Blogg

Norgetur 2012

Trots att Norge ligger så nära har jag aldrig tagit mig tiden att resa dit. Helt klart inte ok så tillsammans med Kristian och en ny bekant, Ragnar, gav jag mig iväg för att utforska Norge.

Starten gick från en bensinmack i Bålsta. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt kändes bara bra. Det är något väldigt speciellt med att sätta sig på en fullpackad hoj och ge sig ut på vägarna och se vart de tar en denna gång. Själva rutten för resan? I stora drag såg den ut såhär: ”Vi bokar en stuga vid Idre någonstans. Sen kör vi in i Norge.”

Regn, regn och åter mer regn var något vi absolut inte fick uppleva i Norge. I princip allt regn vi fick på oss under denna resa kom första dagen i Sverige. Vid det laget vi kom fram till Mon Gård där vi bokat en stuga var vi alla ganska genomblöta. Tack vare stugans el-element och frukostbuffén (som bara den är värd att resa dit för) kunde vi torra och glada fortsätta resan in i Norge.

Att komma fram är överskattat. När man är framme då är man ju framme och hur kul är det egentligen? Vägarna i Norge är kort sagt helt underbara. Tack vare dem kan man förlåta det höga bensinpriset som man tycker borde kunna ligga på blott ett par kronor…de har ju trots allt egen olja? Men de bygger som sagt mycket fina vägar med doserade kurvor och alla människor med husvagnar hade den goda smaken att hålla sig borta från de vägar vi valde. Tack tack :)

Vi valde att inte ta med oss tält utan valde att bo i ”hytter” som finns lite överallt. För att ytterligare hålla kostnaden nere valde vi att ta med i princip all mat från Sverige. En bonuseffekt av detta är att hojarna blir lättare och lättare ju längre tiden går och att man får laga mat ute i det fria.

Några höjdpunkter under resan var Trollväggen, Trollstigen, Atlanhavsvägen, Atlanthavstunneln (5,7 km lång och som djupast 250 m!) och sist men inte minst….Norge. Det går inte riktigt att köra ”fel” då man överallt möts av fina vyer, kurviga vägar och långa tunnlar, den längsta var på hela 6,7 km.
Dagarna blev långa och intensiva. Upp tidigt och sen iväg. Lika glada varje morgon över att få sätta sig på hojarna igen. Sista dagen befann vi oss mitt i Norge och resan hem blev på hela 64 mil. Vi undvek som vanligt de stora vägarna och fick på så sätt en av de bästa kördagarna på resan.

Försöker komma på en passande beskrivning av Norge och skulle säga att det är som en blandning av Alperna och Patagonien, helt ok att ha något sådant ”runt hörnet”. En sak är iallafall säker: Det blir definitivt fler resor till Norge framöver!

Genom Europa med Michelin Anakee 2

All-around är en mycket bra beskrivning av Michelins Anakee 2 däck. Under en sex veckors Europa-tur på våra BMW F800GS fick de visa vad de går för då resan genom 15 länder bjöd på minst sagt skiftande vägunderlag, väderlek och temperatur.

Hojarna var fullt utrustade med diverse skyddsutrustning samt tre välpackade aluminiumväskor vilket gav en vikt, fulltankad, på uppskattningsvis 270 kg. Till det tillkommer föraren, på ena hojen + 70 kg och på den andra +140 kg.

Däcket är framtaget för att kunna användas lite överallt. Liksom ett zoom-objektiv till en kamera innebär detta givetvis kompromisser, speciellt vid ändarna av skalan. Michelin själva säger att däcket är slitstarkare och har lika bra grepp på torrt som vått underlag, detta genom att ”använda komponenter som hittills endast använts i tävlingsdäck”.

Däcket är mer ett vägdäck än off-road däck vilket var en av anledningarna till att vi valde däcket då det finns gott om asfalt i stora delar av Europa. I Sydamerika körde vi med Continentals TKC 80 vilket är ett underbart däck där förhållandena är omvända, dvs mer off-road än väg.

Vi kör sällan i högre hastigheter utan håller oss i spannet 5 -120 km/h och där ger Anakee 2 däcken en skön känsla av grepp vilket gör att man lätt vågar lägga hojen i kurvorna på asfalt. På grusvägarna har man givetvis inte samma grepp men de får klart godkänt och duger gott i touringsammanhang med fullpackad hoj.

Vi har tidigare även testat Michelins T63:or vilka är riktigt roliga off-road men passar inte alls lika bra på asfalt där de slits snabbt och dessutom låter en hel del. Anakee 2 däcken är tysta och har en helt ok livslängd. Efter 1800 mil är framdäcket helt slut medan bakdäcket nog har ett par mil kvar. Däcken utsattes för det mesta under dessa mil på en fullpackad hoj. I Italien, Grekland och Albanien hade vi temperaturer uppåt 40 grader. I Rumänien kördes de hårt på grus och skogsvägar. Där blev det även väldigt uppenbart att lera inte är något att rekommendera, vilket inte är så konstigt, men ger en ganska spännande upplevelse. Lite som att köra halkbanan för bil utan stödhjulen!

Slutsatsen är att däcket mycket väl lever upp till epitetet ”all-around”. Ska man ut på touring i Europa och inte bara tänker leta grusvägar (Rumänien rekommenderas för detta) passar det utmärkt då man är väl rustad för de allra flesta typer av vägunderlag som man stöter på.

”Avkopplande” semester

Att springa i skogen på snötäckta stigar är riktigt härligt. Snön gör allt ljusare, renare och framför allt tystare. Jämfört med att barfota springa längs med kilometerlånga sandstränder i Thailand förlorar det dock ganska stort. Att sakta se solen sänka sig mot horisonten samtidigt som man steg efter steg kämpar sig fram  är för mig höjden av avslappning. Pulsen dånar i öronen, bröstkorgen håller på och sprängas och sanden flyttar sig under ens fötter. Tricket är att inte stanna, att inte ens tänka tanken. Bara ta steg efter steg efter steg och fokusera på andningen. Kan tänka mig att det är som att meditera.

En avkopplande 3-veckorssemester betyder kanske därför inte samma sak för mig som för de flesta andra? Det blev en del simning, snorkling, fridykning, crosskörning och så givetvis en massa löpning. Någonstans emellan detta klämde jag in lite sol och bad,jul, nyår, fotografering, god mat och umgänge med vänner :)

Lite bilder av sol och värme kanske livar upp i vintermörkret, det gör det för mig i alla fall!

Bilderna hittar du här!

En glädjens tid

Idag satt jag återigen på en hoj! Dock inte min egen. Vilket jag kan leva med då jag trots allt befinner mig på en paradisö på Thailands östkust. Koh Tao må vara en ganska liten ö men den har det mesta.

Att åka hit är lite som att åka på en all-inclusive charterresa. Det kräver lite jobb att ta sig hit men väl här finns dock allt man skulle kunna önska sig + lite till (som t.ex minigolf).

Idag gick jag och Per klart en fridykningskurs hos Apnea Total. Det var kul att testa gränserna lite under kursen och på bara två dagar kan jag nu fridyka ner till 20 meter…och känner att jag definitivt kan gå djupare.

När kroppen börjar ropa efter luft och man fortfarande är på väg neråt så krävs det lite viljestyrka att fortsätta. När man sedan når 20 metersmarkeringen gäller det att behålla lugnet och fortsätta vara avslappnad när man börjar simma uppåt igen. Man märker dock ganska snabbt att man har mer luft i sig än man tror och att det mest är huvudet som sätter sig i vägen. Kursledaren Luca var mycket trevlig och kursen rekommenderas för den som gillar att testa sig själv lite.

Efter kursen hyrde jag en liten kawasaki 140cc och gav mig tillsammans med Per och hans flickvän ut och utforskade ön lite. Med hojen fick man även en underbar off-road hjälm vars tryck jag funderar på att överföra till min egen hjälm hemma.

Middagen idag bestod av ångkokt fisk, kycklingspett, vitlöksbröd, en lime-shake samt lite annat smått och gott. Imorgon blir det lite mer hoj, lite snorkling och säkert massa god mat.

Kort sagt flyr jag vardagen ganska rejält just nu.

Fler bilder och kanske någon videosnutt kommer!

Och just det. God jul!