Att leva i tråkigheten

Tråkigheten. Det måste vara ett annat bra ord för verkligheten. Alltså den verklighet vi befinner oss i när det är vardag.

Lillebror är i Thailand och varje gång jag pratar med honom inser jag hur stressad jag är. Jag har inte ens tid att prata med lillebror, för jag lever ju i tråkigheten. Jag måste göra saker. Jag måste komma i tid, för jag är alltid på väg någonstans.

Jag tror han förstår det, men det är ändå lite tråkigt. Oftast vill han prata lite på kvällen. Men då är ju klockan sju timmar mindre här, så jag jobbar oftast eller har precis kommit hem och är hungrig. Och när man är hungrig så måste man ju äta. Idag var jag till och med tvungen att tvätta.

Typiskt. Jag vill ju göra det jag känner för, inte det jag måste göra.

Nu ringer min klocka, och jag måste gå och ta hand om tvätten. Annars blir den sur…