Concepción

Trevelin

Vi stannade två dagar på campingen i nationalparken Los Alerces för att tvätta våra kläder. När vi hade tvättat kläderna med packrullen som tvättmaskin åkte Roberto för att handla. När han kom tillbaka fick jag höra att det inte alls var några problem att hålla 100+ på grusvägen, som vi dagen innan (med packning) bara kört mellan 40 och 60 på… 😉

Till lunch köpte Robero kött. Inte vilket kött som helst utan 800g med vad som måste ha varit rostbiff eller liknande. I Argentina är det billigt med kött och det här köttet kostade 40 pesos/kg (eller 80kr). Vi hade ingen marinad men våra snälla grannar gav Roberto en hel flaska med vitlöksmarinad och när vi hade grillat köttet så smälte det i munnen. Dubbel lycka var att vi åt grillat kött till både lunch och middag. Grillat är godast; ett beprövat koncept som håller fortfarande.

Innan det blev ”bio i tältet” fick vi höra av en förbipasserande flugfiskare och av vår snälla granne att de hade känt ett skalv mitt i natten. Det hade till och med kommit en våg på sjön (och vi var alltså mer än 700km från Conceptión, epicentrum). På morgonen efter kände Roberto av efterskalvet med lätt yrsel, och på förmiddagen fick vi en första rapport från en parkvakt. Vi fattade inte allvaret än utan packade som vanligt och åkte vidare. Vi hade tänkt åka till Chile samma dag och stannade därför på en mack i det sömniga och pitoreska lilla samhället Trevelin för att fylla på med billig bensin.

På macken fanns det trådlöst internet och vi passade på att stanna där en stund för att höra av oss hem. När vi startade datorerna blev vi alarmerade om hur pass alvarligt det faktiskt var; kommentarer på bloggen, mail, frågor på facebook och allmänna kommentarer. Så vi ringde våra mammor, uppdaterade bloggen lite snabbt och såg till att alla förstog att vi var okej. Det kanske inte skulle vara någon bra idé att åka tillbaka in i Chile denna dag, så vi stannade på en camping i Trevelin bredvid en liten flod. Precis innan vi kom till campingen får vi se ett litet gäng promenera på vägen. En av killarna i sällskapet bar på en fisk som de, visade det sig, inte hade fiskat upp utan jagat i vattnet och till slut fångat med bara händerna. Fisken måste ha vägt 8-10kg och jag som flugfiskare tröstade mig med att det måste ha varit den sista (så kan jag på så sätt bortförklara att jag aldrig får någon stor fisk när jag fiskar).

Bildspel

Resan fortsätter

Sista reseberättelse-inlägget som skrevs var från Concepción. En stad som nu ligger i ruiner efter ett jordskalv med styrkan 8.5 på richterskalan. Ett skalv 500 gånger (eller nått sånt) starkare än det som nyligen drabbade Haiti. Trots att Chile är van vid skalv och allt är byggt för att klara av dem så går det endast att förbereda sig till en viss gräns. 8.5 är en bra bit över den gränsen.

Det är svårt att föreställa sig att en stad som vi var vid för bara två veckor sedan nu är en katastrofzon.

Jag ser framför mig den fina gröna plazan (parken) där vi en hel eftermiddag satt i ett café och jobbade med bloggen. Där skrevs och schemalades det inlägg som med extremt dålig tajming publicerades precis innan skalvet. Allt detta är nu borta och en mängd människors liv har förstörts. Hur snabbt allt kan gå och hur maktlösa vi är mot naturens krafter. Jag är extremt glad över att vi inte var kvar i området och att alla i familjen klarat sig. Tack återigen för all omtanke och vi ska försöka vara lite mer precisa med var vi är för tillfället.

Vår resa fortsätter som sagt och efter Concepción åkte vi vidare söderut. Vi hade fått tips på ett fint vattenfall (Salto del Laja) och ett bra fiskeställe i närheten så vi åkte ditåt. Vattenfallet var rena cirkusen så vi nöjde oss med att titta på det från avstånd. Åkte på en grusväg längs med en floden ”Rio Laja” och hittade en väldigt mysig agro-camping.

Med agro-camping menas en camping utan varmdush, el eller andra bekvämligheter, dvs en helt vanligt camping. Vi fick åka genom en åker, mota bort lite kor och öppna ett stängsel för att ta oss dit. Det var hur fint som helst och Lellky hade flugfiskespöt framme innan hojen slutat rulla då vi slog läger precis vid floden. Det verkade väldigt lovande men det fanns lika mycket fisk i vattnet som folk i campingen, dvs nästan ingen alls. Spelade ingen större roll då det var galet fint och skönt i vattnet. Middagen bestod av, som så många andra gånger – tonfiskröra med pasta. Att det kan vara så gott dag efter dag

Dagen efter började med att jag la ner hojen precis innan vi skulle åka iväg. Anledning? Glömde skivbromslåset på. Att jag ens satte dit det var helt onödigt, mer en vanesak. Mosade ena sidoväskan och en blinkers knäcktes lite. Bara att ta av stället och börja mecka. Väskan delade på sig men det var lättfixat, bara ytterligare lite bulor på aluminiumet. Som tur var hade blinkersen bara knäckts lite och åkt ut. Bara att skruva av och pilla tillbaka. På med stället igen och rulla vidare mot en ny spännande dag.

Vid det här laget hade vi åkt c:a 6500 kilometer sen starten i Valparaiso den 29 december. Inte en enda gång har det känts betungande att sätta sig på hojen och köra. Varje gång är som första gången och en känsla av välbehag infinner sig så fort man rullat iväg. Är det inte lite fantastiskt att det kan vara så roligt att köra hoj?

Bildspel

Vi mår bra!

Hej alla! Vi mår som sagt bra och kände inte av den stora jordbävningen i Concepción. Vi har de senaste dagarna varit i Argentina och haft det bra i en nationalpark. Fick reda på vad som hänt på eftermiddagen av en passerande fiskare. En kvinna berättade att hon varit uppe på natten och känt av jordbävningen, att träden ruskats om lite och att hon blivit lite yr. Vi vaknade dock inte av det.

Just nu är vi i en liten stad som heter Travelin (c.a 70 mil från Concepcíon) och surfar på en bensinmack. Först nu börjar vi inse omfattningen av vad som hänt i Chile. Har fått uppgifter om att alla i familjen mår bra iallafall.

Det senaste inlägget som publicerades på vår hemsida heter just ”Concepción”. Det var ett schemalagt inlägg som skrevs för ett tag sedan. Snacka om taskig tajming då det råkade bli så att det publicerades c:a en timme innan jordbävningen. Ledsen för all oro detta orsakat.

Planen var att återvända till Chile idag vid en stad som heter Futaleufú (ganska långt ner i söder), men jag tror vi väntar lite med det tills det lugnat ner sig och vi vet lite mer om läget i Chile.

Tack för all omtanke.

Kramar från ett soligt Argentina och som vanligt; Ha det bäst!

Det regnade på morgonen men det slutade ganska tidigt och solen tittade fram. Vi bestämde oss för att åka till staden Concepción för att få tag på våra regnställ som vi dumt nog lämnat i Viña del Mar. Vi tänkte att det skulle räcka med gore-tex-fodret till våra ställ nämligen. Och det gör det, det håller en torr men själva stället blir ändå blött och det vill vi helst undvika.

När vi packat klart och sagt hej då så var det strålande sol och spåren efter regnet försvann fort. Det var inte långt till Concepción där vi irrade omkring ett tag innan vi tog in på ett hostel. Själva staden var i princip helt öde och tankarna vandrade till upplyftande filmer som ”I am Legend” och ”Resident Evil”. Jag frågade och svaret var kort och gott; ”Es domingo”, dvs ”Det är söndag”.

Hostalet var dyrt, litet och tog massa betalt för parkering av hojarna. Dagen efter flyttade vi till ett annat mindre ställe som tog 6000 pesos per person och där vi fick parkera hojarna i lobbyn. Mycket bättre

Jag ringde till världens bästa moster, nämligen Tia Myriam i Viña, och frågade om hon kunde skicka ställen med buss till oss. Inga problem alls och två dagar efter att vi kommit till staden hade vi ställen. Kostnaden för att skicka ett paket med express-buss 650 km? 50 kr.

Vi gillar ju städer och är bra på att göra det bekvämt för oss i dem. Så det blev lite (ganska mycket) skräpmat och självklart bio. Vi såg Invictus, en film om Nelson Mandela och hans första tid som president. Mycket bra film av Clint Eastwood med skådespelarna Morgan Freeman och Matt Damon.

Tills nästa gång, ha det bäst!

Bildspel