Att springa i skogen på snötäckta stigar är riktigt härligt. Snön gör allt ljusare, renare och framför allt tystare. Jämfört med att barfota springa längs med kilometerlånga sandstränder i Thailand förlorar det dock ganska stort. Att sakta se solen sänka sig mot horisonten samtidigt som man steg efter steg kämpar sig fram är för mig höjden av avslappning. Pulsen dånar i öronen, bröstkorgen håller på och sprängas och sanden flyttar sig under ens fötter. Tricket är att inte stanna, att inte ens tänka tanken. Bara ta steg efter steg efter steg och fokusera på andningen. Kan tänka mig att det är som att meditera.
En avkopplande 3-veckorssemester betyder kanske därför inte samma sak för mig som för de flesta andra? Det blev en del simning, snorkling, fridykning, crosskörning och så givetvis en massa löpning. Någonstans emellan detta klämde jag in lite sol och bad,jul, nyår, fotografering, god mat och umgänge med vänner 
Lite bilder av sol och värme kanske livar upp i vintermörkret, det gör det för mig i alla fall!
