Hela dagen igår så fixade jag med datorn på jobbet, flyttade dokument, avinstallerade program och bytte telefon. Såg till att jag hade backup på allt.
På eftermiddagen var det avskedsfika. Min chef Magnus höll ett väldigt fint tal och det var skitjobbigt att säga hej då till alla. Jag komer verkligen sakna er (men vi ses ju på itnternet)!
Sen var det inte så mycket mer för mig att göra så jag satte mig i repan och drack öl. Vi blev till slut några stycken och efter kanske fem öl så tog vi en taxi till hotellet. Sedan höll vi oss där hela kvällen och det kom och gick folk hela tiden. Tack Tule for shoten och tack alla andra för all öl. Tror jag drack typ 10 öl eller nåt.
Ja sen fortsatte vi men Taverna Efes var stängt så det blev Grand Hotel (vilket nerköp). Måste sett rätt roligt ut när jag kom in skäggig som bara den med en stor blombukett i famnen.
Det blev inte tal om någon taxi så runt halv två så gick vi mot nattbussen som såklart var försenad. Kom i säng halv fyra och gick upp kl 08:00. Tack mina kära kolleger för Bakis-brustabletterna. Var presenten till de första 24 timmarna efter jag slutat på jobbet eller de första 24 timmarna i Thailand?
Jag kan ju nämna att jag faktiskt fick en mycket bra present från jobbet. En necessär innehållande (bla.) alvedon, diarré-tabletter, öronproppar, små schampoo-flaskor, en ficklampa, BAKIS-brustabletterna, 200 THB (nu har vi råd med middag första dagen 😀 )
Ok nu har vi ovanligt mycket framförhållning och har bokat ett rum på D&D-inn på Kohsan Road. Ett fint hotell med pool på taket…kan ju vara trevligt 🙂 Tack John för bidraget som gjorde detta möjligt!
Köper man en Saab ser man plötsligt Saab-bilar överallt. Skaffar man en mobil ser man plötsligt liknande mobiler överallt. På samma sätt är det med att resa. All fokus är riktad mot det som kommer. Allt jag ser och gör kopplas till resan. Inte så konstigt nu när det bara är dagar kvar men det har varit så ett tag nu.
Sammanträffanden sker hela tiden, nästan lite läskigt. Häromdagen satt jag och läste ur boken “Medmänniskor” och hela tiden sammanföll det jag läste med musiken och med mina egna tankar om den kommande resan. Som om någon lyssnade. Men tänker man efter lite så beror det ju på att allt jag gör är riktat åt samma håll. Jag har valt låtarna som spelas, jag har valt boken jag läser för att den tar upp saker som jag ofta funderar på. Så dessa “slumpmässiga” sammanträffanden är kanske inte så slumpmässiga ändå. Detta betyder inte att de inte är speciella. De är snarare roliga och ger en känsla av säkerhet samtidigt som det ger en känsla av spänning.
På gott och ont(?) finns ingen tveksamhet. De allra flesta av mina val har lett mig dit jag är nu och jag är glad över att trivas med att vara där jag är.
Lika svårt som det är att slicka sig på armbågen (prova!), lika svårt är det att föreställa sig att inte åka iväg 🙂
