Det luktar grönt!

När man varit utan något som man är van vid en längre period blir upplevelsen av när man återfår detta något väldigt stark. När man är ute och vandrar i flera dagar så känner man lukten av parfym, tvättmedel, avgaser väldigt tydligt och skarpt. Smaksinnet blir också bättre. Man inser också hur van man är att få i sig socker. Det är en njutning att dricka en kall läsk som om det var första gången. En känsla av välbehag som nästan känns otillåten 😉

Liknande fenomen uppstår nu. Luktsinnet påverkas och går man omkring i en stad känner man lukten av alla som passerar väldigt tydligt. Som tur är använder människor deo och parfym så detta är en väldigt trevlig upplevelse :)

Mest påtagligt är dock lukten av allt grönt. Efter öknen är detta som en drog för näsan, som uppenbarligen lidit av grav abstinens efter klorofyll. Bor man i Sverige får man en liknande känsla på våren när allt det gröna återkommer. Atacamaöknen är väldigt, väldigt ogrönt så det är väl inte så konstigt att känslan blir så stark.

Efter en dags körning är man, liksom efter en dags vandring, skönt mör och trött i kroppen. Det är en behaglig kroppslig trötthet. Man verkligen känner att man tagit sig någonstans och man är så självbelåten att man nästan skäms. Nästan.

I La Serena väntade ett hus på oss som vi fick låna av bekanta i Sverige. Det var hur fint som helst och vi kunde leva lyxliv med allt från att duscha varje dag till biobesök. Alltid när man reser med lite packning och utan att ha tillgång till alla vardagens bekvämligheter så upptäcker man just hur mycket man faktiskt uppskattar dessa. Att ha tillgång till rinnande vatten. En toalettstol. Glas och bestick. El. Spis. Bord. Dörrar. Och en miljon andra saker som man annars inte tänker på och tar som självklara.

Vi fick möjlighet att inte bara tvätta alla kläder utan även hojarna. De var väldigt dammiga och vi undrade om luftfiltret var igensatt men det visade sig att det i princip var helt rent. Bra grejer :) Gick igenom, smörjde, drog åt och tvättade hojarna en hel dag. De blev som nya. Liksom vi.

Från La Serena är det nära till en dal, Valle Elqui. Vi lämnade all packning i huset och tog en dagstur. Som alltid när man lämnar packningen blir hojen lätt, pigg och väldigt lättkörd.

Vägarna i dalen var asfalterade och i riktigt bra skick. Detta gjorde det väldigt roligt att köra då vägen slingrade sig fram längs med bergsväggarna (slingerbulten nära Rosenhill i all ära men den var ingenting jämfört med detta). Bara att lägga sig i kurvorna och njuta. Vi fick båda flash-backs från vår vandring genom Tiger Leaping Gorge i Kina. Inte så konstigt då det också var en stor dal där allt var väldigt grönt.

Vi stannade vid ett tillfälle till vid vägen och köpte druvor. Det var de godaste druvorna någonsin. Små, hårda, kärnfria och söta. Koncistensen påminnde mer om äpple än om druva. Här förstod vi hur druvor egentligen ska smaka. Dessutom kostade ett kilo c:a 5 kr.

Stannade i fyra dagar och sen kände vi att det var dags att dra vidare. Huset såg ut som ett bombnedslag. Inte så att det var smutsigt utan våra grejer låg precis överallt. När man har all packning komprimerad i små väskor blir det lätt så att man sprider ut sig när man väl har möjligheten. Som om grejerna själva protesterar mot att vara nedpackade när det faktiskt inte behövs.

Tills nästa gång, ha det bäst!

(Totalt körd sträcka hittills: 4853 km. Tips: Titta på våra nya sidor. Kamerautrustningssida, fraktsida, intercomsida)

Tiger Leaping Gorge, 35 timmars resa, brasilianskor och MC-kläder

Ja så går det när man skriver så ofta som vi gör. Rubriken blir lång och inlägget…längre :) Ska försöka fatta mig kort.

För det första: Kina är fantastiskt. Vi har rest runt i Yunnan och det är hur fint som helst. Bäst var vandringen genom Tiger Leaping Gorge. Ja, bara namnet riktigt skriker äventyr och det var det också. Världens djupaste ravin tydligen…The Grand Canyon kan slänga sig i väggen 😉 Vackra landskap, otroligt god mat, idylliska guesthouses och trevligt sällskap… Kan det bli bättre? Ja, lite bilder blev det givetvis också :)

Vi drog ut på vistelsen i Yunnan så länge som möjligt vilket gjorde att vi fick genomföra en 35 timmars resa med tåg för att hinna hit till Hong Kong i tid. 30 av dessa timmar tillbringades tillsammans med ett glatt gäng på sju brasilianskor, en brasilianare och en amerikanska. Vi delade kupé med fyra av dem. Ja, jag vet precis vad ni tänker och det var så. De hade sjukt mycket packning med sig.

Hong Kong är en stor stad. En väldigt stor stad. En galet stor stad. En av sakerna som vi kommit fram till under den här resan är att vi gillar storstäder. Så gissa om vi trivs här :) Som jag nämnde tidigare så ska vi köpa motorcyklar…så idag har vi varit runt hela Hong Kong i jakt på mc-kläder. Riktigt kul att prova hjälmar och kläder! De är så fina!

Nu sitter vi i vårt 12-kvadratmeter-stora hotellrum i Mirador Mansion och njuter av AC, satelit-tv och trådlöst internet. Ah…storstadsliv!

Ha det bäst allihopa, njut av sommaren och så ses vi snart!

P.S Om ni har något jobb att erbjuda så är alla förslag välkomna (det är visst dyrt med motorcyklar…)!