Till havs!

Detta inlägg skrivs på färjan mellan Brindisi, Italien och Patras, Grekland. Jag sitter på en liten stol med datorn på ett litet bord i en gång omgiven av människor som sover eller snart ska sova. Med vår goda framförhållning så hade vi givetvis inte bokat någon plats på färjan utan räknade kallt med att det så klart skulle finnas åtminstone en hytt ledig. Icke. Men det var helt ok att åka med ändå och lösa sovandet bäst man kunde. Vi är alltså inte de enda som valt detta alternativ. Tänk Finlandsfärja med tillhörande bar, kasino, taxfree och restauranger. Tänk dig sedan att det ligger människor precis överallt i alla gångar och på alla soffor och öppna ytor över hela båten. I någon av dessa gångar ligger alltså vi. Hojarna tryggt (hoppas vi) fastsurrade på bildäck under oss. Vi har njutit av första tallriken grekisk mat för denna resa, grillad souvlaki med tzatsiki. Grillat på däck. Mycket gott!
Så hur kom vi hit? Efter de Schweiziska alpvägarna med ett myller av hårnålskurvor tog vi oss över till Italien via Stelvio Pass. Ett välkänt pass som av Top Gear kallats ”The best road – in the world”. Och även om vi inte helt håller med om detta så är det helt klart en mycket rolig väg att köra. Roligast är dock vägen till passet och vägen efter passet. Hårnålskurvor är roliga, men de är inte så värst spännande eller sköna att köra genom. Mycket roligare när man kan ha lite fart och gasa genom kurvorna.

Vi la in en kurs rakt söderut efter passet för att ta oss ner längs med Italiens västkust. Nästa delmål var nationalparken och tillika världsnaturarvet ”Cinque Terre”. Temperaturen steg stadigt uppåt ju längre söderut vi kom. Vi alternerade mellan att köra längs med den stekheta kusten och i de mer svala bergen. Cinque Terre bjöd på imponerande kustvägar fyllda med pittoreska byar och italienare på vespor iförda flip-flops och hjälmar som mer fungerar som solskydd än stötskydd. Trafiken har vi inte haft några större problem med. Det gäller som vanligt att köra som alla andra gör. Får se hur det går att vänja sig av med det när man kommer hem bara…

Det får räcka för denna gång. Nästa inlägg kommer att handla om allt från hur gott det är med tonfisk (varje dag) samt Amalfi-kusten.

Hon har eltandborste med sig (!)

Alla har väl dragit en vit lögn någon gång? En sådan där som inte betyder så mycket egentligen (intalar man sig själv).

Enligt Jenny är det en vit lögn att säga till sin mamma att hon är ute på road-trip i Europa…och utelämna att hon åker motorcykel. Mamman tror så klart att det är bil hon åker. Är detta verkligen en vit lögn? Vi är mer inne på att det är en väldigt mörkgrå lögn. På gränsen till svart? Eller vad tycker ni? Vi passar härmed på att hälsa till Jennys mamma om hon råkar läsa detta.

När det bestämdes att Jenny skulle med på den här resan fick hon väldigt klara instruktioner på vad och hur hon skulle packa sina grejer. Ingenstans i dessa instruktioner stod det någonting om eldrivna tandborstar. Vi har dubbelkollat. Hon valde bort att ta med en kåsa och valde alltså istället en eltandborste. Tjejer.

Men skämt åsido, det går hur bra som helst att resa med Jenny och det verkar som om hon på riktigt gillar att resa med oss. Vi har inte fått några indikationer på något annat iallafall. Kul att ha bilder där det är fler personer än Jonas med också :)

Idag har vi lekt ”billekar” hela dagen för hålla Jenny vaken på de stundtals tråkiga vägarna. Så fort det blir lite raka vägar börjar det nämligen nickas till i baksätet. Det är dock inte så ofta tråkiga vägar i Italien då hela landet är som gjort för hojåkare.

Vi har nu rest i två veckor och är mitt i Italien. Hittills har vi sovit i tält varje natt och det lär vi fortsätta med när vi snart tar oss över till Grekland och sen vidare norrut genom bland annat Albanien. Efter att ha träffat två cyklister från Rumänien är vi väldigt sugna på att åka dit också, får se hur vi gör…vore lite kul att träffa Dracula.

Vägen till Schweiz

Det är tydligen lättare att få tag på en internetuppkoppling i Patagonien än i Europa :) Men nu är vi iallafall i Schweiz (efter att vi råkat hamna i både Österrike och Lichtenstein först) på en camping 1600 m.ö.h omgiven av berg. Det är soligt, jag har en burk coca-cola och mycket härlig hojåkning att se fram emot. Kan inte bli mycket bättre.

Vägen hit bjöd på temperaturer mellan +8 grader till mer behagliga +32 grader. Det har regnat en del (kan man åka genom Tyskland utan att det gör det?), men vi har mest haft bra väder även om det varit lite kallare på kvällarna än vi räknat med.

Vi har som vanligt tagit det ganska lugnt med dagar på runt 20-30 mil. Vi hade tänkt köra ner mycket snabbare men kunde inte motstå att köra på mindre vägar vilket bjöd på mycket rolig hojåkning i alla länder (utom möjligtvis Danmark…). Och det är väl precis som det ska vara, vi är ju trots allt ute och kör hoj!

I Tyskland fick vi se så många pittoreska små byar och gamla kyrkor att vi nästan längtar efter lite ful betong och rediga stålkonstruktioner. I övrigt blev vi positivt överraskade av Tyskland som bjöd på mycket roligare hojåkning än vi räknat med.

Som ni kanske märker på våra bilder så har vi med oss vår vän Jenny på resan. Hon trivs bra (säger hon) och har klarat av oss och att sitta på hojen hela dagarna galant.

Det får räcka för denna gång. Finns mycket mer att berätta men nu ska vi vidare till Davos för att därifrån åka till Italien genom Stelvio Pass, något vi har sett fram emot länge!

Ha det bäst!

GPS Tracker från Garmin

Jag har precis ansökt på Smartson om att få bli testpilot av en Garmin GTU 10 på vår Europaresa. Med den så kan vi dels se om motorcykeln är på vift eller så kan vår familj, våra fans på facebook och såklart alla våra kära bloggläsare slänga ett getöga på var vi är för tillfället.

Nu är det bara hoppas att de på Smartson tycker vi är värdiga -det tycker i alla fall vi! 😉

Italienaren Marco

Jag fick ett mail från Per som flyr vardagen här i Sverige och istället jobbar på distans från en solig strand i Thailand. Per berättar att han en dag hörde ljudet av en motorcykel som kom körandes och sedan parkerats bakom huset.

Det var en italienare vid namn Marco som hade parketat sin fullpackade Yamaha Teneré. Han berättade att han i ett års tid kört motorcykel hemmifrån Italien, genom Mongoliet och till Japan och nu hamnat i Thailand. Efter Thailand ska han vidare mot Australien och Nya Zeeland och sedan vidare mot Sydamerika och vidare mot…

Jag blir avundsjuk. Jag kanske inte har rätt att vara det egentligen, men jag blir avundsjuk ändå. Vilken kille! Det är anmärkningsvärt att han kör själv dessutom. Och genom så varma länder! Jag kommer ihåg när vi körde i Kambodja, då vi bara körde i jeans och t-shirt. Mellan klockan åtta och elva på förmiddagen var det som att köra hemma en ljummen sommareftermiddag men sen blev det bastu resten av dagen. Klibbigt och fuktigt.

Får lugna mig med att vi har nästa äventyr inpå knuten.

Erik på Ava MC har varit en klippa vad gäller att snabbt få tag i grejer och trixat och fixat med leveranser och priser. Utan Eriks hjälp hade vi inte haft en chans att få allt klart innan Europaresan nu i sommar. Och innan det ska vi ju till Säfsen och Adventure Days 2011.

Det enda som återstår för att våra, helt underbart magiskt fantastiska, BMW F800GS ska bli helt äventyrsklara är varsin höger packväska och lite dekaler. Vi fick ett antal lådor för en vecka sedan med prylar och pryttlar som vi monterat på hojarna och mer om det kommer på utrustnings-sidan inom kort. Anledningen till att vi väntar på nya höger-väskor är för att vi vill ha 37 liter på vänster sida och 45 liter på höger, men vi råkade få varsitt par väskor på 37 liter. Eftersom avgasröret tar upp lite plats på vänster sida så kan man inte ha en för stor väska där.

Jag kan förresten nämna lite kort bara vad vi kittat upp hojarna med hittills för den nyfikne:

  • Michelin Anakee 2-däck med förbättrat grepp på vått underlag
  • SW-motech väsk-system med sidoväskor och toppbox
  • Styrhöjare, sänkta fotpinnar och barkbusters från SW-motech
  • Motorskydd och crashbars -också från SW-motech
  • och lite annat smått och gott som vi kommer nämna på utrustnings-sidan

Idag har jag förresten haft min hoj i exakt en månad och jag har kört 3002 km. Det tycker jag att vi firar med att köra lite till!

Kör försiktigt ni som kör hoj. Och ni som kör bil; använd för f-n blinkers!

Jonas