Efter allt tjat så har vi tröttnat: Nu HAR vi köpt biljetter :)

Ja! Så var det gjort. Den till synes viktigaste och ofta första frågan vi har fått när vi berättat om att vi ska åka iväg är nu besvarad. Denna historiska händelse skedde nu  i helgen. Det är nu bestämt (och betalat) att det plan som kommer att flyga oss mot våra drömmar avgår söndagen den 22 februari kl.15.05. Flygbolag: LTU. Bokat via: Travelpartner. Destination: Bangkok, Thailand. Enkel biljett. Restid: C:a 14 timmar med mellanlandning i Berlin. Kostnad:4400 kr, som hittat! Inte riktigt…men billigt och bra ändå.

Känns väldigt bra att ha biljetter i handen (eller i mailen). Även om steg som att säga upp lägenheten och att säga upp sig från ett fast jobb är gigantiska kliv i jämförelse så är dock köpet av biljetter ett väldigt viktigt litet steg. Inte minst psykiskt.

Nu börjar slutspurten. Nu börjar “to-do”-listan bli brännande aktuell. Saker som kunnat vänta “tills senare” kan inte längre vänta. Saker måste göras nu. Skrämmande och otroligt skönt samtidigt. I lördags sålde vi våra prylar på loppmarknaden. Det är galet hur mycket saker man samlar på sig! Så otroligt skönt att bli av med dem, man känner sig lite renare på något sätt. Läs gärna mitt tidigare inlägg i detta ämne: Prylar – Bara det bästa duger!

Nu gäller det att fortsätta bocka av saker på listan. Bara dagar kvar!

En tråkig dag idag

Det här skrev jag egentligen på vår resesida på backpacking.se den 7/10 men nu har vi ju en egen blogg so here it goes:

Jag var jättetrött igår, så där måndagstrött som jag brukar vara multiplicerat med 10. Nu sitter jag här på jobbet å vet inte vad jag känner.

Min lillebror ska till Thailand. Han åkte idag och ska vara borta till maj.

Jag hämtade brorsan som hade packat hela kvällen igår. När jag åkte till morsan där han var så var klockan redan efter tio. Jag var dödstrött. När vi hade sagt hej då till morsan så ville brorsan säga hej då till farsan. Vi åkte till farsan och pratade lite och blev där en stund. Kom i säng sent, kanske halv ett. Vaknade i morse av att brorsan var på väg. Klockan var halv fem. Det är mitt i natten för mig så jag sa hej då, helt groggy.

När klockan ringde och det var dags för mig att stiga upp var jag en zombie. Alltså mer än vanligt. Men jag lyckades ta mig upp ur min varma säng och tog en snabb dusch som vanligt. När jag gick till bussen ringde jag brorsan för att kolla att han var på väg och att allt var okej. Han var på flygplatsen och skulle checka in, men busschauffören hade väckt honom på bussen efter att de kört förbi terminalen. Som tur var så körde han tillbaka med honom till terminalen.

09:56 fick jag ett sms där det stog att bror satt på planet och skulle stänga av telefonen.

Det känns helt tomt nu. Fattade inte att han skulle åka förrän han åkt.

Både min mp3-spelare och min dator på jobbet jävlas med mig och spelar bara sorglig musik. Typiskt.

Nu vet jag verkligen hur det kommer kännas för de som vinkar av mig när jag åker. Jag menar, jag har ju alltid varit den som sagt hej då för att någon annan åker. Men när jag åker kommer det vara en helt ny känsla för mig. Och för morsan och farsan. De träffar mig ju ganska ofta eftersom vi bor så nära varandra, men brorsan är borta ganska mycket så honom träffar de bara ett par gånger per år.

Antar att det här är en av nedsidorna med att resa. Speciellt när man är borta så länge.