Alla har frågat vart vi ska och vi har bara svarat Sydamerika. Okej, Sydamerika alltså. Men vart i Sydamerika? Ja det undrade vi med… Den 10:e November skickade vi motorcyklarna med båt över Atlanten till Valparaiso i Chile. Vi däremot tog flyget i expressfart till Santiago som är Chiles huvudstad. Det är inte alls så långt mellan Santiago och Valparaiso, och Chile har ett väl utbyggt bussnät. Roberto har dessutom släktingar i både Santiago och i Valparaiso så vi har kunnat bo hos dem. När vi väl var framme i Santiago var det den 1:a december och motorcyklarna beräknades vara i Valparaiso den 13:e december. När vi var i Kina väntade vi på att få komma hem till våra motorcyklar i tre veckor (som tur var så blev vi tröstade av Jeanette) så vad är 12 dagar i jämförelse? Hojarna blev som bekant försenade, men det kan du läsa mer om i bloggen.

Resmål

Chile

Roberto, som är den duktiga av oss båda när det gäller att läsa på om saker, har läst en hel del om Chile och vart i Chile man ska åka. Det har visat sig att Chile rymmer ganska mycket att titta på. Till att börja med ska det nämnas att Chile är som en lång smal remsa på västkusten av Sydamerika. Längs med kusten går det vägar som vi har hört ska vara hur vackra som helst.

Argentina

Argentina lockar väldigt mycket! Södra delen av kontinenten, dvs södra Chile och Argentina kallas Patagonien. Det finns också ett stort område som heter eldslandet eller Tierra del Fuego. Där ska det vara mycket vackert och påminna om det svenska norrland, men lite varmare. Det finns dock områden i Patagonien med nederbörd 340 dagar per år.

Karta

Här kan man se vår tillryggalagda väg, var vi ätit, sovit och sett sevärdheter. Det tar mycket tid att få kartan bra, i nuläget innehåller kartan inte så mycket information men den kommer uppdateras kontinuerligt.

Symboler i kartan

Kartan

[gmap file=”https://flyvardagen.nu/wp-content/uploads/maps/Sydamerika-100424.kmz” marker_query=”category=13,14,273,279&numberposts=500″ center=”file” type=”G_SATELLITE_MAP”  zoom=”4″ height=”800px”]

Redan innan förra resan insåg vi att vi kanske skulle köra runt på något sätt när vi reste så vi skaffade IKK, internationellt körkort.

IKK är egentligen inget körkort i sig, utan är bara en översättning av ens befintliga körkort. Som jag skrev i ett blogginlägg så är det jufantastisk att vi är med i EU. Allt blir ju så mycket enklare då, man behöver exempelvis inte IKK i EU. Däremot om man ska ut i den stora världen så måste man ju kunna övertyga kontrollpersonal att vårt lilla rosa plastkort med svensk text på faktiskt är ett körkort; då har man med sig IKK.

Själva dokumentet är format som en liten bok, med en sida per språk. I slutet av dokumentet står det vilka behörigheter man har på sitt körkort, dvs vilka fordon man får köra i det land körkortet gäller.

Enkelt och bra. Inte riktigt… Som med allt annat så finns det undantag och undantagen i vårt fall är att det finns olika konventioner avIKK. 1949-års konvention och 1968-års konvention.

När vi åkte till Asien skaffade vi varsitt IKK enligt 1968-års konvention, och det gäller i Chile också. Men i Argentina godtar de inte den konventionen utan vi måste även ha med ossIKK49.

För att ansöka om IKK går man till Motormännens kontor på Fridhemsplan, eller ansöker per post. Mer om IKK på Motormännens hemsida.