Kom och träffa oss på AVA Mc i Vårby på lördag!
Vi ger tips inför långresan och SW-motech är på plats med fullkittade hojar och ger 20% rabatt på tillbehör.
Mer infor på Avas hemsida.
Blogg
Genom Europa med Michelin Anakee 2
All-around är en mycket bra beskrivning av Michelins Anakee 2 däck. Under en sex veckors Europa-tur på våra BMW F800GS fick de visa vad de går för då resan genom 15 länder bjöd på minst sagt skiftande vägunderlag, väderlek och temperatur.
Hojarna var fullt utrustade med diverse skyddsutrustning samt tre välpackade aluminiumväskor vilket gav en vikt, fulltankad, på uppskattningsvis 270 kg. Till det tillkommer föraren, på ena hojen + 70 kg och på den andra +140 kg.
Däcket är mer ett vägdäck än off-road däck vilket var en av anledningarna till att vi valde däcket då det finns gott om asfalt i stora delar av Europa. I Sydamerika körde vi med Continentals TKC 80 vilket är ett underbart däck där förhållandena är omvända, dvs mer off-road än väg.
Vi kör sällan i högre hastigheter utan håller oss i spannet 5 -120 km/h och där ger Anakee 2 däcken en skön känsla av grepp vilket gör att man lätt vågar lägga hojen i kurvorna på asfalt. På grusvägarna har man givetvis inte samma grepp men de får klart godkänt och duger gott i touringsammanhang med fullpackad hoj.
Vi har tidigare även testat Michelins T63:or vilka är riktigt roliga off-road men passar inte alls lika bra på asfalt där de slits snabbt och dessutom låter en hel del. Anakee 2 däcken är tysta och har en helt ok livslängd. Efter 1800 mil är framdäcket helt slut medan bakdäcket nog har ett par mil kvar. Däcken utsattes för det mesta under dessa mil på en fullpackad hoj. I Italien, Grekland och Albanien hade vi temperaturer uppåt 40 grader. I Rumänien kördes de hårt på grus och skogsvägar. Där blev det även väldigt uppenbart att lera inte är något att rekommendera, vilket inte är så konstigt, men ger en ganska spännande upplevelse. Lite som att köra halkbanan för bil utan stödhjulen!
Slutsatsen är att däcket mycket väl lever upp till epitetet ”all-around”. Ska man ut på touring i Europa och inte bara tänker leta grusvägar (Rumänien rekommenderas för detta) passar det utmärkt då man är väl rustad för de allra flesta typer av vägunderlag som man stöter på.
”Avkopplande” semester
Att springa i skogen på snötäckta stigar är riktigt härligt. Snön gör allt ljusare, renare och framför allt tystare. Jämfört med att barfota springa längs med kilometerlånga sandstränder i Thailand förlorar det dock ganska stort. Att sakta se solen sänka sig mot horisonten samtidigt som man steg efter steg kämpar sig fram är för mig höjden av avslappning. Pulsen dånar i öronen, bröstkorgen håller på och sprängas och sanden flyttar sig under ens fötter. Tricket är att inte stanna, att inte ens tänka tanken. Bara ta steg efter steg efter steg och fokusera på andningen. Kan tänka mig att det är som att meditera.
En avkopplande 3-veckorssemester betyder kanske därför inte samma sak för mig som för de flesta andra? Det blev en del simning, snorkling, fridykning, crosskörning och så givetvis en massa löpning. Någonstans emellan detta klämde jag in lite sol och bad,jul, nyår, fotografering, god mat och umgänge med vänner 
Lite bilder av sol och värme kanske livar upp i vintermörkret, det gör det för mig i alla fall!
En glädjens tid
Idag satt jag återigen på en hoj! Dock inte min egen. Vilket jag kan leva med då jag trots allt befinner mig på en paradisö på Thailands östkust. Koh Tao må vara en ganska liten ö men den har det mesta.
Att åka hit är lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Det kräver lite jobb att ta sig hit men väl här finns dock allt man skulle kunna önska sig + lite till (som t.ex minigolf).
Idag gick jag och Per klart en fridykningskurs hos Apnea Total. Det var kul att testa gränserna lite under kursen och på bara två dagar kan jag nu fridyka ner till 20 meter…och känner att jag definitivt kan gå djupare.
När kroppen börjar ropa efter luft och man fortfarande är på väg neråt så krävs det lite viljestyrka att fortsätta. När man sedan når 20 metersmarkeringen gäller det att behålla lugnet och fortsätta vara avslappnad när man börjar simma uppåt igen. Man märker dock ganska snabbt att man har mer luft i sig än man tror och att det mest är huvudet som sätter sig i vägen. Kursledaren Luca var mycket trevlig och kursen rekommenderas för den som gillar att testa sig själv lite.
Efter kursen hyrde jag en liten kawasaki 140cc och gav mig tillsammans med Per och hans flickvän ut och utforskade ön lite. Med hojen fick man även en underbar off-road hjälm vars tryck jag funderar på att överföra till min egen hjälm hemma.
Middagen idag bestod av ångkokt fisk, kycklingspett, vitlöksbröd, en lime-shake samt lite annat smått och gott. Imorgon blir det lite mer hoj, lite snorkling och säkert massa god mat.
Kort sagt flyr jag vardagen ganska rejält just nu.
Fler bilder och kanske någon videosnutt kommer!
Och just det. God jul!
En sorgens tid
Idag gick jag till jobbet. Ja, du läste rätt. Gick. Alltså satte en fot framför den andra, gång efter gång, hela vägen till jobbet. Visst tog detta antika, och ärligt talat något förlegade, färdsätt mig dit jag ville. Men allvarligt…hur kul är det?
Lördagen var en mycket tung dag. De annars så vackra höstfärgerna och den underbara lukten av löv kändes mest som ett slag i ansiktet. Den annalkande vintern känns evig.
Trots att denna tid på året återkommer varje år så är det inget man vänjer sig vid. Och trots att man vet, vet, vet att dagen åter kommer då solen värmer, då snön smälter, då fåglarna börjar kvittra, då grönskan återvänder och då ljuset vinner kampen över mörkret, så kan man inte hjälpa att känna en nästan paralyserande känsla av hopplöshet och dysterhet. Dagen för vinterförvaring av hojen har kommit.
Sörj med oss.
