu  i helgen. Det är nu bestämt (och betalat) att det plan som kommer att flyga oss mot våra drömmar avgår söndagen den 22 februari kl.15.05. Flygbolag: LTU. Bokat via: Travelpartner. Destination: Bangkok, Thailand. Enkel biljett. Restid: C:a 14 timmar med mellanlandning i Berlin. Kostnad:4400 kr, som hittat! Inte riktigt…men billigt och bra ändå.

Känns väldigt bra att ha biljetter i handen (eller i mailen). Även om steg som att säga upp lägenheten och att säga upp sig från ett fast jobb är gigantiska kliv i jämförelse så är dock köpet av biljetter ett väldigt viktigt litet steg. Inte minst psykiskt.

Nu börjar slutspurten. Nu börjar “to-do”-listan bli brännande aktuell. Saker som kunnat vänta “tills senare” kan inte längre vänta. Saker måste göras nu. Skrämmande och otroligt skönt samtidigt. I lördags sålde vi våra prylar på loppmarknaden. Det är galet hur mycket saker man samlar på sig! Så otroligt skönt att bli av med dem, man känner sig lite renare på något sätt. Läs gärna mitt tidigare inlägg i detta ämne: Prylar – Bara det bästa duger!

Nu gäller det att fortsätta bocka av saker på listan. Bara dagar kvar!

Jag har nu äntligen fått komma ut ur garderoben

Igår på vårt måndagsmöte under punkten övrigt på agendan nämnde chefen att ”Jonas ska sluta”.

Jag blev helt paff, för det var jag inte riktigt beredd på. Men nu har jag äntligen fått komma ut ur garderoben och kan sluta smyga. Det känns jätteskönt!

Varje gång jag har pratat med mina kolleger så har jag velat berätta om min resa, men det har liksom inte gått. Allt som rör sig i mitt huvud nu är ju resan och det har varit så frustrerande att inte få dela med mig. Nu kan jag prata om resan och mina funderingar kring den och min vardag här hemma i Sverige fram tills vi åker.

Det är förresten roligt att alla frågar samma frågor när de får höra att man ska resa. De undrar alltid vart man ska, om man har köpt biljetter och hur länge man ska vara borta. Kom igen nu, vi ska inte åka på charter. Vi ska ut och resa! Vi vet inte när vi kommer tillbaka. Vi vet inte ens om vi kommer tillbaka.

Det här är liksom början på resten av våra liv. Det kan låta töntigt, men så är det. Vi köper en enkel biljett till ett varmt land och så får vi se vad som händer. Vi har ingen aning 😉

Planerna just nu går lite löst ut på att åka till Bangkok, stanna där nån vecka och träffa lite folk vi känner som är där, gå till tandläkaren och handla lite prylar. Sen bär det nog av till Ko Tao och träffa lillebror. Han borde vara färdig dykinstruktör då, så då kan vi starta med att dyka lite. Måste man planera så mycket?

Har ni köpt biljetter? –Nej, men vi har sagt upp lägenheten!

Flyvardagen
Flyvardagen

En av de första frågorna jag får när jag berättar att jag ska resa (det är likadant för Lellky) är “Har du köpt biljetter?”. Nej, svarar jag då och jag nästan ser hur de avfärdar mig och tänker ”jaha…säkert att du ska åka…”.. Vad är det som är så speciellt med att ha köpt biljetter egentligen? Är det inte på riktigt förrän man har gjort det? Skitsamma, nu har vi ett bra svar så jag längtar efter nästa gång någon frågar för då kan jag svara: “Nej, vi har inte köpt biljetter…men vi har sagt upp lägenheten!” Om inte det får dom att inse allvaret…ja…då vet jag inte vad som krävs.

Ju oftare jag skriver det, och säger det, desto mer sjunker det in. Vi har sagt upp lägenheten. Vi har sagt upp vår boplats. Finns det något materiellt som känns så stabilt som ens boende? Att frivilligt säga upp det är ett stort steg. Större än jag tänkt mig. Jag har bara tänkt på det och ryckt lite på axlarna, “det löser sig”. Men nu när steget är taget, nu känns det väldigt på riktigt helt plötsligt. Det är svårt att greppa. Det är stort. Det får gå som det går, skiter det sig så gör det. Då händer det någonting iallafall!