Första dagen efter den långa resan bjöd på massor av nya intryck -allt på samma gång. För mig som inte talar spanska så är det som vanligt, jag går mest runt och ler hela tiden. Roberto ler givetvis han med, men han kan interagera med andra.
Igår gick vi mest runt i santiago och tittade. På eftermiddagen hittade vi ett café där jag tog resans första, och hittils enda, öl.
Ikväll satt vi ner hela familjen och pratade efter en tesito (fika) om allt mellan himmel och jord. Jag börjar faktiskt förstå en del av det som sägs på spanska, men om jag vill säga nåt så får Roberto översätta eller så får jag säga det på engelska. Då förstår åtminstone Robertos morbror, men även hans fru förstår en del engelska.
Det är väldigt trevligt att sitta och lyssna på de andra när de pratar, troligtvis världens snabbaste språk, chilensk spanska. Jag sitter och lyssnar efter de ord jag förstår och försöker få ett sammanhang. Men det är också lite sövande eftersom det är mycket ”sång” i språket 
Idag har vi varit duktiga och fixat försäkringen till motorcyklarna. Det är byråkratiskt att få en försäkring i Chile för motorcykel, det är inte alls lika utvecklat här som hemma med försäkringar, så det blev ingen Chilensk försäkring. Vi har beställt försäkring via Motorcycle Express som försäkrar utlänska hojar i många länder i världen. De har två alternativ; typ trafikförsäkring och helförsäkring. Kostar ca 1000kr per hoj och månad.
Till lunch idag åt vi något som jag inte kommer ihåg vad det hette (Roberto vet, och han lägger upp en bild senare) men det var som ett pitabröd med stekt lövbiff i med mosad avocado, tomat och majonäs. Till det drack vi en lokal läsk som heter Pap som smakar ungefär som glassen piggelin. Hur gott som helst! Apropå det så finns det avocado i överflöd här, de nästan slänger det efter en på gatorna. Tre kilo avocado har vi sett för 1000 pesos, vilket är 15kr. Bensin kostar under 9kr/litern, cigg från 10kr/pkt, öl ca 15kr.
Santiago är jättefint. Vart man än tittar ser man höga, snötäckta berg i horisonten. Vi var uppe på en utkiksplats som heter Santa Lucia igår och därifrån såg man berg i 360 grader. Till och med från fönstret i rummet vi sover i ser man bergen det första man gör på morgonen.
Nu ropar sängen, jag känner mig lite jetlaggad fortfarande -även fast jag vände dygnet innan vi åkte hemifrån.