Blogg

Vingåker September 2020- en helg som inte går att glömma!

Sista inlägget från föregående år blir en final som heter duga i min grusupplevelse under 2020. Det kom ut en inbjudan via BBS Grus tjejgruppen på FB för grus, till en gruskurs i Vingåker. Arrangör Chris Explore 360 Degrees – samt 3 stycken fenomenalt duktiga grusförare Lars Haglund, Jerker Olsson samt Sami Uusitalo. Inbjudan var bred- syftet var att vi skulle agera testpiloter för framtida grusutbildningar. Dessa herrar är utbildade av Jan De Toit inom Countrytrax i Sydafrika samt på hemmaplan. Och nu var ambitionen att prova utbilda själva. Flera av dem väldigt rutinerade sen tidigare och Sami från många kurssammanhang. Som testpilot var kursen gratis så det fanns ju noll att fundera på enligt mig. Jag som nybörjare, samt andra med betydligt mer kunskap var välkomna. Bara anmäla och åka iväg.

Tyckte jag. 😉 när dagen närmade sig för avresa var mitt huvud fullt av andra tankar, problem saker som inte flöt på i mitt liv i övrigt självförtroendet var lågt. Men tack vare Phaedra och Benny så fick jag draghjälp från Södertölje och vi samåkte till Vingåker. De här två människorna är bara fantastiska, rutinerade, hjälpsamma och underbara vänner. Så min mentala bild byttes snabbt ut till – den avkopplande känslan av frihet från alla problem och känslan av att detta blir fantastiskt kul. Med på kusen var även Lotta, Annelie och Marie från tjejgrusgruppen. Samt ett antal deltagare där nya vänskaper uppstod som det gör när man sliter och svettas tillsammans under speciella förhållanden. Efter en första kväll på Båsenberga Herrgård en fantastiskt fin anläggning kom första kursdagen och inledning hos Jerker på hans gård. På gården hade kursledarna anlagt banor med många olika moment och svårighetsgrader arbetet de lagt ner som förberedelse var imponerande ju mer vi körde dessa och tog steg framåt. Enormt engagemang som var nedlagt insåg jag snabbt. Och det skulle visa sig att deras personliga engagemang var helt fantastiskt och fick min självkänsla att växa flera steg under dessa 2 kursdagar.

Inledningen har jag tyvärr ingen bild på tyvärr, Samis demonstration på en enkel cykel angående balans och tryck på fotpinnar i backe samt i kurvor. Såg ju ultrakomiskt ut med denna man i MC ställ glatt cyklande och insisterade på att vi själva kände på just detta. Trycket på fotpinnarna. Och varför. Countrytrax stilen skulle visa sig vara just mycket att detta. Gör och upplev – gör fel- gör om gör rätt. Och jag älskade den direkt passar mig – hands on. Och det ingick alltid känslan av om du lägger ikull so what, upp med hojen och påt igen!

Jag älskade just det. Det gör att man tar större steg direkt.

Sami går igenom körställning, grunder i balans och hantering av stående ställning.

Första övningen var helt enkelt starta med exakt rätt balans på hoj och komma upp i stående ställning. Såg lätt ut. Men. Det visade sig att de flesta av oss fick problem direkt, eftersom det verkligen handlar om exakt timing för att få till den lätta känsla instruktörerna förmedlade. Så jaha. Tänkte jag då. Det här. Kan bli lite slitsamt jag menar. Eh. Redan här blev jag utmanad.

Övningen efter var start i backe och upp i stående körställning. Något som flöt på utan större problem den kom nog mer naturligt pga körning och tidigare gruskurs. Efter denna övning kom vi ner på konbanan och min tanke var ja det borde jag för bövelen ordna upp ändå testat förr.

Underlaget var gräs så det var riktigt roligt få köra och som vanligt så fick jag inte  till konbanorna perfekt med den precision Lars och Jerker demonstrerade( och det var ju helt väntat de har rutin och känsla riktigt roligt se på när de kör). Men jag blev mer avslappnad och varm det började bli riktigt roligt att köra. Sen kom då första nedläggningen i konbanan. Dvs jag :-D. Och min hoj 😀 .Varpå Sami tog tillfället att gå igenom ett antal olika tekniker att lyfta upp den. Vi fick under kursen inte lyfta själva vilket var ett extremt vettigt beslut av instruktörerna då det tar massor av energi och kraft. Men även en F 800 GS kan ta krafter av en instruktör- Sami svettades friskt erkände han senare under kvällen  😀 – min hoj är inte den lättaste i detta läge pga tyndgpunkt, vikt och twin. Instruktörerna kör samtliga BMW 1200 GS och dessa har boxer vilket gör att de är lättare lyfta samt annan tyngdpunkt lägre. Värmen tog på oss rätt bra vi hade 25 grader och sol så en paus för fika och vätskeintag kom lämpligt.

Efter pausen kom nästa moment hinderbana, då ett flertal- den största utmaningen en nedgrävt dike som vi skulle passera. Och Sami visade hur man INTE ska ta sig an ett sånt hinder. Vilket jag sett flertalet faktiskt göra ute i skog i praktiken. Men här gällde ingång, upp med blick , utgång. Och Samis glädje och finska envishet förmedlades bestämt gång på gång han är en fantastisk instruktör väl medveten om vad man som nybörjare kommer att göra för fel. Per default. Och det ingår ju trial and error.

Jag gjorde som jag brukar göra. Stod länge och kikade på hindret. Såg de andra ta sig an det och hur. Ofta har min hjärna fullt upp med att bearbeta sätta sig in och sen göra. När det många ggr gäller att bara göra, helt enkelt ta sig an uppgiften. Så jag bestämde en taktik och sen var det bara köra. Det visade sig vara betydligt lättare än det såg ut med rätt teknik. Men min blick 😉 Lars ropade varje ggr blicken,blicken, blicken. Och den dras ju nedåt för en nybörjare -oförtrutet ner i hindret . Men den ska upp- hindret ska passeras och man ska leta utgång. Det gick bättre och bättre efter några vändor. Efter detta hinder kom plankan. Kan verka trivialt- men alltså det blir återigen ett mentalt hinder att passera. Och man kan skapa mycket i sitt huvud av ett sånt hinder med visade det sig för flera av oss.

Ner i spåret och det var banne mig kul

Lars demar plankan- trivialt kanske många tänker. Men undervärdera inte en hjärna som skapar problem- typ min då 😀

Efter att ha gjort många bra övningar kom lunch paus och vätska igen varmt som bövelen var det. När lunchen var avklarad med fantastisk utsikt över gården och marken runtomkring kom så nästa moment. Det som skulle visa sig vara. En utmaning. Men så inihelskotta kul faktiskt- Vi körde öppen grupp en bit grusväg och svängde in i ett lite knepigt skogsparti med skogsväg. Jag stannade och släppte förbi Sami  med ordern kör före jag är orutinerad här. Absolut säger han och åker iväg. Vi kommer fram till ett hinder. En liten bro med en tvär backe upp efter. Jaha sa jag och blängde på honom, det här har ni definitivt räknat ut era busar att det skulle bli krux. Varpå han garvade och gav instruktion för hur jag skulle ta mig an det. Sen var det bara köra det gick kanon och ut på åkern kom även jag. Där visade sig nästa hinder ligga sandgropen de anlagt som vi skulle köra i .

Sami demar hur man kör  i sand körställning och balans etc.

Jag gjorde exakt som vanligt. Stod på sidan såg de andra köra vändor i sandgropen och tänkte. Sen var det bara testa. Och det gick långt mycket bättre återigen än min hjärna krånglat med. Riktigt kul verkligen. Sen blev jag väl överglad antagligen och drog ikull med besked nästkommande vända. Men det gjorde ju exakt noll för bågarna och skydden tar som vanligt allt. Så jag kliver upp ändå glad  och får hjälp nya instruktioner om hur jag ska tänka. Som Jerker sa – din hoj är det bara mata på med kör bara. Lars fick återigen jobba med att ropa blicken, blicken, blicken, jag är tacksam för hans eviga tålamod och lugn en riktigt bra instruktör.  😀 Vilket hjälpte så eftersom kom den upp och det gick riktigt bra.

Sand är ett knepigt underlag minst sagt. Men oj så roligt det var att få prova på gav definitivt mersmak!!!

Lars jobbar febrilt med mig och min blick- en tålmodig mycket pedagogisk man.

Efter detta roliga moment som utmanat alla oss oavsett nivå så var det dags för bromsövningar vilket alltid, alltid är användbart. Vi kom ner på en grusväg nedanför Jerkers gård och nu kokade jag i mina MC kläder på riktigt 26 grader och gassande sol. En integral hjälm är INTE rätt hjälm i detta läge kan jag avslöja även med visiret uppe, noll luftgenomströming gassande sol och rätt tagen efter tidigare övningar. Så det blev ingen braksucce´ där för mig även om jag förstår tekniken och fått använda den vid andra tillfällen. Min hjärna hittade på ett helt annat problem. Vändning snävt. Och oländigt. Med min hoj som jag inte når ner på helt- direkt låste jag mig vid det. Varpå Lars återigen fanns där totalt lugn och uppmuntrande vilket gjorde att jag kom runt ändå med en trygg känsla, fantastiskt roligt få öva med detta genuina stöd alla uppvisade.

Jerker demar emergency break efter grusväg. Sami var fantastisk i sitt engagemang i pressande sol.

När halva gruppen övat detta fick vi förflytta oss upp på övre delen av gården för nya balans och banövningar. Min ork hade sinat rätt bra, dagen var så full av intryck nya problem hinder och det var tokigt roligt. Men värmen tog på mig rätt hårt. Så den banan vill jag köra pigg och klar för att få revansch.

Avslutande övning var skrå körning. Här demades två olika spår med olika svårighetsgrad. Supersmart upplägg enligt mig. Och det var återigen riktigt roligt att få utmana sig på detta. Skråkörning vill jag DEFINITIVT ha mer av  för det ger ju ett helt annat självförtroende sen ute i terrängen att våga ta sig an en utmanande sträcka och också tillvägagångssätt.Efter en fullspäckad dag avslutades kvällen med en fantastiskt god grillning och långa samtal om grusupplevelser och körning fantastiskt kul. En helt igenom grymt rolig minnesvärd dag!

Söndagen bestod av en grustur som gick på fina grusvägar med olika underlag genom landskapet. Vi kom fram till ännu ett utmanade ställe. En gigantisk sandgrop. Mer en månupplevelse. Och här var det helt enormt kul att se instruktörerna dema hur de tog sig an denna jätte krater fylld med sand. Några tog chansen att prova på detta och det gick riktigt bra, jag själv avstod men kan säga att är det EN grej jag VERKLIGEN vill prova så är det just detta någon annan ggr med tryggt kunnigt sällskap, det såg bissarrt kul ut!

Den stora sandgropen minst sagt. En riktig lekstugemiljö. Vill vill vill testa! 😀

Efter avslutande lunch så var det dags att säga adjö till 2 dagars kursande med ett intensivt tempo, fyllt av övningar, utmaningar hela tiden och mitt huvud var minst sagt slut samt kroppen. Sami och jag gjorde sällskap till Stockholm på ett snabbt och effektivt sätt, så jag kom hem slut, tokigt uppfylld av alla minnen och extremt lycklig. Sådär overkligt lycklig med en känsla av, vad hände kan man ha såhär roligt -lära sig så mycket och bara vilja ha mer!! Känslan var just det. Jag vill ha mer. Och sen mer efter det!

Tack till alla som var med på kursen Phaedra och Benny, Staffan, Lotta, Björn, Annelie, Marie-Louise.

STORT megadundertack!!!! Till alla ni fantastiska instruktörer Sami , Lars och Jerker!!! Chris för din support och peppande under alla övningar!

Jag kommer DEFINITIVT att tjata hål i huvudet på er alla för mer kursande hos er!

På återseende!

September 2020 när grus blev ännu svårare och därmed ännu roligare!

Efter en säsong av  Covid som lagt locket på exakt alla mina inplanerade roliga saker med min hoj såsom Norgetur, Touratech Adventure days dit jag velat i åratal samt mycket annat skoj, så släppte äntligen SMC efter och la ut kurser inför hösten. Gruskursen högg jag som en kobra på. Sjukt sugen på att äntligen få komma iväg på utbildning och lära mer. Som person älskar jag detta, när kunniga, duktiga och rutinerade människor med stor erfarenhet tar sig tiden att lära mig något de själva älskar. Det blir inte bättre än så. Och man delar ju en passion. Så iväg bar det till Rörken utanför Uppsala i september med förväntan på allt. Vi var ett antal glada tjejer från Bike babes  Lotta, Anna, Jenny, samt Rosica med Åke som jag kände sedan tidigare. Kursen gav nya bekantskaper man lär känna folk bäst i lera, grus , omkullkörningar och slit har jag kommit fram till

Inledning med säkerhetskontroll denna ggr av Kristoffer -grusinstruktör och väldigt kunnig. Han gick igenom hojen jag fick godkänt, förstod bara inte varför han kollade mitt styrutslag mot vindrutan. ” Du kommer förstå detta sen under kursen men du måste ha ett utrymme här för fullt utslag tro mig”. Fine -jag bara var glad och åkte med.

Kristoffer går igenom säkerhetskontrollen.

Efter att godkänd säkerhetskontroll bar det av till en motorcrossbana där kursen hölls under 2 dagar. Nästa nya bekantskap kom via att Per som kände till min hoj. Så är det när den rest runt en del med förra ägaren Jonas- har hänt mig flera gånger, Per visade sig ha övningskört med Jonas som handledare tidigare. Kul när min hoj ger mig nya bekantskaper något jag uppskattat fantastiskt mycket- min värld växer med det!

Per gammal bekant till min hoj- ny för mig!

Kursen hölls under ledning av Anders  Ljungqvist Malm- en nestor har jag förstått senare i svenska grussammanhang extremt duktig och kunnig. Till sin hjälp hade han dessa instruktörer som under 2 dagar drillade oss runt en grusbana som var blöt, lerig, kuperad, slirig,  jädrans jobbig, och ja helt enkelt perfekt för detta sammanhang. 

Bengt, Anders, Kristoffer, Robin, Christian- tyvärr saknas solstrålen Lotta på bilden.

Första dagen ägnades åt diverse grundövningar  som är essentiella för bra gruskörning tex hur man bromsar effektivt på grusunderlag något som är en helt annan sak än asfalt. Instruktörerna gick igenom grundligt vi ställde upp och genast drog en deltagare iväg och gick omkull. Vilket sände en del känslor genom de väntande deltagarna 😉 men det är det kurser är till för. Ungefär som en körskola. Bästa stället att misslyckas på är ALLTID under sådana här tillfällen det finns tusen händer, tusen hjälpsamma ideer och tankar inför hur man reser sig upp och kommer igen. Jag har testat sedan under nästa kurs 😉 Och där drillades jag hela tiden med ropen- KÖR!!!! det gör inget om du går ikull det SKA man. Det här är rätt inställning faktiskt . Om man inte förstår var gränsen går eller letar den så får man inte någon uppfattning heller om vad man klarar eller hur långt man kan gå. Så misslyckande, omkullkörning lika med bra i dessa sammanhang. Har man bågar och skydd runt hela hojen som jag har är det definitivt inga problem bara resa upp den och sedan på det igen. Vilket jag fullständigt älskar!  Bromsövningar, balansövningar som gungan med förflyttning av kroppstyngd för minskning/ ökning av hastighet, balans i sidled, körning runt konor och nötande på teknik runt denna plan. Som innehöll två banor en med kuperat mer varierat underlag vilket gjorde det superbra för att testa det. Regnet kom på em -och som det kom. Mot slutet av dagen med huvudet fullt av instruktioner –  man har kört så att svetten lackar, försökt få till den där jädra konbanan rätt -… men man har misslyckats minst lika mycket. Vilket är hela grejen för mig. Det är en utmaning det SKA vara en utmaning och det är inget man lär sig under 2 kursdagar. Man får en grund en förståelse för hur man måste hantera hojen i ett säkert sammanhang. För att sedan kunna öva vidare och förhoppningsvis kunna utnyttja kunskapen i rätt läge. Just bromsövningen har jag sedan fått testa med full kraft på makadamunderlag när jag var på väg rätt ut i spenaten mellan två vägar under en grustur. ” Det där gick undan men du verkar kunna bromsa rätt”- sa mannen som låg efter mig på den grusturen. Eh….  well – ”U think” sa jag. Med adrenalinet sprutande ut genom hjälmen. Men lycklig över att ja- bromsarna tog helt enkelt.

Efter en första dag full med kanon övningar, slit och släp så körde jag hem i totalt ösregn tillsammans med en annan kursdeltagare. Som det regnade. Efter det kan jag säga att TKC 80- svar ja -de funkar på asfalt i riktigt blött underlag. Kom hem med en hoj som rök som en svettig häst i ångorna ner med den i garaget och in i en varm dusch.  Men lycklig.  Så sjukt lycklig och slut.

Vill tro att jag tittar på en kona här. Tänker jag ;-)!

Dag två inleddes med utökning av konbanor, samt fler nya -bromsa i rektangel ?! med bakbroms?! Ja just det. Låter ju lätt ju. SER lätt ut  när Bengt utför det dessutom med glada rop så tänker man jahaja. Ännu en ggr ska de slå i mig att det är lätt. Det ÄR det inte. Det är …förbannat svårt kan jag tala om. Så den lär ju behöva övas igen och igen. Samt många fler övningar. Brappa – alltså sladda ut med bakändan runt konbanan det gick bättre. Mest med Bengts fantastiska tillrop man kör med kroppen .  Lite som att rida en häst, gör man det rätt då sitter det. Mycket i MC körning handlar om harmoni och timing enligt mig. Det är en teknik i grunden. Men gör man det rätt är det känslan som styr. Något Robin som var instruktör bevisade upprepade ggr genom att köra en banhoj med landsvägsdäck runt banan som om det var…. Ingenting. Lätt som en plätt! Och man bara gapar och tänker jahaja. SÅ ska det se ut. Då vet jag. 😉 Känslan när man sätter saker är däremot fantastisk då är det på riktigt kul. Och då vill man aldrig sluta utan bara fortsätta köra och köra.

Själv har jag mycket bra hjälp av rätt sorts hoj för ändamålet samt mina däck. Sjukt glad över att de bara gräver ner sig ju jäkligare banan ser ut och greppet tar på ett kanonbra sätt. Älskar älskar däcken då. Och hojen!

Ett av de sista momenten visade sig vara ett av det som fick mig att tänka. Nej. Men nej- det där fixar jag ju inte. Vändning i brant backe. Användbart som tusan om man faktiskt inte kommer längre. Och inte så lätt som man kanske kunde tänka förrän man står där med sina 207 kg själv och ja. MÅSTE vända helt enkelt mitt i skogen. Efter att ha kikat på de andra, pausat, druckit så var det bara ge sig på det hela. Och med hjälp av dessa suveräna instruktörer gick det utmärkt. På hojen hade jag en känsla av att Christian höll i baktill. Fram såg jag bara Kristoffer spänna ögonen i mig och ge mig instruktionerna eftersom. Vilket han gjorde på ett rasande bra sätt. Man argumenterar inte i det läget man GÖR även om jag tror många av oss tänkte. Vafasen håller jag på med detta är inte NORMALA grejer att pyssla med. 😀

På väg ner. Redan avverkat det knepigaste läget tack och lov. Lotta coachar med oförglömlig glädje! 

Men det gick. Och jag måste säga återigen. Teknik, teknik, teknik.  Styrutslaget kom till användning- definitivt eftersom man har fullt när man börjar att försöka vrida om sin stålhäst i backen. Men jag trodde inte Christian när han sa- jag höll inte i. Du gjorde det. Något av en uppenbarelse. Alltså 207 kg är de kilon de är . Och man kan inte linda dom riktigt hur som helst runt vadsomhelst. Gäller att tänka efter helst INNAN man fattar felaktiga beslut som gör det värre. Samma sak med att lyfta en hoj som ligger. Det återkommer jag till i nästa inlägg då från kursen i Vingåker en oförglömligt bra kurs.

Dagarna summerades med en slutövning där alla grundövningar ingick runt banan. Riktigt kul se instruktörerna dema det i ryslig fart med kontroll -något att sikta på dit vill man ju själv. Efter det blev det en grustur hemöver mot Stockholm, ren avkoppling att få köra den med alla intryck färska från en fantastiskt bra kurs. Jag kommer tillbaka -kommer gå denna igen för fullärd är jag definitivt inte betraktar mig nog hellre alltid som nybörjare samt älskar kurser. Nya bekantskaper, nya vänner, fantastiskt mycket intryck att smälta och huvudet surrar av failures samt vad kan jag förbättra. Blir inte bättre än så! Nästa inlägg blir från kursen i Vingåker!

Tack till SMC Uppsala, Anders samt alla instruktörer fenomenalt kul!!! Kommer igen var så säker!

Förälskelsefasen inleds-  gruskörningen fångar mig

Efter att ha besökt Åland som jungfruresa med min nya hoj så kom SMC:s riksträff i Romme i Dalarna upp på agendan. Som ny medlem i SMC (Sveriges motorcyklister) – varför inte inleda med den största årliga träffen som ges i Sverige? Sagt och gjort packväskor fram- och resan till Dalarna inledd. Mitt första riktiga gräl med gps:en och många fler skulle det bli, tur att ingen annan hör mig prata på i hjälmen 😉

Som nybörjare är packade packväskor ytterligare ett påslag i balans och tyngd av hojen och även körmässigt- känslan var mer att köra ett rymdskepp med lite för korta ben och tja..skulle det visa sig senare inte alls rätt MC skor. Men som den går denna hoj! Den är magiskt bra att långköra med bekväm mycket att köra med och den bara matar på. Älskar den.

Första stopp i Avesta för kaffepaus.

Efter att ha nästintill haft ikull rymdskeppet ett par ggr – så anlände jag till Romme Alpin som visade sig vara den perfekta anläggningen för att anordna en riksträff för hoj entusiaster. Anläggningen är stor och har jättefina stora umgängesmöjligheter. När jag körde in på parkeringen skrattade jag- det formligen drällde av hojar exakt överallt. Allt från landsväg, sport till det som senare skulle min absoluta passion, grus och  offroad samt touring. Nervöst -eftersom exakt alla andra såg ut att veta på pricken vad de sysslade med själv hade jag NOLL koll, mer lycklig över att ha parkerat och fått av packväskor.

Bland deltagarna fanns ett gäng från Bike Babes Stockholm. En FB grupp med då 1000 medlemmar av kvinnor som kör MC. I Romme träffade jag på mitt första gäng varav flera sedan skulle visa sig bli mina gruskompanjoner i Stockholmsområdet.

Samtalen första dagen bestod av mycket hojprat. Jag möttes av kommentarer som ”oj -hög hoj du köpt är det  inte svårt?” Eh…jo. Exakt så. Det är rätt bökigt speciellt som ny att inte ha hela foten i-speciellt i trånga lägen.

” Den där har hög tyngdpunkt- jobbigt plocka upp den från liggande läge tung också” Eh..återigen jo. Absolut.  Sådan information som man redan praktiskt upplevt och uppfattat iom att man kört ett antal mil och testat lägga ikull hojen med – den väger sina dryga 207 kilo med… Men det skulle visa sig att det kom instruktörer med guldhjärtan och andra MC män som direkt plockade ur mig min ångest på det bästa sätt. De är jag supertacksam över att ha träffat på just där och då.

Dag 1 på Fredag em inleddes med en grustur light anpassad för tjejer. Jag tycker det är roligt att man tänker på att få med tjejer mer i denna sport- för en del är det enklare våga ta steget om det inte är med stora självsäkra män. Jag själv har inte riktigt det behovet utan är nog mer känd för att prata sönder männen såväl som kvinnorna med mina tusentals frågor.Micke till vänster och Chippen -min savior of heights vid min hoj.

Micke och Chippen var de 2 män som modigt tog sig an en grupp tjejer för gruskurs. Och visade sig vara riktiga klippor. Vi inledde med bromstester i låg hastighet efter grusväg för att successivt öka på. Jättenyttigt. Genomgång av körställning och också underlag. Mitt största problem? Vändningen. Såklart denna vändning som spökar än. På trånga ytor eller en snäv väg. Alla som inte når ner på sin hoj vet exakt vad jag menar. Så när de andra backade om sina hojar snyggt, tänkte jag -jaha bara testa. Varpå Chippen som är kort själv raskt ryade till och frågade vad jag höll på med??. Eh…vända ?..
”Jamen kliv av hojen människa och LED om den. Om du är osäker”. Hahaha älskade honom såklart direkt! Exakt denna pedagogik funkar förträffligt på mig raka puckar inget tjafs. Älskar raka människor överlag. Sagt och gjort. Han tog ur mig min inre nervositet som satt fast mentalt- ”Jag är för kort för denna hoj det kommer inte gå ”

Hans ord var – INGET är omöjligt du lär dig detta!

Samt -” Vi med taxben får fan hålla ihop i denna sport de roliga hojarna ÄR höga”. ”Din hoj är dessutom rustad för att kunna ligga ner utan större problem. KÖR! ”

Jag kunde friat till honom!  Sjukt glad i hjärtat. Turen var kanonrolig och lärorik: tillbaka till Romme Alpin kom ett gäng superglada och pratsamma tjejer.

Dag 2 bestod av ännu en grustur jag signat upp på. Den visade  sig vara bara ännu roligare genom det vackra landskapet som alla i Dalarna kan njuta av -och vilka vägar. Jag stornjöt av att befinna ute i skogen på detta sätt, alltid älskat vara i naturen nu hade jag hittat ett fantastiskt sätt att komma ut på en superkul sätt.

På eftermiddagen fick tjejgänget ännu en specialarrangerad möjlighet till mekkurs. Det var en mekaniker från Motorrad Center som gick igenom byte av bromsbelägg och olja. Jag konstaterade raskt att bromsbeläggen rör jag definitivt inte första tiden, eftersom bromsar känns….vitalt viktiga i denna sport och då ska inte rena amatörer som jag sabba dom. 😉

Motorrads mek går igenom byte av bromsbelägg

Kvällen avslutades med en middag och bar otroligt kul med alla dessa människor på ett och samma ställe jag kommer definitivt att åka på nästa Riksträff igen! Möjlighet till olika sorts turer, nivåer- möjlighet provköra andra hojar men framför allt ett ställe fyllt av totala glada hjälpsamma entusiaster! Jag fick otroligt mycket rolig feedback av kunniga män  som kört mycket grus då i första hand och omdömet var genomgående- jäkligt fin hoj du köpt och vilken otroligt fin extrautrustning med du saknar inget – bara köra!

Glad och lycklig i Dalarnas fantastiska skogar.

Vilket jag sedan har fortsatt göra och det kommer mer om det senare!

Flyvardagen i ny skepnad- en nybörjares perspektiv

Mitt namn är Marina Björk och jag är en numera stolt ägare till Jonas BMW F800 GS som han rest runt Europa med.
En norrländska  boendes i Stockholm som tog MC kortet för ett år sedan, äventyrslysten och rest mycket i andra former genom Rosa Bussar och andra sammanhang.  Mina passioner har förenats i denna hobby på ett fantastiskt sätt.

Jag har fått äran att börja delta i denna fantastiska blogg skapad av Jonas och Roberto. Deras äventyr har inspirerat mig enormt mycket från den dagen jag fann en annons på blocket i Juli 2019. Det var Jonas som då sålde sin  BMWF800 Gs. Mitt MC kort var sprillans nytt och efter att ha övergivit initiala tankar på en MT07 eller Ducati Monster växte min riktiga dröm fram. En hoj som skulle klara äventyr både på oländiga underlag, touring, grus och långkörning jag ville ha en MC som kunde ta mig långt och lära mig mycket under resans gång. En hoj att växa tillsammans med.

Där dök Jonas annons upp. Flyvardagen……loggan fångade mig direkt precis som denna hoj som hade exakt allt man kunde önska sig som total nybörjare i dessa tankar. Efter att ha kontaktat Jonas åkte jag och min vän Mats dit för att titta på den. Den var extrautrustad maximalt med exakt allt man kunde tänka sig.Jag  förstod inte  där och då hur mycket glädje alla dessa detaljer skulle ge mig efterhand -men som de har det på de mest oväntade sätt. Tankarna var många. Stor, mycket MC, hög ( jag är 1,69) samt mycket annat. Men såhär i efterhand var det förälskelse direkt vid första anblick -ungefär som att springa på rätt partner oväntat. Efter min första provkörning sa jag till Mats, det här är helt enkelt för bra för att låta bli. Jag måste köpa denna hoj- no matter what. Alla ifrågasättande tankar fick stå tillbaka jag köpte den och från den stunden började en av mitt livs roligaste resor. Att få utvecklas och lära sig med denna BMW F800Gs har gett mig ett nybörjarår fyllt av utmaningar, tankar, glädje, resor, vänner, upplevelser – långt utöver det jag kunnat föreställa mig. Makalöst roligt på alla sätt.

Jonas har varit och är en fantastisk coach och person som har en extrem erfarenhet från alla sina resor och sitt MC körande jag är fantastiskt tacksam över det. Så det  visade sig att jag fann exakt det jag frågat efter både kunnande och rätt MC i en affär – jag tror att detta är lite unikt, så mycket gemensamt på en gång vilket gjort det så extra kul.

Så Flyvardagen– jag är stolt och glad att få bidra till namnet i sig. Jag har under mitt år fått frågan oräkneligt antal gånger vad det står för- och jag har inte velat ta bort loggan heller eftersom den är en del av personligheten i hojen. Och jag hoppas kunna bidra här med andra glasögon – en nybörjares. Jag tänkte återkomma med att berätta om  vissa delar av mitt första år som ägare till denna hoj.

Ni som är nya här – ni måste bara ta del av alla äventyr som presenterats här av Jonas och Roberto. Fantastiska resor och upplevelser!