Fly vardagen

The world's a playground

Kategori: Asien 2009

  • Efter allt tjat så har vi tröttnat: Nu HAR vi köpt biljetter 🙂

    Ja! Så var det gjort. Den till synes viktigaste och ofta första frågan vi har fått när vi berättat om att vi ska åka iväg är nu besvarad. Denna historiska händelse skedde nu  i helgen. Det är nu bestämt (och betalat) att det plan som kommer att flyga oss mot våra drömmar avgår söndagen den 22 februari kl.15.05. Flygbolag: LTU. Bokat via: Travelpartner. Destination: Bangkok, Thailand. Enkel biljett. Restid: C:a 14 timmar med mellanlandning i Berlin. Kostnad:4400 kr, som hittat! Inte riktigt…men billigt och bra ändå.

    Känns väldigt bra att ha biljetter i handen (eller i mailen). Även om steg som att säga upp lägenheten och att säga upp sig från ett fast jobb är gigantiska kliv i jämförelse så är dock köpet av biljetter ett väldigt viktigt litet steg. Inte minst psykiskt.

    Nu börjar slutspurten. Nu börjar “to-do”-listan bli brännande aktuell. Saker som kunnat vänta “tills senare” kan inte längre vänta. Saker måste göras nu. Skrämmande och otroligt skönt samtidigt. I lördags sålde vi våra prylar på loppmarknaden. Det är galet hur mycket saker man samlar på sig! Så otroligt skönt att bli av med dem, man känner sig lite renare på något sätt. Läs gärna mitt tidigare inlägg i detta ämne: Prylar – Bara det bästa duger!

    Nu gäller det att fortsätta bocka av saker på listan. Bara dagar kvar!

  • Loppis, vi säljer allt vi äger idag på loppmarknaden i vårberg (2008-12-13)

    Kom och fynda! GPS, Datorer, CD-skivor, böcker, fiskegrejer, datortillbehör och annat smått och gott som vi inte kommer behöva slumpas nu bort.

    Hjälp oss inför vår resa och besök våra bord på Loppmarknaden i Vårberg.

    Hej hopp.

  • Dags att återigen sälja min kropp

    Ja så var det dags igen. Det var ett par månader nu sen sist. Mars tror jag. Då gick det väldigt bra och trots att jag var instängd ganska länge så var det en trevlig upplevelse. Det är lite som att vara på kollo.

    Att vara försöksperson (kanin) för Astra Zeneca är ett bra “jobb”. De senaste åren har jag varit med på en hel del studier och har inte fått några biverkningar av det…inte hittills…vad jag vet iallafall 😉 Givetvis finns risken där, men det är en risk jag är villig att ta.

    Det var inför förra resan som jag kom på idén. Jag satt framför datorn och letade efter sätt att tjäna pengar på, gärna på ett så enkelt sätt som möjligt. På något forum nämndes försöksperson…lite google…och vips var min karriär igång! Nu, c:a fyra år senare, har jag Astra Zeneca att tacka för många fina resor!

    Att vara inneliggande för en studie är, som jag nämnde, lite som att vara på kollo. Förutom alla sprutor då. Man får mat, blir uppassad och får umgås med andra trevliga, fullt friska personer. Dagarna flyter förbi snabbt och förutom att lämna lite blod med jämna mellanrum, göra lite datatester samt prata med en psykolog så använder man resten av tiden till att spela tv-spel, pingis, titta på film, läsa, gå på gemensamma promenader och läsa böcker. Jag ser det som betald semester.

    Kraven för att få vara med skiljer sig från studie till studie, men oftast söker de killar som är fullt friska i åldern 20-45. Det finns en hel del studier för äldre, 50+ typ. Kolla här för mer information: Astra Zeneca – Försökspersoner.

    Pengarna för den här studien kommer att gå till flygbiljetten till Thailand och till två nya fina glasögon och ett par solglasögon…very nice 🙂

  • Jag har nu äntligen fått komma ut ur garderoben

    Igår på vårt måndagsmöte under punkten övrigt på agendan nämnde chefen att ”Jonas ska sluta”.

    Jag blev helt paff, för det var jag inte riktigt beredd på. Men nu har jag äntligen fått komma ut ur garderoben och kan sluta smyga. Det känns jätteskönt!

    Varje gång jag har pratat med mina kolleger så har jag velat berätta om min resa, men det har liksom inte gått. Allt som rör sig i mitt huvud nu är ju resan och det har varit så frustrerande att inte få dela med mig. Nu kan jag prata om resan och mina funderingar kring den och min vardag här hemma i Sverige fram tills vi åker.

    Det är förresten roligt att alla frågar samma frågor när de får höra att man ska resa. De undrar alltid vart man ska, om man har köpt biljetter och hur länge man ska vara borta. Kom igen nu, vi ska inte åka på charter. Vi ska ut och resa! Vi vet inte när vi kommer tillbaka. Vi vet inte ens om vi kommer tillbaka.

    Det här är liksom början på resten av våra liv. Det kan låta töntigt, men så är det. Vi köper en enkel biljett till ett varmt land och så får vi se vad som händer. Vi har ingen aning 😉

    Planerna just nu går lite löst ut på att åka till Bangkok, stanna där nån vecka och träffa lite folk vi känner som är där, gå till tandläkaren och handla lite prylar. Sen bär det nog av till Ko Tao och träffa lillebror. Han borde vara färdig dykinstruktör då, så då kan vi starta med att dyka lite. Måste man planera så mycket?

  • Dyrt men növändigt -man måste vaccinera sig

    Vi var på Wasa vaccination (cityakuten) i veckan för att kolla att vi har rätt vaccinering. Roberto har ju vaccinerat sig förut, men jag fick börja från början.

    Eller inte helt från början, jag var faktiskt och tog första twinrix-sprutan i somras. Om man tar den första sprutan minst ett halvår innan man åker så hinner man ta alla tre sprutorna (istället för två, som de flesta tar). Tar man tre sprutor så räcker det i tio år. Tar man två så räcker de bara i ett år.

    Kvinnan på Wasa var jättetrevlig, och besöket uppskattades nog lika mycket av oss som av henne. Vi pratade om att resa, och vi fick höra att vi minsann var ”riktiga resenärer” och inte turister. Precis vad vi vill höra 🙂

    När jag tagit alla sprutor kommer det säkert ha kostat 2-3000kr. Men vad ska man göra? Det är bara till att betala och se glad ut.

    Så här glad såg jag ut när jag skulle få gula febern-sprutan som kostar 340kr:

    En spruta i varje arm...
    En spruta i varje arm…