Det var bara en dröm…

Det här skrev jag egentligen på vår resesida på backpacking.se den 30/9 men nu har vi ju en egen blogg so here it goes:

När jag vaknade i morse insåg jag att jag hade drömt, som så månge gånger tidigare, att vi redan var ute på en resa. Jag hade en skön känsla i kroppen hela morgonen men jag var ändå lite besviken när jag vaknade och förstod att jag inte var i ett varmt land utan i vårt kära, 5 grader kalla, hemland Sverige. Inget ont om Sverige. Absolut inte. Men det är bara det att sommaren alltid tar slut så fort och man går fortfarande i ”sommartankar” men inser varje morgon när man väntar på bussen att man skulle ha tagit en varmare jacka. För att inte tala om att det blir mörkare på kvällarna nu.

Det är väl det jag tror jag kommer uppskatta mest med att resa; att man får välja om man vill ha det varmt eller kallt. Vill man ha det kallt så åker man till ett kallt land. Så enkelt är det 😉

Försöker fortfarande fatta vad mitt beslut för ett och ett halvt år sedan kommer innebära i praktiken. Tror inte jag riktigt förstår vad jag ger mig in i. Eller rättare sagt; jag förstår faktiskt inte det. Jag har ju aldrig gjort något sånt här tidigare. Hur skulle jag kunna förstå? Det är ju skillnad för Roberto. Han har ju redan varit på resande fot flera gånger och under längre perioder. Vad har jag gjort? Tågluffat i Europa. Vad räknas det som?

Nu planerar vi att vara borta länge. Alltså riktigt länge. Längre än vad jag nånsin har varit på semester tidigare. Längre än ett sommarlov.

Kul tanke att tänka; att man ska åka på sommarlov och får komma hem när pengarna är slut snarare än när någon bestämmer att man ska komma hem.