Förälskelsefasen inleds- gruskörningen fångar mig
Efter att ha besökt Åland som jungfruresa med min nya hoj så kom SMC:s riksträff i Romme i Dalarna upp på agendan. Som ny medlem i SMC (Sveriges motorcyklister) – varför inte inleda med den största årliga träffen som ges i Sverige? 
Sagt och gjort packväskor fram- och resan till Dalarna inledd. Mitt första riktiga gräl med gps:en och många fler skulle det bli, tur att ingen annan hör mig prata på i hjälmen 😉
Som nybörjare är packade packväskor ytterligare ett påslag i balans och tyngd av hojen och även körmässigt- känslan var mer att köra ett rymdskepp med lite för korta ben och tja..skulle det visa sig senare inte alls rätt MC skor. Men som den går denna hoj! Den är magiskt bra att långköra med bekväm mycket att köra med och den bara matar på. Älskar den.
Första stopp i Avesta för kaffepaus.
Efter att ha nästintill haft ikull rymdskeppet ett par ggr – så anlände jag till Romme Alpin som visade sig vara den perfekta anläggningen för att anordna en riksträff för hoj entusiaster. Anläggningen är stor och har jättefina stora umgängesmöjligheter. När jag körde in på parkeringen skrattade jag- det formligen drällde av hojar exakt överallt. Allt från landsväg, sport till det som senare skulle min absoluta passion, grus och offroad samt touring. Nervöst -eftersom exakt alla andra såg ut att veta på pricken vad de sysslade med själv hade jag NOLL koll, mer lycklig över att ha parkerat och fått av packväskor.
Bland deltagarna fanns ett gäng från Bike Babes Stockholm. En FB grupp med då 1000 medlemmar av kvinnor som kör MC. I Romme träffade jag på mitt första gäng varav flera sedan skulle visa sig bli mina gruskompanjoner i Stockholmsområdet.
Samtalen första dagen bestod av mycket hojprat. Jag möttes av kommentarer som ”oj -hög hoj du köpt är det inte svårt?” Eh…jo. Exakt så. Det är rätt bökigt speciellt som ny att inte ha hela foten i-speciellt i trånga lägen.
” Den där har hög tyngdpunkt- jobbigt plocka upp den från liggande läge tung också” Eh..återigen jo. Absolut. Sådan information som man redan praktiskt upplevt och uppfattat iom att man kört ett antal mil och testat lägga ikull hojen med – den väger sina dryga 207 kilo med… Men det skulle visa sig att det kom instruktörer med guldhjärtan och andra MC män som direkt plockade ur mig min ångest på det bästa sätt. De är jag supertacksam över att ha träffat på just där och då.
Dag 1 på Fredag em inleddes med en grustur light anpassad för tjejer. Jag tycker det är roligt att man tänker på att få med tjejer mer i denna sport- för en del är det enklare våga ta steget om det inte är med stora självsäkra män. Jag själv har inte riktigt det behovet utan är nog mer känd för att prata sönder männen såväl som kvinnorna med mina tusentals frågor.
Micke till vänster och Chippen -min savior of heights vid min hoj.
Micke och Chippen var de 2 män som modigt tog sig an en grupp tjejer för gruskurs. Och visade sig vara riktiga klippor. Vi inledde med bromstester i låg hastighet efter grusväg för att successivt öka på. Jättenyttigt. Genomgång av körställning och också underlag. Mitt största problem? Vändningen. Såklart denna vändning som spökar än. På trånga ytor eller en snäv väg. Alla som inte når ner på sin hoj vet exakt vad jag menar. Så när de andra backade om sina hojar snyggt, tänkte jag -jaha bara testa. Varpå Chippen som är kort själv raskt ryade till och frågade vad jag höll på med??. Eh…vända ?..
”Jamen kliv av hojen människa och LED om den. Om du är osäker”. Hahaha älskade honom såklart direkt! Exakt denna pedagogik funkar förträffligt på mig raka puckar inget tjafs. Älskar raka människor överlag. Sagt och gjort. Han tog ur mig min inre nervositet som satt fast mentalt- ”Jag är för kort för denna hoj det kommer inte gå ”
Hans ord var – INGET är omöjligt du lär dig detta!
Samt -” Vi med taxben får fan hålla ihop i denna sport de roliga hojarna ÄR höga”. ”Din hoj är dessutom rustad för att kunna ligga ner utan större problem. KÖR! ”
Jag kunde friat till honom! Sjukt glad i hjärtat. Turen var kanonrolig och lärorik: tillbaka till Romme Alpin kom ett gäng superglada och pratsamma tjejer.
Dag 2 bestod av ännu en grustur jag signat upp på. Den visade sig vara bara ännu roligare genom det vackra landskapet som alla i Dalarna kan njuta av -och vilka vägar. Jag stornjöt av att befinna ute i skogen på detta sätt, alltid älskat vara i naturen nu hade jag hittat ett fantastiskt sätt att komma ut på en superkul sätt.
På eftermiddagen fick tjejgänget ännu en specialarrangerad möjlighet till mekkurs. Det var en mekaniker från Motorrad Center som gick igenom byte av bromsbelägg och olja. Jag konstaterade raskt att bromsbeläggen rör jag definitivt inte första tiden, eftersom bromsar känns….vitalt viktiga i denna sport och då ska inte rena amatörer som jag sabba dom. 😉
Motorrads mek går igenom byte av bromsbelägg
Kvällen avslutades med en middag och bar otroligt kul med alla dessa människor på ett och samma ställe jag kommer definitivt att åka på nästa Riksträff igen! Möjlighet till olika sorts turer, nivåer- möjlighet provköra andra hojar men framför allt ett ställe fyllt av totala glada hjälpsamma entusiaster! Jag fick otroligt mycket rolig feedback av kunniga män som kört mycket grus då i första hand och omdömet var genomgående- jäkligt fin hoj du köpt och vilken otroligt fin extrautrustning med du saknar inget – bara köra!
Glad och lycklig i Dalarnas fantastiska skogar.
Vilket jag sedan har fortsatt göra och det kommer mer om det senare!