Varför det blir grönare och grönare

Det är ju väldigt fint med allt grönt. Men givetvis kommer detta till ett pris.

Dagen började med att vi kom iväg lite senare än vanligt då vi smörjde våra kedjor och sköljde av hojarna lite. En rolig grej som alltid händer är att det kommer fram folk och vill prata precis när vi ska till och åka. Så där står man med stället på, hjälmen i handen och svarar på en massa frågor. Trevligt, men man undrar varför de inte frågat lite tidigare :)

Kom iväg klockan ett så ganska snart blev det lunch-stopp. Vi letade efter empanadas (piroger), vilket är påfallande svårt att hitta någon annan dag än söndagar. Vi kom fram till en almacen (liten butik) som inte hade empanadas men som kunde fixa mackor. Det lät som en bra idé och vi gick in i affären. Vi blev väldigt väl omhändertagna av en man som hette Rodrigo som även bjöd på te. Det visade sig att affären i vanliga fall inte alls sålde mackor utan det var bara han som var snäll och som ville veta mer om oss. Han frågade om vi ville skölja av hojarna och helt plötsligt var vi i full gång med att tvätta hojarna med god hjälp av Rodrigo. När det sedan var dags att betala för kalaset ville han inte ha betalt utan bjöd på allt. Hur schysst som helst.

Det var lite mulet på morgonen och det blev bara gråare och gråare. Efter lunchen körde vi genom mer skog och kom sedan fram till kusten. Det var där det hände.

Det började falla något från himmelen. Först lite och sen väldigt mycket. Vi drog på gore-tex-innerfodret i en busskur och körde vidare. Efter lång tid med bara blå himmel och sol kändes det extra tungt med regn. Vi behövde lite värme och hittade ett hostal i Quirhue som tog 5000 pesos per person (c:a 75 kr). För detta fick vi eget rum, var sin stor säng, varm dusch och givetvis kabel-tv :) Köpte godsaker för 6000 pesos och spenderade resten av dagen i rummet och tittade på film. Allt som allt en mycket bra dag.

Ha det bäst!

En helt vanlig dag

Är nu i Valdivia och vi ska om någon timme ge oss iväg österut för att ta oss in i Argentina en sväng då vårt turistvisum går ut om åtta dagar. Det här inlägget tar vid där inlägget, Från Viña söderut, slutade.

Dagen efter lyx-campingen bjöd som vanligt på strålande sol och ingav en känsla av att även denna dag skulle bli underbar. Och tänka sig, det blev den. Det hela började med underbara småvägar genom ett landskap som påminde om Kanada. Eller rättare sagt; det påminde om en föreställning av hur ett kanadensiskt landskap ser ut baserat på ett otal antal filmer. När jag självt rest genom Kanada får jag återkomma om hurvida landskapet vi körde genom verkligen påminde om Kanada eller inte (ja det är sent och jag är full på te).

Det var precis lagom med trafik på vägarna, dvs nästintill ingen alls. Vi stannade till i staden/byn Perilillo där vi åt grillad kyckling med potatismos på ”Happy Pub Restaurant”. Som vanligt blir man proppmätt då man som vanligt äter en massa bröd och pebre medans man väntar på huvudrätten. Och sen kommer såklart efterrätten. Vad kostade lunchen? 2500 pesos, dvs. strax under 40 kr.

Körde vidare och kom in i en nationalpark. Fina grusvägar och rolig körning, men det var svårt att hitta campingplats då det var fullt med stugor och de campingar som fanns var dyra eller inte så inbjudande. Jonas hittade en mycket fin glänta i skogen, det krävdes bara att vi smög över ett taggtrådsstängsel och körde genom lite buskar för att komma dit. Sov gott i sällskap med kottar. På morgonen väcktes jag av något oidentifierbart stort djur. Det klampade mot tältet med försvann sedan lite mystiskt. En väldigt stor fågel? En björn som först klampade fram och sen försiktigt smög iväg? Inte så noga.

Ha det underbart bra!

FRÅGA: Vad tycks om nya utseendet på sidan? Lämna gärna en liten kommentar :)