September 2020 när grus blev ännu svårare och därmed ännu roligare!
Efter en säsong av Covid som lagt locket på exakt alla mina inplanerade roliga saker med min hoj såsom Norgetur, Touratech Adventure days dit jag velat i åratal samt mycket annat skoj, så släppte äntligen SMC efter och la ut kurser inför hösten. Gruskursen högg jag som en kobra på. Sjukt sugen på att äntligen få komma iväg på utbildning och lära mer. Som person älskar jag detta, när kunniga, duktiga och rutinerade människor med stor erfarenhet tar sig tiden att lära mig något de själva älskar. Det blir inte bättre än så. Och man delar ju en passion. Så iväg bar det till Rörken utanför Uppsala i september med förväntan på allt. Vi var ett antal glada tjejer från Bike babes Lotta, Anna, Jenny, samt Rosica med Åke som jag kände sedan tidigare. Kursen gav nya bekantskaper man lär känna folk bäst i lera, grus , omkullkörningar och slit har jag kommit fram till 
Inledning med säkerhetskontroll denna ggr av Kristoffer -grusinstruktör och väldigt kunnig. Han gick igenom hojen jag fick godkänt, förstod bara inte varför han kollade mitt styrutslag mot vindrutan. ” Du kommer förstå detta sen under kursen men du måste ha ett utrymme här för fullt utslag tro mig”. Fine -jag bara var glad och åkte med.
Kristoffer går igenom säkerhetskontrollen.
Efter att godkänd säkerhetskontroll bar det av till en motorcrossbana där kursen hölls under 2 dagar. Nästa nya bekantskap kom via att Per som kände till min hoj. Så är det när den rest runt en del med förra ägaren Jonas- har hänt mig flera gånger, Per visade sig ha övningskört med Jonas som handledare tidigare. Kul när min hoj ger mig nya bekantskaper något jag uppskattat fantastiskt mycket- min värld växer med det!
Per gammal bekant till min hoj- ny för mig!
Kursen hölls under ledning av Anders Ljungqvist Malm- en nestor har jag förstått senare i svenska grussammanhang extremt duktig och kunnig. Till sin hjälp hade han dessa instruktörer som under 2 dagar drillade oss runt en grusbana som var blöt, lerig, kuperad, slirig, jädrans jobbig, och ja helt enkelt perfekt för detta sammanhang. 
Bengt, Anders, Kristoffer, Robin, Christian- tyvärr saknas solstrålen Lotta på bilden.
Första dagen ägnades åt diverse grundövningar som är essentiella för bra gruskörning tex hur man bromsar effektivt på grusunderlag något som är en helt annan sak än asfalt. Instruktörerna gick igenom grundligt vi ställde upp och genast drog en deltagare iväg och gick omkull. Vilket sände en del känslor genom de väntande deltagarna 😉 men det är det kurser är till för. Ungefär som en körskola. Bästa stället att misslyckas på är ALLTID under sådana här tillfällen det finns tusen händer, tusen hjälpsamma ideer och tankar inför hur man reser sig upp och kommer igen. Jag har testat sedan under nästa kurs 😉 Och där drillades jag hela tiden med ropen- KÖR!!!! det gör inget om du går ikull det SKA man. Det här är rätt inställning faktiskt . Om man inte förstår var gränsen går eller letar den så får man inte någon uppfattning heller om vad man klarar eller hur långt man kan gå. Så misslyckande, omkullkörning lika med bra i dessa sammanhang. Har man bågar och skydd runt hela hojen som jag har är det definitivt inga problem bara resa upp den och sedan på det igen. Vilket jag fullständigt älskar! Bromsövningar, balansövningar som gungan med förflyttning av kroppstyngd för minskning/ ökning av hastighet, balans i sidled, körning runt konor och nötande på teknik runt denna plan. Som innehöll två banor en med kuperat mer varierat underlag vilket gjorde det superbra för att testa det. Regnet kom på em -och som det kom. Mot slutet av dagen med huvudet fullt av instruktioner – man har kört så att svetten lackar, försökt få till den där jädra konbanan rätt -… men man har misslyckats minst lika mycket. Vilket är hela grejen för mig. Det är en utmaning det SKA vara en utmaning och det är inget man lär sig under 2 kursdagar. Man får en grund en förståelse för hur man måste hantera hojen i ett säkert sammanhang. För att sedan kunna öva vidare och förhoppningsvis kunna utnyttja kunskapen i rätt läge. Just bromsövningen har jag sedan fått testa med full kraft på makadamunderlag när jag var på väg rätt ut i spenaten mellan två vägar under en grustur. ” Det där gick undan men du verkar kunna bromsa rätt”- sa mannen som låg efter mig på den grusturen. Eh…. well – ”U think” sa jag. Med adrenalinet sprutande ut genom hjälmen. Men lycklig över att ja- bromsarna tog helt enkelt.
Efter en första dag full med kanon övningar, slit och släp så körde jag hem i totalt ösregn tillsammans med en annan kursdeltagare. Som det regnade. Efter det kan jag säga att TKC 80- svar ja -de funkar på asfalt i riktigt blött underlag. Kom hem med en hoj som rök som en svettig häst i ångorna ner med den i garaget och in i en varm dusch. Men lycklig. Så sjukt lycklig och slut.
Vill tro att jag tittar på en kona här. Tänker jag ;-)!
Dag två inleddes med utökning av konbanor, samt fler nya -bromsa i rektangel ?! med bakbroms?! Ja just det. Låter ju lätt ju. SER lätt ut när Bengt utför det dessutom med glada rop så tänker man jahaja. Ännu en ggr ska de slå i mig att det är lätt. Det ÄR det inte. Det är …förbannat svårt kan jag tala om. Så den lär ju behöva övas igen och igen. Samt många fler övningar. Brappa – alltså sladda ut med bakändan runt konbanan det gick bättre. Mest med Bengts fantastiska tillrop man kör med kroppen . Lite som att rida en häst, gör man det rätt då sitter det. Mycket i MC körning handlar om harmoni och timing enligt mig. Det är en teknik i grunden. Men gör man det rätt är det känslan som styr. Något Robin som var instruktör bevisade upprepade ggr genom att köra en banhoj med landsvägsdäck runt banan som om det var…. Ingenting. Lätt som en plätt! Och man bara gapar och tänker jahaja. SÅ ska det se ut. Då vet jag. 😉 Känslan när man sätter saker är däremot fantastisk då är det på riktigt kul. Och då vill man aldrig sluta utan bara fortsätta köra och köra.
Själv har jag mycket bra hjälp av rätt sorts hoj för ändamålet samt mina däck. Sjukt glad över att de bara gräver ner sig ju jäkligare banan ser ut och greppet tar på ett kanonbra sätt. Älskar älskar däcken då. Och hojen!
Ett av de sista momenten visade sig vara ett av det som fick mig att tänka. Nej. Men nej- det där fixar jag ju inte. Vändning i brant backe. Användbart som tusan om man faktiskt inte kommer längre. Och inte så lätt som man kanske kunde tänka förrän man står där med sina 207 kg själv och ja. MÅSTE vända helt enkelt mitt i skogen. Efter att ha kikat på de andra, pausat, druckit så var det bara ge sig på det hela. Och med hjälp av dessa suveräna instruktörer gick det utmärkt. På hojen hade jag en känsla av att Christian höll i baktill. Fram såg jag bara Kristoffer spänna ögonen i mig och ge mig instruktionerna eftersom. Vilket han gjorde på ett rasande bra sätt. Man argumenterar inte i det läget man GÖR även om jag tror många av oss tänkte. Vafasen håller jag på med detta är inte NORMALA grejer att pyssla med. 😀
På väg ner. Redan avverkat det knepigaste läget tack och lov. Lotta coachar med oförglömlig glädje!
Men det gick. Och jag måste säga återigen. Teknik, teknik, teknik. Styrutslaget kom till användning- definitivt eftersom man har fullt när man börjar att försöka vrida om sin stålhäst i backen. Men jag trodde inte Christian när han sa- jag höll inte i. Du gjorde det. Något av en uppenbarelse. Alltså 207 kg är de kilon de är . Och man kan inte linda dom riktigt hur som helst runt vadsomhelst. Gäller att tänka efter helst INNAN man fattar felaktiga beslut som gör det värre. Samma sak med att lyfta en hoj som ligger. Det återkommer jag till i nästa inlägg då från kursen i Vingåker en oförglömligt bra kurs.
Dagarna summerades med en slutövning där alla grundövningar ingick runt banan. Riktigt kul se instruktörerna dema det i ryslig fart med kontroll -något att sikta på dit vill man ju själv. Efter det blev det en grustur hemöver mot Stockholm, ren avkoppling att få köra den med alla intryck färska från en fantastiskt bra kurs. Jag kommer tillbaka -kommer gå denna igen för fullärd är jag definitivt inte betraktar mig nog hellre alltid som nybörjare samt älskar kurser. Nya bekantskaper, nya vänner, fantastiskt mycket intryck att smälta och huvudet surrar av failures samt vad kan jag förbättra. Blir inte bättre än så! Nästa inlägg blir från kursen i Vingåker!
Tack till SMC Uppsala, Anders samt alla instruktörer fenomenalt kul!!! Kommer igen var så säker!