Bildetikett: norrland

  • Frakta motorcykel med båt

    Här försöker vi förklara vad man ska tänka på när man skickar en motorcykel till ett annat land -i vårt fall från Stockholm, Sverige till Valparaiso, Chile. Vi skickade våra hojar emballerade i delad container via fartyg.

    Frakt-typ

    Det finns ett par olika sätt att skicka en motorcykel och ett par olika saker att ta hänsyn till. Man kan skicka motorcykeln med båt eller med flyg där det senare är det dyrare -men man slipper hamnavgifter. När det gäller båt kan man skicka sin motorcykel emballerad eller som den är, men då krävs att man skickar den med ett ”Roll on, roll off”-fartyg. En klar nackdel med RoRo är att motorcykeln är exponerad för ”misshandel”.

    Emballage

    Vi valde att skicka våra motorcyklar emballerade i ett emballage som vi beställde från Packsnabben i Almnäs, Södertälje. Vi började först med att göra en egen låda av gammalt emballeringsmaterial men insåg efter att ha läst på lite att man måste ha godkänt virke enligt ISPM15. Firman som gör emballaget tillhandahåller kopior på sitt certifikat (godkännande från Jordbruksverket), dessa kopior kan man ibland behöva skicka till fraktfirman (i vårt fall Tellus).

    Lådan blev enligt våra mått 220 x 120 x 120 och rymmer de två motorcyklarna med demonterade styren. Man måste även sänka hojarna med spännband, och här är det viktigt att bara sänka dem halvvägs så de fortfarande kan fjädra. Vår låda blev inte så misshandlad, men har man otur och inte ett emballage som är kraftigt nog så kan man nog räkna med att det går sönder under hanteringen.

    Dokument

    Vi anlitade Tellus Shipping för att skicka våra hojar. Rolf där har koll och svarar på frågor. Vi behövde skriva totalt tre stycken innehållsförteckningar: en som ligger till grund för dokumentet Bill of laden, en som ligger till grund för fraktförsäkringen (båda dessa dokument skickade vi till Tellus) samt en sista innehållsförteckning som låg till grund för förtullningen i Valparaiso. Dessa tre listor är ju egentligen samma, men vi valde att vara mer nogranna när vi skrev innehållsförteckningen för försäkringen.

    När vi bokat frakten fick vi Bill of laden hemskickad med post och per mail. Detta dokument ska man ha med sig, annars kan man inte hämta ut sitt ”paket”.

    En liten lista över de dokument man totalt sett behöver/får:

    • Kopia på certifikatet från emballeringsföretaget
    • Bill of laden
    • Kopia på pass
    • Kopia på körkort
    • Kopia på IKK
    • Kopia på registreringsbeviset på motorcykeln
    • Kopia på motorcykelförsäkringen

    Frakten

    Den Svensk-förlagda delen av frakten gick helt smärtfritt. Det kom en lastbil och hämtade lådan där vi hade emballerat hojarna och sedan kördes lådan till Göteborg och lastades på fartyget helt utan vår inblandning.

    När vi var i Santiago passade vi på att besöka SSL (de har även ett kontor i Valparaiso, vi hade bara vägarna förbi när vi var i Santiago) som är det företaget Tellus anlitar för frakten. Där betalade vi hamnavgiften och fick vår Bill of laden stämplad och godkänd.

    När vi skulle hämta ut hojarna var det dock lite bökigare. Pga att kaptenen på fartyget blev sjuk lastades vår försändelse på ett annat fartyg, och det fartyget blev också försenat.

    När vi äntligen kunde börja arbetet med att hämta ut hojarna började vi med att gå till tullen i Valparaiso. Där ville de ha kopior på körkort, pass, IKK, Bill of Laden och försäkringen för att vi skulle få dokumentet TITV. Det är ett tillfälligt visum för motorcyklarna.

    Kostnad

    Man skulle ju kunna tro att allt det här är jättedyrt -men det är det inte. Eller det beror kanske på hur man ser det. Det finns företag som exempelvis Sudamerican MotoTours (som vi råkade träffa i Chile) som hyr ut motorcyklar på plats, och flera andra företag som tar ganska saftigt betalt plus att man ofta får lägga en deposition.

    Emballaget kostade oss ca 2000kr från packsnabben och tog två dagar att få klart.

    Vi fick av Tellus shipping priset 3300kr per kubikmeter från Stockholm till Valparaiso, enkel resa, med lastbilsfrakt från Stockholm till Göteborg. Utan lastbilen hade det gått på 3000kr per kubikmeter men då hade vi fått köra den till Göteborg. Vår låda var tre kubikmeter så frakten gick på 9900.

    Utöver det betalade vi en fraktförsäkring, via fraktbolaget, på 1100kr som täckte ett uppskattat värde av 100’000kr (egentligen var allt i lådan värt mer, men hade vi tagit det riktiga värdet hade försäkringen blivit dyrare).

    Väl i Chile betalade vi 153’000 pesos, ca 2200kr (091210) för hamnavgifter och för att få Bill of laden stämplad och godkänd. Hade vår båt inte blivit försenad hade avgifterna stannat där, men eftersom allt blev försenat och julhelgen hann infinna sig tog magasineringsbolaget TexVal, där vi tillslut hämtade ut hojarna, en avgift på 89’000 pesos ca 1280kr (091228) för fem dagars magasinering.

    Summerat blir det 2000kr+9900kr+1100kr+2200kr+1280kr enkel resa = 16480kr. Då ingår emballaget samt magasineringskostnaden som vi egentligen inte hade behövt betalat. När vi skickar hem hojarna till Sverige slipper vi dessa kostnader.

    Vad resan totalt kostar kommer vi skriva mer om senare.

  • Dakar 2010

    Vi tog en sväng ut i öknen igår och tittade på slutet av etapp 5 av Dakar. Det var torr, varmt och riktigt dammigt. Tycker synd om kamerautrustningen som nu behöver en rejäl rengörning. Det var riktigt kul att se alla fordon så nära inpå, mäktigt! Vi såg bland annat när Kapten Thomas Berglund (Nr.23) och Annie Seel (Nr.76) kom i mål.

    Dakar rallyt har påverkat vår resa en hel del då många tror att vi deltar. Hela vägen upp från Valparaiso till Antofagasta var det folk som frågade om vi skulle vara med och som önskade oss lycka till.

    Igår blev det dock lite väl extremt och vi fick känna på hur det måste vara att vara känd. Efter att vi tittat på slutet av etapp 5 åkte vi tillbaka mot Antofagasta. Det finns bara en väg så vi åkte samma väg som alla deltagare till viloplatsen vid Antofagastas landsmärke ”La Portada”.

    Vägen dit kantades av människor och alla hälsade, skrek, vinkade och tog kort. Det var mycket trafik och köer då många ville till La Portada och titta. Dock inga problem för oss då vi åkte bredvid vägen och vid korsningar blev vi framvinkade av polisen som stoppade trafiken åt oss (!). Det var bara att vinka, le och köra vidare.

    Väl framme åkte vi inte in i inhägnaden för alla deltagare då vi faktiskt inte är deltagare. Detta ledde till att vi parkerade utanför inhägnaden…big mistake. Folk flockades runt oss och ALLA skulle ha ett kort. Vi lämnade motorcyklarna och tänkte att det skulle lugna ner sig om vi gick en sväng. Det hjälpte inte. En promenad på kanske 50 meter tog 10 minuter då vi blev fotograferade minst 100 gånger med alla möjliga olika personer. Ingen idé att säga att vi inte deltog då ingen trodde vi pratade spanska och de brydde sig ändå inte. Måste ändå erkänna att våra ställ och motorcyklar är väldigt fina 🙂

    Vägen hem var lika full av människor och bilar. Många som tutade, vinkade och hälsade. Vi åkte bredvid vägen och blev framsläpta av polisen. Just detta var väldigt bekvämt 🙂

    På fredag ska vi se om vi kan hälsa på någon av de svenska deltagarna. Gärna Annie Seel då hon omnämnt våra motorcyklar som ”plast-dakarer” vilket vi tycker är väldigt roligt (och sant).

    På söndag eller måndag åker vi vidare norrut. Vi är riktigt sugna på att komma iväg nu men inväntar helgen så att vi kan säga hej då till familjen här. Vi har haft det hur bra som helst och har även hunnit med att leka en del med motorcyklarna i öknen. HUR kul som helst.

    Ha det bäst!