Tagg: vardag

Min dagbok för ett år sedan del 1

Sitter här och sorterar bland dokumenten och hittade en liten text som jag skrev för precis lite mer än ett år sedan. Shit vad tiden går fort när man har ett mål med sin vardag.

2007-10-04:

Nu sitter jag på jobbet i vanlig ordning med fötterna på bordet utan att egentligen ha så mycket att göra. Ska till Nynäs efter lunchen med lite grejer, ett ganska skönt uppdrag en dag som denna när solen skiner och himmelen är klarblå.

Det är fortfarande mer än ett år kvar tills vi ska åka, men Roberto säger att tiden går väldigt fort året innan man åker. Han borde ju veta, han har ju rest förut.

Jag däremot känner mig lite stressad för att jag fortfarande slåss med min ekonomi och med utgifter som inte vill bli mindre eller färre. Nu bor jag med Roberto, Per och David och hyran är på runt 2500kr/person och månad och då ingår ju allt. Billigare kan man ju knappt bo.

Det borde inte vara något problem att, åtminstone, få ihop 40000kr men eftersom jag ligger lite back så får vi se vart jag hamnar.

Föga visste jag då om hur mycket pengar jag skulle kunna spara. Utan att egentligen gå in på några detaljer så kan man lungt säga att jag redan uppfyllt det ekonomiska mål jag satte upp för ett år sedan 😉

Jag kommer skriva mer om det här året som gått vartefter. Kolla gärna in min sida här på bloggen.

En tråkig dag idag

Det här skrev jag egentligen på vår resesida på backpacking.se den 7/10 men nu har vi ju en egen blogg so here it goes:

Jag var jättetrött igår, så där måndagstrött som jag brukar vara multiplicerat med 10. Nu sitter jag här på jobbet å vet inte vad jag känner.

Min lillebror ska till Thailand. Han åkte idag och ska vara borta till maj.

Jag hämtade brorsan som hade packat hela kvällen igår. När jag åkte till morsan där han var så var klockan redan efter tio. Jag var dödstrött. När vi hade sagt hej då till morsan så ville brorsan säga hej då till farsan. Vi åkte till farsan och pratade lite och blev där en stund. Kom i säng sent, kanske halv ett. Vaknade i morse av att brorsan var på väg. Klockan var halv fem. Det är mitt i natten för mig så jag sa hej då, helt groggy.

När klockan ringde och det var dags för mig att stiga upp var jag en zombie. Alltså mer än vanligt. Men jag lyckades ta mig upp ur min varma säng och tog en snabb dusch som vanligt. När jag gick till bussen ringde jag brorsan för att kolla att han var på väg och att allt var okej. Han var på flygplatsen och skulle checka in, men busschauffören hade väckt honom på bussen efter att de kört förbi terminalen. Som tur var så körde han tillbaka med honom till terminalen.

09:56 fick jag ett sms där det stog att bror satt på planet och skulle stänga av telefonen.

Det känns helt tomt nu. Fattade inte att han skulle åka förrän han åkt.

Både min mp3-spelare och min dator på jobbet jävlas med mig och spelar bara sorglig musik. Typiskt.

Nu vet jag verkligen hur det kommer kännas för de som vinkar av mig när jag åker. Jag menar, jag har ju alltid varit den som sagt hej då för att någon annan åker. Men när jag åker kommer det vara en helt ny känsla för mig. Och för morsan och farsan. De träffar mig ju ganska ofta eftersom vi bor så nära varandra, men brorsan är borta ganska mycket så honom träffar de bara ett par gånger per år.

Antar att det här är en av nedsidorna med att resa. Speciellt när man är borta så länge.