Läckande packbox

Dagen började med mer regn. Mycket regn dessutom, nu spöregnade det verkligen. Tanken var att stanna hela dagen, men vi började prata om min läckande packbox i framgaffeln och att vi kanske skulle ge oss av i regnet mot närmsta stora stad och få det fixat.

Det gick några timmar och vi velade. Antingen skulle vi stanna kvar -allt i tältet var i princip snustorrt, eller så skulle vi passa på att packa nästa gång regnet avtog. Att stanna skulle betyda att sitta under tarpen och titta på regnet och floden som tycktes flyta högre och högre, eller att ligga i tältet och läsa och lyssna på musik. Två lika tråkiga sysselsättningar när allt man vill göra är att köra motorcykel, eller som det blivit mer och mer av nu -flugfiska.

Plötsligt blev det uppehåll och vi såg faktiskt en blå fläck uppe i skyn, och ett snabbt beslut att packa togs. Det blir en hel del prylar när man åker hoj, fiskar, fotar och har med sig kilo efter kilo med annan elektronisk utrustning. Allt ska ner på sitt ställe i packningen. Som jämförelse till denna gång så brukar vi vanligtvis snitta en och en halv timme från att jag går upp (jag sover längst) tills att vi rullar vidare. Regnet började smattra igen när det var dags att packa ner tältet, som faktiskt hade torkat nästan helt, men jag hann få ner det innan det blev blött igen.

Påpälsade med våra regnställ som vi nu har lätt tillgängliga i packningen åkte vi först till den lilla staden Los Lagos för att köpa fler av de goda pirogerna som vi åt dagen innan. De var tyvärr slut så vi fick nöja oss med sopaipillas med smält ost i. Sopaipillas är som en friterad tjock tortilla, smakar lite sött och kommer i lite olika storlekar och varianter, beroende på var man köper dem. Dessa var ca 20cm i diameter och fyllda med massor med ost. Två var av dessa och vi var proppmätta! Priset: ca 5kr/st.

Packboxen fortsatte läcka olja så för att inte få mer stänk på byxan och stöveln stannade jag och torkade av gaffelbenet. Vi körde i ca en timme i växlande regn och uppehåll till Valdivia, där vi tog in på ett jättemysigt litet hostal som hette Hostal Paris. Trådlöst internet på rummet är ett krav numera, vi måste ju kunna blogga och kolla upp saker. Roberto kollade snabbt upp vad nya packboxar från BMW kostade, och om det fanns några firmor i närheten (BMW skulle ha 15000 pesos /st visade det sig senare, ca 225kr/st 2010-02-19). Roberto hittade en firma som vi gick till, de skulle ha 50000 pesos för byte av två packboxar inkl material. Vi hade ju dock inte packboxarna än, men killen på verkstaden tipsade om en annan firma där han själv köpte grejer. Vi gick till denna firma och där fanns det lådvis med packboxar, det gällde bara att kolla vad vi hade för mått. Skulle det vara special var de tvungna att beställas.

Vi gick hem och kollade upp måtten på packboxen och monterade av framgaffeln som vi sedan gick tillbaka med till verkstaden. 54x41x11 (yttre diameter x innre diameter x höjd) var tydligen ett vanligt mått på packboxar så de fanns i lager (och kostade ca 5000 pesos/st = 75kr) men vi slog på stort och lät firman göra hela jobbet. Vi passade även på att köpa gaffelbensskydd, likadana som Roberto har på sin hoj, och allt som allt gick det på 60000 pesos (900kr 2010-02-19).

Verkstan ville ha fyra timmar att montera packboxarna så resten av dagen spenderade vi med att promenera runt staden. Vi hamnade mitt i en marknad och tydligen skulle det hållas konsert senare på kvällen. Vi gick också förbi Home Center som är motsvarigheten till Bauhaus för att köpa någon sorts regnhandskar. Det är inte så lätt att hitta sådana specialgrejer när man är i ett annat land och dessutom i en liten stad. Men vi hittade handskar! Arbetshandskar i vinyl, som passar perfekt utanpå våra crosshandskar. De var billiga också; 497 pesos vilket är ca 7kr. Vi kom hem igen datade lite och sedan hämtade vi gafflarna. Det var inga problem att få på gaffelbensskydden, även om det var lite bökigt i kvällsmörkret.

Nu kvarstår bara att se om SAE 10W gaffelolja ger rätt dämpning. Ett första test tydde på att dämpningen var avsevärt hårdare än innan.

Regnfyllda dagar

Vaknade till en gråmulen dag. Utsikten var inte alls lika mäktig som dagen innan. Gjorde iordning en kopp te vid tältet och lyssnade vidare på min bok. Nästa gång jag tittar mig omkring är det klarblå himmel. Går ner till strandkanten och njuter av utsikten. Väcker Jonas och vi gjorde iordning frukost som till största delen bestod av resterna från kuchen-kakan vi köpt dagen innan. Inte ens nu orkade vi äta upp hela så vi gav bort det som blev kvar till ett trevligt sällskap som var ute och road-trippade och som även de skulle till Carretera Austral.

Vägen till staden med det fantasifulla namnet Panguipulli bestod av omväxlande nyasfalterad väg och dammig grusväg. Där intog vi en kaloribomb till lunch, Roberto tog en Churrasco och Jonas en hamburgare. Båda med lika flottiga som goda pommes frites.

I näheten av Los Lagos stanade vi vid en flod där det verkade vara lovande flugfiske. Jonas hann fiska lite sen kände vi de första vattendropparna. Vi hann få upp tältet och tarpen innan det riktiga regnet kom vilket var tur då det regnade kraftigt resten av den dagen. I Los Lagos hade vi köpt piroger till middagen och det visade sig vara de godaste pirogerna hittills på resan. Vad det var som gjorde de så speciella vet vi inte exakt, annat att det var ett annat kött i. Kanske kyckling.

Tack vare tarpen höll vi oss torra och kunde sitta utomhus och ha en brasa igång. Mycket trevligt.

Dagen efter stannade vi vid floden hela dagen. Det regnade av och till. Vid ett uppehåll åkte jag in till Los Lagos och köpte lite godsaker (bland annat Chis Pop) och middag. Det blev friterade piroger och sopaipillas minst sagt sprängdfyllda med ost. Jag såg när de gjorde dem och ostskivan var 10x15x2 cm. Galet gott!

Efter middagen blev det mera godsaker såsom läsk, jordnötter och såklart Chis Pops samtidigt som vi tittade på ”Remember the Titans”. En film som alltid får en på väldigt bra humör och som får en att vilja ge sig ut och uträtta stordåd :)

Varför det blir grönare och grönare

Det är ju väldigt fint med allt grönt. Men givetvis kommer detta till ett pris.

Dagen började med att vi kom iväg lite senare än vanligt då vi smörjde våra kedjor och sköljde av hojarna lite. En rolig grej som alltid händer är att det kommer fram folk och vill prata precis när vi ska till och åka. Så där står man med stället på, hjälmen i handen och svarar på en massa frågor. Trevligt, men man undrar varför de inte frågat lite tidigare :)

Kom iväg klockan ett så ganska snart blev det lunch-stopp. Vi letade efter empanadas (piroger), vilket är påfallande svårt att hitta någon annan dag än söndagar. Vi kom fram till en almacen (liten butik) som inte hade empanadas men som kunde fixa mackor. Det lät som en bra idé och vi gick in i affären. Vi blev väldigt väl omhändertagna av en man som hette Rodrigo som även bjöd på te. Det visade sig att affären i vanliga fall inte alls sålde mackor utan det var bara han som var snäll och som ville veta mer om oss. Han frågade om vi ville skölja av hojarna och helt plötsligt var vi i full gång med att tvätta hojarna med god hjälp av Rodrigo. När det sedan var dags att betala för kalaset ville han inte ha betalt utan bjöd på allt. Hur schysst som helst.

Det var lite mulet på morgonen och det blev bara gråare och gråare. Efter lunchen körde vi genom mer skog och kom sedan fram till kusten. Det var där det hände.

Det började falla något från himmelen. Först lite och sen väldigt mycket. Vi drog på gore-tex-innerfodret i en busskur och körde vidare. Efter lång tid med bara blå himmel och sol kändes det extra tungt med regn. Vi behövde lite värme och hittade ett hostal i Quirhue som tog 5000 pesos per person (c:a 75 kr). För detta fick vi eget rum, var sin stor säng, varm dusch och givetvis kabel-tv :) Köpte godsaker för 6000 pesos och spenderade resten av dagen i rummet och tittade på film. Allt som allt en mycket bra dag.

Ha det bäst!